sommaren 2013



Hej sommaren 2013.

Jag kommer komma ihåg dig för evigt.

Jag kommer komma ihåg dig som sommaren då jag började tycka om sommaren.

Jag kommer komma ihåg dig som idyllsommaren. Den med hur mycket havsbad som helst, den då jag blev brun om benen (händer ju bara inte!). Den med Rossö, Saltholmen, Donsö. Lata dagar med melon och Mästaren och Margarita i packningen. Den med så mycket idyll på mitt Instagram-konto att jag nästan ville be om ursäkt.

Den med långa, långa fikor och samtal. Den med sommarfest och midsommarfest, Slottskogspicknick och picknick på klipporna, lika delar långklänningar och nya shorts men inga jävla tunikor. Sandaler, Swedish Hasbeens och alldeles nya klarröda träskor.

Jag kommer komma ihåg dig som sommaren då jag började dansa igen och hade så fruktansvärt roligt, nästan varenda dans, att jag inte kunde sluta skratta så länge jag bara fick dansa, dansa. Den med blues nights nästan varannan vecka och hur bluesfamiljen snabbt kändes som en liten, varm grupp som jag fick vara med i hur gärna som helst. Den med nattpromenaderna till Vasastan eller genom Slottsskogen till Majorna.

Jag kommer komma ihåg den vackraste fjällvandringen någonsin (hittills!) och att jag var så fruktansvärt stark, att jag orkade allting och var så glad åt min kropp som är så vacker och som bar mig så väl i elva mil och sju dagar.

Kanske kommer jag också komma ihåg jag panikgrät igen i augusti, i nästan två veckor, mestadels i sorg och besvikelse över att det fortfarande inte är färdigt och att det gör mig så jävla trött. Jag överlevde det också. Även detta överlevde jag.

Jag kommer komma ihåg hur scenglädjen vann över allt det andra sedan, sista veckan i augusti. Känslan av att ha sin rätta plats. Den som jag vill behålla, på ett eller annat sätt, i resten av livet.

gautelis - hukejaure



Godmorgon i tältet!


Norrmännen som hade dugnadshelg hade även storkalas kvällen innan, så när vi smög upp vid sju var det smidigast att äta frukost ute.


Sen gick vi. Jag hade bara sovit fem timmar och haft så fruktansvärda mardrömmar (drömmer sällan mardrömmar; de som finns nu handlar fortfarande om uppbrottet och är värre än allt jag någonsin drömt om monster och förföljelse. Det här var en sådan), så jag var ganska seg i starten.


Men sen var ju allt sådär fint igen, så det fick bra ändå.


<3


Ungefär efter den här bilden började det TOKREGNA. Det går ju inte att fota, för då har man inget kvar av kameran sen. Det är bara att fortsätta gå, för vad ska man annars göra?


Det är så fräckt när man ser dimman rulla in genom dalar och över sjöar. Fort går det.


Lika fort blir himlen blå igen. Ungefär här någonstans tror vi att det blev Sverige, förresten.


I Sverige är broarna av lite annan stil jämfört med de norska.


Snart framme!


Jättesnart framme!


Framme!


Vissa stugplatser börjar man liksom tycka om lite extra mycket, sådär att de fäster sig i hjärtat och man bara vill tillbaka.


När jag tänker efter inser jag att stugplatser med bastu tenderar att få rätt mycket poäng.


Fjällkväll. Känner såhär i bröstet: GLLBBBRTTFLLRRBAAAPPBLUBBLUBBLUBBLÖÖÖÖRG.

Dagens soundtrack:
Ulrich Schnauss | Far Away Trains Passing By