November! Många grejer hände förutom de ni redan sett. Här kommer några.
Liam och jag inledde november med att promenera runt på Liseberg, som var dekorerat för Halloween. Inte för att jag bryr mig om Halloween egentligen som grej, men det är roligt att se vad de hittar på för pynt och grejer på Liseberg.
Förmiddagspromenad i strålande sol med de här fina.
Sparade buketten jag fick med hem från Annas och Henriks bröllop (OBS ej brudbuketten :)) i det allra längsta bara för att det var så vackra färger, även när den torkat.
En till förmiddagspromenad, denna alldeles grå och mulen.
Kvällar hemma med min älskling, det är det allra bästa just nu. Dagarna efter min födelsedagsbrunch hade vi en massa våffelsmet över, så då åt vi våffla till kvällsmat och bara mös.
En annan kväll hade vi den här gulliga familjen över på middag.
Vet ej vad han pratar om här!
Så lycklig över att ha folk som kryper upp i vår soffa. <3
Sen var det bastuklubb! Första bastuklubbsmötet på flera år!
Dock märkligt ljus därnere på Valhallas romerska relaxavdelning, som den heter, så det blev svartvita bilder.
Bästa gänget, bästa samtalet och bästa fikat, allt på samma gång.
När jag klev ut från bastun på söndagseftermiddagen tog jag mig till À la Londons designmarknad på Auktionsverket Kulturarena. (Swingin' Spring har ju förresten varit här de senaste åren - roligt att vara i samma lokal för en helt annan sorts event, men också lite märkligt! Lokalen såg mycket större ut nu när den inte var proppfull med dansande par.) Jag köpte två nya superfina prints till vårt vardagsrum, ska bli så kul att få upp dem på väggen!
Efteråt mötte jag Liam, som hade råkat på Åsa. Hon ville inte gå hem så hon övertalade oss (jag var lite trött och grinig vid det här laget) att få bjuda på fika. Och när jag väl kommit in i värmen och hade en kopp varm choklad framför mig ångrade jag såklart inte det. Så trevligt!
Sen hade vi varit ihop i fyra år (VA VA VA) och firade med konsert. Göteborgs Symfoniker spelade en massa teveseriemusik och det var SÅ BRA. Det här känns lite sjukt att säga men: Jag hade glömt, under de här två åren, hur livemusik slår en i hjärtat. Dränker en som en våg. Det är klart att det spelade in att vi satt precis i mitten och lyssnade på symfonisk musik i Konserthuset som är byggt för exakt det. Ljudkvaliteten är liksom helt sinnes, man uppfattar allt. Nämen det var så njutbart. Vi grät floder båda två. Särskilt Max Richters On the Nature of Daylight som visst har varit med i flera teveserier men som jag har lyssnat på mycket helt för sin egen skull. Annars gillade jag temana från Bridgerton och the Mandalorian och the Queen's Gambit och Downton Abbey mest.
Och sedan var det, plötsligt och äntligen, första advent. Årets första adventskonsert i Härlanda kyrka var så himla bra och fin! Superfina stycken från de tre körer som var med, och mycket församlingssång, vilket jag ju tyckte var härligt.
Började förresten gråta i INTROT till FÖRSTA LÅTEN. Som råkade vara Bereden väg för Herran (bästa adventslåten alla kategorier). Tror att det är för att jag var så lycklig åt att få vara här och slurpa i mig av julen. Att jag inte tog det för givet den här gången, efter förra julens sorg över allt vi inte kunde göra då.
Och Liam, som snappar melodier fort och läser lite noter (hurra för psalmboken!), sjöng med i allt. Hans uttal när han läser svenska nu är så bra att han kan sjunga med rätt trovärdigt, fast han inte har den blekaste aning om vad något betyder. :) Och han vet att jag tycker det är urgulligt när han sjunger på svenska, och särskilt då julmusik, så han klämmer i redigt. Så fint.
Kris Bowers | We Could Form an Attachment från Bridgerton
