första dagen på vinga



Det finns nackdelar med att jobba på en kulturskola som ligger på en ö, visst är det så. Det är en liten kommun och en liten kulturskola; lärarna har små tjänster och vi träffas knappt under läsåret eftersom alla jobbar olika dagar i utspridda lokaler. Pendlingstiden är lång för mig som bor inne i stan.

Och sen får man plötsligt åka på två uppstartsdagar på Vinga med alla sina kollegor.

Laga god middag ihop, hinna umgås och prata med varandra. Den magiska miljön därute på Vinga, värmen, mareld, sälar, fyren, stjärnorna. En hel sommar komprimerat till bara två dagar, rent guld att spara i hjärtat och plocka fram under den där pendlingen sen i vinter. För att inte tala om några av mitt livs (!) bästa bad.

Jag tycker inte att jag kan göra de här dagarna rättvisa med mina bilder. Men här är ett försök:


Vi åkte från Hönö vid lunchtid. Det här var de där två sista riktigt riktigt varma dagarna för två veckor sedan och jag satt i skuggan på båten och njöt av att det fläktade lite.


Det fotograferades flitigt, inte bara av mig. :)





Framme på Vinga! Här tuffar båten vi åkte med tillbaka norrut.


Så fort vi hade installerat oss i huset vår chef hyrt åt oss gick vi och badade. Redan tidigt på dagen började vi konstatera att det här är ett väldigt badfokuserat gäng på en väldigt badfokuserad uppstartsresa. :)


Just här var det långgrunt och SÅ varmt i vattnet!



Efter badet hade vi planeringsarbete i ett par timmar. Här bodde vi, i Biskopsgården, före detta Överlotsbostaden. Så fint!


Sedan gick vi på promenad och tittade på de få hus som finns på Vinga, som gamla fyrmästarbostaden (som är Evert Taube-museum nu eftersom han växte upp där, men det var stängt på grund av Corona).


Och fyren förstås!


Fina Sandra!


Och sedan badade vi igen. :) På sydsidan den här gången, bästa sortens naturbad där man liksom får hoppa i bäst man kan och klättra upp igen bäst man kan. Men klipporna var mjuka och snälla och badet helt ljuvligt. Vattnet härute är SÅ FRISKT, klipporna under vattnet täckta av hundratals sjöstjärnor i olika nyanser av lila. Samtidigt var det så varmt i vattnet och nästan helt vindstilla - när är det ens det på utsidan av Vinga? Aldrig annars! Vi kunde ligga i hur länge som helst.


Vi hade det löjligt bra helt enkelt.


Och väldigt roligt att se den här kända silhuetten med fyren och båken på nära håll!



Innan middagen tog vi en sväng förbi den lilla gästhamnen - som var full, men liten, så stämningen var mysig, inte sådär vräkig som den kan bli annars, ni vet hur jag menar.


Och så tittade jag på det här danska hämndklottret från 1600-talet, ha.


Sedan var det dags att sätta igång med middagen. Jag var stissig eftersom jag är så dålig på att laga mat men hade blivit satt som överhuvud över varmrättsgruppen (!?), men allt gick bra till slut! :)



Förrättsgruppen hade ordnat tångkaviar med avokado och gräddfil. Nomnom!


Skål Lilly!


Efter förrätten flyttade vi runt hörnet så att vi fick njuta av den sista kvällssolen, och jag drack upp det här ljuset med liv och själ.


Såhär blev huvudrätten sen och alla tolv var nöjda, puh!


Utsikten ned mot vattnet var denna.


Och sedan njöt vi bara av middagen och sällskapet. Och just för att vi har så små tjänster och träffas så lite är det här så himla viktigt. Att få tillbringa tid ihop, svetsa samman.


I pausen som blev mellan varmrätt och efterrätt strosade jag omkring över berget lite och tog kort åt ena hållet ...


... och åt andra hållet. Något av det allra lyxigaste med den här resan var just detta: Att det fanns tid. Ingen press. I alla fall var femte mening vi sa till varandra var: men kolla så fint! och: hur kan man ha det såhär bra?! och: det här är ju helt oöverträffbart! Den känslan var det: känslan av att leva i en pågående insikt av hur himla vackert och njutbart allt är. Att vara mitt i det.


Så småningom började det bli för myggigt och lite kyligare, så då gick vi in och tog efterrätten inne i vardagsrummet.

Framemot halv elva var det redan mörkt, så då bestämde vi oss för att det var dags för nattbad. Vi gick ned till den närmaste bryggan och simmade ut en bit, och då glimmade vattnet till av mareld. Så länge man simmade runt och försiktigt plaskade med händerna fortsatte det glittra. Jag har inte badat i mareld på många år och var helt förtjust, helt lycklig.


Och när vi torkat och blivit varma igen gick vi upp mot fyren för att ligga fyr. Ni får ursäkta den här tekniskt undermåliga bilden, men ni förstår i alla fall hur det såg ut ungefär ...


Att ligga fyr (eller fyrligga) är en Vinga-tradition som går ut på att man lägger sig på rygg på klippan precis nedanför fyren, och så ligger man där länge och tittar upp mot ljuskäglorna som snurrar runt runt, som ekrarna i ett hjul. Och det var så stjärnklart, hela himlen var som alldeles ljus: man fångas av rytmen från fyren, det är en meditation olikt allt annat jag varit med om. Klippan alldeles varm efter dagens hetta och bekväm mot min rygg (jag hade tagit med mig en scarf som huvudkudde, och varm stickad tröja på mig). Helt utan ansträngning sjunker man in i världsalltet och sugs in i himlen. Hur stort allt är, hur liten jag är, och vilken trygghet som finns i det: i att vara med sig själv och sina tankar där i mörkret och ljuset.

Så småningom (jag hade kunnat ligga där hur länge som helst, men det var nog bara tjugo minuter, en halvtimme kanske) traskade folk en efter en tillbaka till huset, och sedan satt vi uppe och åt chips och pratade - inte till särskilt sent, för jag var alldeles full av dagens händelser och sådär bekvämt, ljuvligt trött.

No comments :

Post a Comment