klimamarsj och slingerstatyer i oslo



För tre veckor sedan var jag i Oslo över helgen! På kvällarna dansade jag balboa och på dagarna var jag ute i solen. Det var rätt perfekt faktiskt.


Så fint det är med bluesdans (eller vilken hobby som helst antar jag?) att vissa personer man träffar, blir man nära vän med alldeles genast. Kristine är en sådan.


Jag råkade hamna i en klimatdemonstration (eller klimamarsj som det heter på norska - vad mycket roliga norska slagord jag har ropat)! Kristine var mitt uppe i valkampanjen för miljöpartiet, och när det gäller att demonstrera för bra saker är jag ju generellt inte den som är den, så jag hängde på.

(Mitt i alltihop råkade jag skaka hand med Gustav Fridolin som helt oförhappandes dök upp där vi stod och pratade. Och det var kul att för alla norska personer runt omkring var ju inte det någon grej liksom, medan jag blev helt starstruck. Ha! :))



Efteråt behövde Kristine bege sig hemåt och vila. But first, selfie. :)


Själv åkte jag vidare till Vigelandsparken. Dels var jag ju turist i Oslo, dels är jag mycket förtjust i parker. Och jag blev inte besviken; jag hade en härlig eftermiddag i mitt eget sällskap på denna vackra plats:





Men denna pelare var ju rena skräckupplevelsen! Magic is Might-monumentet liksom?! (OBS ej i filmen, utan så som den beskrivs i boken.) Det kan ju inte bara vara jag som gjort den associationen.



Efter denna lyckliga eftermiddag gick jag hem och gjorde i ordning mig inför kvällen, och fotade sedan ingenting mer den dagen. Jag var ju i Oslo primärt för att dansa balboa (för det var Oslo Balboa Weekend, och jag dansar helt klart för lite balboa i mitt liv!). Och jag hade fina och trevliga danskvällar (Jazzombies! <3), men tog inte upp kameran en enda gång under någon av kvällarna; behövde väl en liten paus från att fota dans, kanske. :)

(Inte lyckades jag med att fota mina fina värdar, Anne Kristine och Christian, heller! Jag har sån tur med hosting jämt, fick bo med världens gulligaste personer, så det var bra synd att jag inte kom mig för att fota dem. Nåja, det är ju inte så långt till Oslo - och särskilt inte till dans-Oslo - och det är skönt att veta att jag kommer träffa dem igen.)


På söndagmorgonen när Anne Kristine och Christian hade gett sig av till sina lektioner tog jag metron hem till Kristine för brunch.


Så själaglad när hon får titta på bilder av söta djur alltså. :)


Tack för den här fina Oslo-helgen! <3

Kristian Kristensen | Kan du lære mæ?

sommaren 2017

Var har du varit i sommar?


I fjällen


I Östergötland


I Amsterdam


I London


I Yorkshire


I Edinburgh


I Visby


I Berlin


och mycket lite hemma i Göteborg.

Var har du bott?
Åh, var har jag bott. I flyttkartonger och med vänner, mest.

Vad har du ätit?


Så himla mycket glass. :)


Och en hel del pannkakor till frukost.

Vad har du haft på dig?


Inga konstigheter, mest jeans och t-shirt eller en blus


och så medeltidskläderna förstås


och vandringskjolen och gaffatejpade kängor.

Vad har du läst?
Knappt läst!

Vad har du sett?


Solnedgångsmolnen vid Alesjaure.

Vad har du jobbat med i sommar?


Ett bröllopfotojobb, två dansfotojobb, två bluesgig, en del mental förberedelse för höststarten med körerna, och mina vanliga meditationer kring livet, musiken och hur jag vill ha det. Roligaste jobbsommaren någonsin.

Vad har du längtat efter i sommar?
Någon som längtar efter att kyssa mig.

Vilken var sommarens bästa fest?


Söndagsfesten på the Spoonful är väldigt svår att slå.


Bonuspoäng för den här middagen, som kanske inte räknas som fest, men var lika rolig som en, och så otroligt välgörande för min själ.

Vilken var sommarens bästa konsert?


Duketown Slim på Twilight Blues & Fusion i Amsterdam, fy fasen vad bra.

Vilka var sommarens låtar?
Michelle Willis: It'll Rain Today, No. 4: Ikke sov, Kristian Kristensen: Kan du lære mæ?, Charli XCX: Boys, Gjermund Larsen Trio: Søstervals.

Vad har du tänkt på?


Att det inte är någon idé att oroa sig, för under tiden som går mellan nu och den förändring man oroar sig för, hinner förutsättningarna ändras, och jag utvecklas. Så när väl det där jag oroade mig för är här, har jag verktyg att hantera förändringen så mycket bättre; eller att allt har ändrats så till den grad, att jag inte ens vill att det ska förbli som det var.

På många sätt har det här påmint om som sommaren 2014; en annan sommar i mitt liv som var full av förändringar och resor och äventyr och möjligheter, nya människor och gamla starka vänskaper, utveckling och framtidstro. Men jag är äldre nu, tryggare, och ännu lyckligare. skrev jag: Att det fungerar att göra det man älskar och låta det goda komma till en. Det fungerar. Att vara öppen, oplanerad; förberedd i sin trygghet men inte genom att planera allt intill krampandets gräns. Göra det man älskar och låta det goda komma till en är mitt livsmotto och just nu är jag bättre än någonsin förut på att leva det.

Vad ska du göra om nästa sommar?


Friheten, den här att bara resa, överallt; vad underbart jag har haft det. Och: Måste fjällvandra, måste.

Vad hade du velat göra mer av?


Bada!

Har du kysst någon i sommar?
Knappt.

Hur många bröllop blev det?


Bara ett, och det var på jobb.

Ser du fram emot hösten?


Den här hösten kommer bli min lyckligaste tid.

Och här är min sommarfilm! Den är fin.



No. 4 | Ikke sov

det hände mycket i augusti



Början av augusti - vad galet längesedan detta är. Först flyttade jag, dagen efter att jag kom hem från fjällen. Som vanligt: Var jätteorolig för att ingen skulle kunna dyka upp och hjälpa till och allt skulle bli panik. Som vanligt: Hade jättemycket hjälp och flytten gick hur snabbt och smidigt som helst.

Sedan kom en vecka, inklämd mellan fjällvandringen och Medeltidsveckan, då jag dels åkte på en väldigt trevlig utflykt med Trevliga Trion. Utöver det ägnade jag mest tiden åt hemlängtan, oro och åt att försöka packa upp och komma i ordning (vilket tog bra mycket mer än den veckan).


Dessutom var jag på Råda Gelato inte mindre än tre gånger på en vecka (!) helt enkelt därför att har man ätit den glassen en gång så är annan glass inte lika mycket värd sedan.

Detta sällskap hade jag:


Tisdag med Henrik



Onsdag med Maria


och fredag med Johan.


Kvällshandlar med Johanna vid strax efter tio en onsdag då hon hittar rabatt på wienerbröd. :)


Sedan åkte jag som sagt till Gotland och sedan till Berlin och jag vet inte allt och sedan var det bara några få dagar kvar av augusti. Det blev säsongens första tisdagsblues, och vilken fin blueshöst vi kommer ha, jag känner det på mig!


Det var Improfest och Anna och Elin, a.k.a. improduon Nobody's Fault But Mine, spelade sin Sound & Vision, som var förfärlig och intensiv. Geni på dessa konstnärer alltså. GENI!


Jag var där med Jens.




Den allra sista kvällen i augusti satt Johanna, Ole Andreas och jag i mitt kök och drack varm choklad och åt vindruvor.


Strax efter midnatt kom jag på att det var dags att nattbada. Så då gjorde vi det. Det var kolmörkt och jag såg nästan ingenting, men underbart i vattnet.

the Weepies | Can't Go Back Now