Början av november känns redan som en evighet sedan, för att det var så annorlunda då - då när vi fortfarande trodde att det gick bra att träffas inomhus i våra smågrupper, så länge man bara träffade samma smågrupp. Nu har vi slutat med det, men här är i alla fall några bilder från då.
Första helgen i november var Liam och jag på balboakurs. (Bara det!) Vi var sju par i stora salen, vi roterade inte mellan paren (alltså man dansade bara med den man anmält sig med) och vi satt långt ifrån varandra och åt lunch. Det kändes huuur säkert som helst. Men. Kanske inte. Roligt var det hur som helst, Oskar och Nina var fantastiska lärare, och jag är glad att vi gick.
En tisdag hade jag Lisa, David och Marie hemma på spelkväll.
Vi spelade Everdell, eftersom jag fick det i födelsedagspresent men så sällan får möjlighet att spela det. Världens finaste spel!
En lördag hade vi häng i Utby och började med våffelbrunch. Lisa experiementerade med chokladvåfflor, men det var inte så gott som det lät. Vanliga våfflor däremot och de två favoritkombinationerna: vaniljglass + kolasås + hackade jordnötter, samt lakritsgrädde + rivet citronskal. Sjukt gott alltså.
Sedan gick David, Marie, Lisa och jag ut på promenad medan de andra slappade. :)
Brädspel på eftermiddagen, här Camel Up som var heltokigt men roligt. :)
Och sedan kollade vi på Hoodwinked och Hercules tills det blev natt. ("Mer chips!") Det var en himla fin dag och tänk att det bara ett par veckor senare skulle kännas som en avlägsen lyx att träffas såhär?
Och så repade jag med mitt the Sky is Crying. För ...
... vi hade ju gig! Vi livestreamade på facebook och det var så himla himla kul. Jag önskar att jag hade kunnat ta bilder samtidigt som jag sjöng ... men det går ju inte. :) Det här är en knastrig stillbild från filmen bara. Vi var hemma hos Gustav (pga flygel och eldstad, förstås) och det blev precis så mysigt som vi önskade oss. Och jättemånga som kollade och lämnade superfina kommentarer; efteråt var vi ense om både att vi inte hade trott att det skulle kännas så fint och nära trots att publiken var på andra sidan skärmen, och om att vi kommer leva på det här länge. Det kommer jag. Det gör jag.
James McAlister, Sufjan Stevens, Bryce Dessner, Nico Muhly | Mercury
