göteborgs big groups höstkonsert

Roligt 1: Först gjorde jag en himla bra affisch.


Roligt 2: Sen gick jag på en himla bra konsert.

Roligt 3: Till våren ska jag sjunga med detta grymma band. Hurra!

kristin ladström band fikar och mixar

Jag har ett nytt band!


(foto Lasse Edfast)

Det här är ett band som det är ett privilegium att få vara med i. Jag kan inte tänka mig bättre musiker eller trevligare människor. Härom veckan tog vi en lördagseftermiddag till att fika och mixa våra inspelningar och tramsa. Det såg ut såhär:


Såhär låter vi:





Till våren kan man höra oss live också. Jag längtar!

hoppets tid

Det här är inspelat den 7 december 2012. Sex dagar efter att min före detta pojkvän krossade mitt hjärta och två dagar efter att han sagt att han aldrig vill prata med mig mer, utan att ge något skäl till det (och om någon undrar - nej, han hörde aldrig av sig). Spogardh, Joel och jag hade konsert i Engelska kyrkan. Jag kan inte förstå att jag tog mig igenom; jag kan knappt förstå att jag stod upp, att min röst bar. En timmes uppehåll i en vecka (som skulle bli månader) som annars bara bestod av ångest av en sort som jag aldrig tidigare hade upplevt. Men jag genomförde konserten. Jag vet inte om ni hör vad jag gick igenom. Jag hör det. Men jag hör också min alldeles egna röst, när den är som allra mest okomplicerad. Detta är min röst utan pålägg. Det är inspelat live, det finns inga andra tagningar: Inget annat låter så mycket min röst som detta.

Det har gått ett år, och ganska nyligen hittade jag tillbaka till mig själv.

Adventstiden, hoppets tid. Nu är den här. Jag ser gnistrande ljus och mjuka mörker framför mig.



Kristin Ladström sång
Joakim Spogardh vibrafon
Joel Malmborg kontrabas

I ett arrangemang av Joel, såklart.

höstens morgonpromenader

I september hade jag mycket ångest igen och det tog timmar att gå upp på morgnarna. Det blev knappt några promenader på hela månaden. Men jag hämtade mig runt min födelsedag när färgerna var som allra mest fantastiska runt omkring mig. Och nu är jag beroende av mina morgonpromenader igen, trots att löven är borta och luften är gråare. Jag har så mycket mer plats i bröstet nu.

Här hittar ni vårens morgonpromenader och här är sommarens. På instagram heter jag kristinladström.

Ulrich Schnauss | As If You've Never Been Away

stockholmstorsdag

Frukost tillsammans.


Dessa två va.


Och de här två!


Ungefär direkt efter frukosten (eftersom vi inte var så snabba med att gå upp på morgonen, och heller inte hade något särskilt skäl att ha bråttom) åkte vi in till stan för att äta lunch.


I det här blogginlägget är det nästan lika många på bilder på Maria som i detta!


Sedan åkte Maria till jobbet och jag åkte för att träffa min underbara vän Johannes.


Bakom de här fönstren bor det en pytteliten person som bara är några veckor gammal. Honom kunde jag inte träffa eftersom jag var så förkyld. :( Men jag hoppas på julen. De brukar vara de enda dagarna på året (om det alls blir några) som Johannes och jag återgår till ursprungsläget för vår vänskap - att bo några kvarter ifrån varandra, som vi gjorde på gymnasiet, istället för många mil ifrån varandra, som vi gjort nästan oavbrutet sedan dess.


En promenad i Gröndal. Så himla vackert här. Jag visste att du skulle gilla det, sa Johannes.


Sedan gick jag över en bro.


Sen åkte jag till Moderna Museet, där de har såhär fina grejer i foajén. Men inuti var det mest uställningar med mycket mögel i den här gången, och det gillar jag inte.

Morgonen efter åkte jag hem efter denna så fina vecka. Två saker: Detta med att bo hemma hos en vän, jag är så glad åt det. Att få fika och luncha och gå på museum och äta frukost och kolla på film och äta varma mackor och åka tunnelbana ihop och få godnattkram. Det är så mycket som är så hastigt, man träffar en vän över en fika och hinner knappt uppdatera, kan knappt vara helt sig själv med caféslamret i bakgrunden - inte som man kan i tevesoffan med varsin filt och gott om tid, när man inte måste använda varje minut till att prata om något utan bara kan vara tysta ... Ja, lyxigt är ordet, att få vara så mycket med Maria och nästan lika mycket med Andreas. Tack!

Amanda | Wild Mountain Thyme

stockholmsjobba

På tisdagen och onsdagen jobbade jag från bittida till sent. Hur lyxigt är det att vara fotograf liksom? Gå runt och fota och prata med människor dagarna i ända! Har haft så himla roligt med det. Någon i en monter sa "det här måste vara ett tråkigt jobb för dig ... stelt folk i kostym". Nej, sa jag, det är människor, jag tycker om människor.

Michael Jackson | Man in the Mirror