changes

Hi friends! I realised that I've started - probably a while back - taking photos for the sake of blogging rather than blogging for the sake of my photos. I don't want to do it that way, so I'm going to take a break and see if the joy of photography comes back. See you later!

(If you're one of the people who have been reading my blog to keep up with what's going on in my life, this is your opportunity to use the time you're saving through not reading my blog, to send me an e-mail and tell me about what's going on in your life! I'd really like that. You can also buy me an ice cream to say thank you for all the time I've helped you waste in the past 20 years (yep) since I started my first blog.)

en höstuppdatering

Idag är jag så himla ledsen och besviken på allt att det bara MÅSTE vara mens på gång imorgon. För om det här är PMS så löser det sig av sig självt och då måste jag bara härda ut den här dagen. Men om det här är verkligt*, så måste jag flytta ifrån Liam, sluta dansa för gott, skaffa helt nya intressen, ja helt enkelt göra om hela mitt liv helt och hållet för att allt är sämst och ingenting härligt eller hoppfullt kommer hända mer - nu är allt det roliga slut. Så låt oss HOPPAS att jag får mens imorgon. Samt: I nästa liv kan jag väl få regelbunden mens i alla fall? Tänk att veta i förväg? Vilken jävla lyx.

*Jag skrev "verkligt" helt spontant och insåg sedan att det betyder: Att jag ser det som att den hormonella påverkan jag kan få innan mens liksom inte har med mitt riktiga jag att göra. Den är något som bara händer mig och som jag rider ut. Sorgen och smärtan känns helt tagen ur luften. Samtidigt känns den helt verklig, på det viset att just nu idag kan jag verkligen inte avgöra om det är PMS eller ej. Det kan mycket väl vara så att ingenting någonsin kommer bli bra igen.

I ALLA FALL. Jag hade tänkt göra någon sorts uppdatering med vad som hänt sen sist. Jag ser ju på bilderna att det har hänt roliga saker. Fast de känns väldigt avlägsna nu. Men de här sakerna hände i alla fall:


Det var skitfint ute hela oktober, det här trädet till exempel står mittemot vår dörr och har tappat alla löv nu, men jag njöt i flera veckor.



Jag eftermiddagsfikade med den här godbiten som alltid gör mig lugn och alltid har ett tryggt perspektiv på mina problem som jag inte hade tänkt på, fattar inte hur han gör, men han är bäst.


Sedan fyllde jag år! Det var en alldeles vanlig onsdag med jobb och sånt, men jag tog med mig min älskling till Steinbrenner för tårtfrukost som jag brukar. Tradition är ju tradition och nu när vi har det ett kvarter bort hade det väl varit skam att inte passa på.


35, va! Snart helt gråhårig och bättre än nånsin.


Och den här!




En torsdag var jag hemma hos Lisa på "pysselkväll" med David och Emelie - fast pysslet är ju bara en förevändning för att ses, och den här kvällen pysslade vi inte alls. Jag bläddrade i Lisas lyxiga engelska julmagasin och vi pratade om livet, men Lisa själv glömde jag visst fota.


Och sedan när jag kom hem såg min gata ut såhär och hjärtat svällde lite för att det är så vackert i Göteborg på hösten, och för att jag får vara hemma nu. Inte lika hemma som Vasastan var, men inte långt ifrån. :)


Förra helgen höll Liam och jag blueskurs - koreografi för avancerade dansare. Det var så kul! Så kul att koreografera för första gången på länge (i alla fall när vi väl kom igång - det var ju ändå svårt att tvinga sig upp ur soffan och få det gjort) och så kul att lära ut koreografin till dansare som är så intresserade och tycker att det är roligt. Jag fotade förstås inget medan jag undervisade, men här är fina Elin på väg ut från Forum i alla fall. :)



På tal om Vasastan var vi ett litet gäng från kursen som tog vi ned till stan och fikade på Le Pain efter söndagens kurspass. Så himla fint att prata blues och hänga och känna sig nöjda med helgens arbete!

the 1975 | Frail State of Mind

visby är fint del 2

Sista Gotlandsinlägget! Hela fredagskvällen och natten och hela lördagen var jag alltså sjuk - sådär riktigt tråkigt hängig och "orkar bara ligga i sängen och hosta"-sjuk. På söndagen mådde jag bättre och kunde följa med in till Visby på en liten och långsam promenad. Så det här får bli det sista från Gotland, lite Visby att ooh:a och aah:a över.


Men först fåren som bor granne med Johanna och Per. Heltokiga hela bunten! :)




















Lisa och jag tyckte båda att det är så konstigt det här med sommargäster i Visby/ på Gotland över hvuud taget. Att det är så jättemycket folk på sommaren, och sedan helt tyst och stilla resten av året. Om vi någonsin skulle vilja bo på Gotland så skulle vi ju vilja bo där nu på hösten (eller som det var förra året i mars med all snön! Nog för att det var vackert nu på hösten, men ingenting slår den vinterhelgen. Kolla här och här och här och här). Och sedan skulle vi fly fältet på sommaren, när man inte ser hur vackert det är för att det är så trångt med folk. Det här klara ljuset och den här stillheten; så fint.

närsholmen havet och bullarna

Gotlandsfredag! Vi hade ju anlänt dagen innan, Mikaela och Kristoffer dök upp senare samma kväll, och nu var det fredag och dags för utflykt. Johanna och Per jobbade, så vi fem turister från fastlandet tog oss iväg själva.


Först köpte vi Själsöbullar till utflyktsfika förstås. Tradition är tradition! Och så gott. :)


Vi fick tips av Per om att åka till Närsholmen, så det gjorde vi. Och det var så hiiimla fint där. Höstigt och klart och ensligt och kargt och så vackert.



Kolla snyggt då!



Det blev läge för förmiddagsfika med varm choklad och bullar ganska snart, tyckte vi, och hittade en stor sten med lä bakom.


Inte den fulaste fikaplatsen.


Seden tog vi en promenad.





Hela området med fyrvaktarbostad och allt var så himla fint. Jag mådde verkligen bra av att vara där och uppleva allt detta.


Och havet, förstås! Alltid havet.






Vårt nästa utflyktsstopp var Tomtbod fiskeläge, som också var fint.





Den här färgen på tången!


Det dumma med den här dagen var ju tyvärr att jag egentligen var sjuk ... Alltså, jag hade varit sjuk tidigare i veckan, men mina förkylningar tar alltid bara fem dagar, så när jag kände mig bättre på onsdagkvällen tänkte jag "äsch, jag åker ändå!". Och jag hade helt okej med energi både torsdagen och fredagen. Men så på fredagseftermiddagen när vi drog oss tillbaka mot Visby säckade jag ihop totalt. Ingen energi alls, ont i bihålorna och mådde riktigt dåligt faktiskt, sämre än jag brukar av en vanlig förkylning. Så den här i övrigt fina utflyktsdagen slutade med tidig sänggång för mig (och sedan kunde jag ändå inte somna förstås, eftersom det var så joxigt att andas med hostan och allt det, så Liam ringde och läste högt för mig i en timme tills jag till slut somnade <3).

GAMMAL | Blommor där du står