2014/10/24

berlin del 7: en hel söndag

Tänkte att jag skulle visa hur en hel dag i den här konstiga parallella verkligheten som är en dansworkshop ser ut. Allt fick jag förstås inte med, men mycket:


12:45 Godmorgon!


13:10 Frukost utomhus på vandrarhemmets innergård, luften är så ljum att man inte tror att det är sant.


13:52 Kulturbrauerei! Här har vi alla kurserna (och torsdagsnattens dans). Så fint ställe.


14:47 Dagens lektion 1: Gas & Alba, två av mina favoritlärare.


15:59 Mellanmålsrast och detta välsignade t-shirtväder!


17:26 Dagens lektion 2: Fabien & Lisa. Dem hade jag aldrig haft förut och jag har fortfarande inte socialdansat med någon av dem, men jag blev inte besviken.


18:28 Efter dagens kurser åkte jag på utflykt med mig själv ...


19:03 ... till East Side Gallery, för det ska man väl ha sett, tänkte jag.
(Envisager l'invisible. <3)


20:49 <3 Pad thai.
Sen gick Johanna och jag hem och sov några timmar, men då sov jag, så då fotade jag inte.


01:04 Danskväll på Roadrunners' Paradise (samma som på torsdagkvällen).


05:09 Det stängde redan vid fem! Skamligt tidigt om jag får säga vad jag tycker. Hade sånt himla bra flow.


05:43 Vårt vandrarhem låg nästan runt hörnet, så det dröjde inte länge innan vi var upptagna med dusch och tandborstning och sånt. Godnatt! :)

John Mayer | Your Body Is A Wonderland

2014/10/23

berlin del 6: lördagsnatten

På lördagen - tredje danskvällen - upptäckte Johanna och jag ett system som funkade superbra för oss, och som vi sedan använde resten av resan. Vi gick hem och lade oss och sov ett par timmar efter middagen - mellan tio och midnatt ungefär - och sedan gick vi till dansen. Med det systemet var jag pigg och glad på dansgolvet hur länge som helst (och det vi missade av dansen de första timmarna, var bara rätt dåliga band som spelade alldeles för snabb gubbrockblues, och ett alldeles för trångt och svettigt dansgolv). Det är ju småtimmarna som är bäst, och nu var jag på topp just de där timmarna, alla tre kvällar som var kvar. Det var perfekt helt enkelt.

Och just på lördagen hade jag dessutom fotoinspiration av den typ som inte tar någon tid eller uppmärksamhet från dansen, utan som bara är en fortsättning av dansflowet. Såhär såg natten ut:


När man gick in i huset såg det ut såhär.


Efter några trappor upp kom man in hit.


Och gick vidare förbi det här ...


... för att snart hamna här.


Alltså Tangoloft. Det var Så. Fint.


Men så var jag ju också där med några av de finaste personerna jag vet.


Och där ligger Blues Garden-flyern som jag har gjort, på ett bord tillsammans med flyers för danshändelser i hela världen. Vad stort det känns. På riktigt liksom. Att vår lilla älskling platsar här. (Och det gör den verkligen!)


Medan vi väntade ut bandet som spelade alldeles för mycket gubbrockblues råkade vi bilda en massagekedja på golvet i ett av sidorummen. Efter ett tag fylldes den på med folk vi inte kände och sträckte sig ända ut i hallen. Det var bra för mina stackars muskler.


Vid halv fem på morgonen såg jag ut såhär (foto av Anna Wallström Grunander).


Och allt annat var bara dans, dans, dans. Så jäkla magisk och underbar dans, hela natten.


När DJ:n till slut sa ifrån att nu fick det räcka var vi sju göteborgare kvar. Rätt bra!


Morgonljus och taxi hem till vandrarhemmet. <3

2014/10/21

berlin del 5: dansnätter



Första danskvällen, på torsdagen, var en ganska kort "uppvärmningskväll"; den stängde redan vid två. Men den var fin, jag hamnade i rätt stämning och hade goda danser.


Det har är Annette, en helt underbar DJ, danslärare, dansare och person. När hon DJ:ar vill jag aldrig sluta dansa.


På fredagen ägde danskvällen rum på en rockbar. Det var ganska fantastiskt att faktiskt dansa blues i en bar - hemma hos oss är vi ju alltid i våra egna lokaler (som är fantastiska, men de är våra egna, det är alltid hemma) - men det var varmt och trångt och dålig musik och jag var trött. Det finns en ond cirkel man kan hamna i: den när man aldrig riktigt kommer igång, utan blir sittande, och så blir man tröttare för att man är still, och så blir det ännu svårare att armbåga sig fram till någon man vill dansa med ... Och så blir det senare och senare och så blir jag tröttare och tröttare ... Så vid tre, när jag bara hade dansat med en fem-sex personer eller så, gav vi upp och gick hem. (Inget ont om de danser jag hade, dock. Jag tror inte att jag hade en enda ovärd dans på hela helgen. Det fanns gott om riktigt, riktigt bra dansare här.)

Förutom mina få danser under kvällen var det en sak jag njöt ordentligt av, och det var en av tävlingarna, Teacher Jack & Jill. Jack & Jill är min favorittyp av tävling i vilket sammanhang som helst, och det är när man tänker efter en ganska mäktig känsla att se världseliten socialdansa med gott om plats. (Om man vill se och höra hur det såg ut så finns hela tävlingen filmad här. Det är riktigt, riktigt fin bluesdans även om förstås inte allt är min stil. (Alltså 3:27-3:35? Jag bara SOMEONE DO THIS TO ME IMMEDIATELY THANK YOU.))

Jag hade kameran i närheten, så jag passade på att fota. Jag hade förstås ingen blixt med mig och min placering var inte optimal, men några skapliga bilder blev det i alla fall:


(Och extra roligt att fina Alba (som syns bland mina Herrängporträtt här) vann!)


Det här är måndag natt - eller tisdag morgon, snarare. Klockan är kvart över åtta. :) Jag är sömnig och lycklig och ja, rätt danshög (efter att ha avslutat med en enochenhalvtimmesdans av den där sorten som man inte gärna avbryter förrän natten är slut - i det här fallet för att min danspartner var tvungen att gå till jobbet :)), och tar en sista bild på sista nattens dansgolv alldeles innan vi går. Den sortens dansnatt alltså. <3

(Nu tänker ni att det fattas två dagar mellan fredag och måndag, och det har ni alldeles rätt i! Lördagen och söndagen fotade jag mer, så de får inte plats i det här inlägget. :))

2014/10/20

berlin del 4: mer fredag och johanna



Johannas och min fredagspromenad fortsatte länge Oranienstraße (i alla fall tror jag att det här är den).


En bit gick vi själva med vår musik, fast tillsammans. Det är inte alla vänner som förstår det behovet.


Frampå eftermiddagen hittade vi de här fina på en uteservering.
(Eller rättare sagt, de hittade mig, när jag klev upp på en mur för att fota en grej i närheten.)


Men vi behövde komma hem och vila, så vi stannade inte länge.


Trötta i fötter och ryggar som vi var vid det här laget bestämde vi oss för att ta tunnelbanan hem.


Och den blev jag rättså förtjust i, som ni kanske kan förstå.