nu har vi flyttat



Där sitter min älskade och räknar sin matte, bland flyttkartongerna hemma i vår lägenhet.

Det är liksom så många utropstecken i mitt hjärta i den meningen att det bara sväller i mig.

Precis en sådan lägenhet som jag önskade åt oss, har vi fått att bo i, i andra hand i ett år. Det är en trea på 73 kvadrat (det är så stort här, som ett slott!) i precis det område jag hade ville ha (det eller Guldheden då kanske) (vi bor i Kärralund, åt öster till, mellan Örgryte och Kålltorp), med hela Delsjöområdet med alla träd och stigar och sjöar och motionsspår alldeles nästgårds, och hundra meter till vagnen.

Det är fönster åt tre håll och balkong och badkar och diskmaskin (!!!). Vi hyr delvis möblerat, vilket är knepigt eftersom både Jens och jag hade möbler sedan innan; å andra sidan ingick det en gigantisk skön soffa och en gigantisk teve att titta på film på, så det kommer bli gott om mys- och filmkvällar här framöver. :) Vardagsrumsgolvet är stort nog att dansa blues på - i alla fall en åtta-tio par sådär. Jag kunde inte önska mig mer.

Höstterminen på mina olika jobb har börjat sätta igång så smått. Jag vet inte vart sommaren tog vägen, men är som alltid lycklig när hösten kommer. Det är något i luften om morgnarna redan, det där klara, friska, som betyder nystart och energi och liv för mig. Och varenda kväll får jag gå och lägga mig bredvid Jens. Varendaste! Inte en helg, inte en långhelg, inte ett par semesterveckor. Varendaste kväll. (Och varendaste morgon vaknar jag att hans alarm ringer halv sju (när jag har en och en halv timme kvar att sova) ... :))

Det är så ofantligt trivsamt i mitt liv just nu, och jag har ork och lust att sätta igång med det som blivit försummat under de här månaderna utan rutiner och fast förankring. Det är en av mina älsklingskänslor.

Hoven Droven | Årepolska

morgon på sjöbacka gård



Dagen efter Jennies och Niklas bröllop vaknade vi, Jens och jag och Anna och Emelie, på ett bed & breakfast i Skillinge. Där var det inte fult.




Jag var tvungen att gå runt och fota lite. De där rosorna fotade jag från ut genom fönstret i mitt och Jens fina rum. Det var så himla lyxigt att vakna sömnig i sådana där fluffiga, vita lakan och så bara titta ut och så är allting så vackert.



Jag hade tänkt att det skulle vara så pittoreskt att det var löjligt att bo på bed & breakfast på Österlen. Att det skulle kännas tillgjort. Och så var det liksom inte löjligt alls! Bara vackert och skönt, sådär så att jag kände att jag skulle vilja stanna där och bara vara och andas i några dagar. Det kunde jag inte den här gången, för jag hade andra planer, men kanske nästa år?



När jag hade fotat av mig en aning slog jag mig ned vid frukostbordet.




Och efter frukosten gick jag ut och tog en vända till runt huset, bara för färgernas skull.


Hejdå, Sjöbacka gård! Vi ses en annan gång.

(Sedan tog jag bussen och tåget till Malmö ihop med Jens, och sedan ensam vidare till flygplatsen därifrån, för min sommarresa var ännu inte slut. Men mer om det senare!)

Richard Walters | The Rules for Lovers

jennie & niklas i gladsax kyrka, österlen



För två veckor sedan gifte sig Jennie och Niklas i Gladsax kyrka på Österlen, och jag hade äran att vara bröllopsfotograf. Jag säger inget mer utan låter bara de här mjuka bilderna tala för sig själva!
















P.S.! Jag har öppnat bokningen inför sommaren 2017, så känner du någon som går i giftastankar blir jag strålande glad om du vill tipsa om mig! I vanlig ordning hittar man min bröllopsportfolio på http://kristinladstrom.se/brollop.

Ale Möller Band | Kärleksvalsen

fika fika fika!



Varför inte bara inleda det här inlägget så som vi inledde torsdagen för två veckor sedan i Stockholm: med pannkakor med blåbär och pistagemascarpone på Greasy Spoon. Jo, jag tackar jag.


Min date. <3


Vi satt kvar rätt länge. Det hann bli eftermiddag ...


... och vips dags att fika igen! (Hur gick det till?)



Vi hade nämligen stämt träff med denna stiliga man a.k.a. min storebror på Il Caffè.


Och sedan när vi gick därifrån, promenerade vi längs Hornsgatan hemåt, och jag bestämde mig för att titta in på 18 smaker. (Jag menar, man måste ju prova ut Stockholms omtalade glasställen när man har möjlighet, eller hur?)


Det här med att man kan beställa små kulor är ju helt genialiskt. Önskar att man alltid kunde få fler smaker på samma mängd glass!


Gott var det också - champagne- och jordgubbssorbeten till exempel, mm.


Dagens enda bild ej tagen vid fika (vet fortfarande inte riktigt hur det gick till men jag antar att vi behövde en semesterdag som bara bestod av trevligt fika och vila); Jens i trappan i Skinnarviksparken.

Och det var den veckan i Stockholm! Dagen efter tog vi tåget tillbaka till Göteborg (efter att jag hade hunnit med att bada förstås, och det har ni ju redan sett). Och bara dagen efter det försvann vi till Österlen på bröllop! Kommer snart i en blogg nära dig. :)

Esbjörn Hazelius | Förvillskelse

artipelag + chicago



Dagen efter Birkautflykten var det dags för en ny utflykt. Vi började med att promenera från lägenheten vi lånade i Gröndal, över Liljeholmsbron till Reimers.


För vi skulle åka med Jens pappa till Värmdö. Där ligger ju Artipelag!





Där är det så himla fint, tycker jag, både utomhus och inomhus.



Vi tittade på utställningen The Legacy of Andy Warhol, som jag tyckte var mycket intressant.


Det fanns en fotoautomat som Warholiserade ens ansikte. :)


Och jag var tvungen att fota det här citatet för att det känns lite som sättet jag lever mitt liv på. Jag kan känna mig rätt så intresserad av allting. Och jag upplever att jag försöker göra allting jag är intresserad av ... på gott och ont, i mitt fall, och kanske blir jag aldrig värst vidare bra på något av allt jag sysslar med utan bara lite sådär halvt om halvt duglig på det mesta, men ändå. Det är så jag har valt att leva mitt passionerade liv.



Sedan gick vi upp på terrassen och solade oss.


Och jag köpte en souvenir i museibutiken. Hade aldrig smakat rökt lakrits förut och kände mig därför tvungen. Så himla gott var det!


Sedan åkte vi tillbaka till Stockholm, svidade om och gav oss iväg på dans.


Det var väldigt lite folk där - fortfarande semester för folk antar jag - vilket kanske var lite tråkigt, men det var åtminstone inte lika svettigt och varmt som det var förra gången jag var där, vilket ju faktiskt var himla skönt. Larvig som jag är, är jag ändå nöjd bara jag får dansa en drös med danser med Jens. För han är min favorit.



Jag som är bortskämd med min dansförenings finfina lokal Forum, kan tycka att Chicago faktiskt är väl trångt (och varmt). Men fint inrett är det, det kan jag ge dem!