oktoberhändelser del 2



Den här situationen är så märklig, jag har så blandade dagar: ena dagen på gott humör och lyckas hålla mig aktiv, nästa dag sjunker jag ihop som en klump och lyckas inte ta mig för nånting och tycker bara att den här dagen är helt meningslös ... Och jag förstår aldrig varför det blir som det blir. Så konstiga effekter den här pandemin och arbetslösheten har på mig. Hur som helst, här är några bilder jag tog i slutet av oktober.


Jag var och fikade med Johan, det var i alla fall bra!


Och gick på några långpromenader i Skatås när det var fint väder.



Bäst är det när jag tar med mig lunch så att jag kan gå någon av mina långa favoritrundor. Oftast blir det en wrap på vad som finns hemma - sojabullar, sojabönor, paprika, körsbärstomater, gurka och salladsdressing var det i denna.


Liam lagade storkok och frös in. Snart klarar vi oss hela vintern!


Och jag bakade! Alldeles själv! Vavava. Det var succén med kolasnittarna på mitt afternoon tea som gjorde det. Jag insåg då hur himla enkelt det var? Kolasnittar verkar vara som linssoppa, omöjligt att misslyckas med. Så den här gången bakade jag halva satsen med lakritsplopp ovanpå och halva med Fazermint. Skoja min doja vad gott.


Tyckte att de här mönstren matchar så fint. Sängen ja, där tillbringar jag visst mycket tid. Ibland tar det mig flera timmar att komma ur sängen på morgonen. Inte för att jag är trött (jag sover bra, tack och lov) utan för att jag helt saknar motivation. Det är himla trist och gör mig lite ledsen att tänka på.


Kom ut på ett par morgonpromenader ändå, även om det ju gott och väl hinner bli förmiddag då när jag går upp ur sängen sent.



Höst på min gata.



Och på mammas födelsedag var Liam och jag hemma hos föräldrarna och födelsedagsfikade i trädgården med avstånd och utan att kramas. Fint att träffa dem även om det var kort! Fint att vi alla har hälsan än så länge. Och fint att vädret var så gott att det gick att sitta utomhus, det är inte alltid man vill det i slutet av oktober.

Z. Randall Stroope | I Am Not Yours

en höstpromenad med erik



För ett par veckor sedan var jag och Erik ute på söndagspromenad. Vi fångade hösten i mitten av oktober precis när den var som vackrast.



Båda hade kamera med sig, så det var ingen som blev grinig av att man stannade och fotade. :)



Fint att ha så goda kollegor att de blir vänner! <3





Jag var glad och rosig om kinderna!



Det var allt! Har inget mer att säga om detta utom att hösten ger mig nytt liv och ny luft som vanligt, och att jag lovar mig själv att jag måste komma ut ännu mer i dagsljuset nu när det blir mörkare och mörkare.

Peter Maxwell Davies | Farewell to Stromness

oktoberhändelser



Oktober alltså - till och med ett skruttår som det här händer det fina saker i oktober. Till exempel:


Nina fyllde år och vi firade henne på Le Comptoir. Det var en fin grupp trevligt folk där, men jag tog bara kort på ...


... Oskar ...


... min chokladfondant som var sjukt god ...


... och Liam.


En lördag spelade vi spel hemma hos oss. Vi spelade flera omgångar var av både Dominion och Forbidden Desert, ett mycket bra sätt att tillbringa lördagseftermiddagen och -kvällen!


Jag var ute och promenerade en hel del, mest i Skatås.



Och så var Tove och Karin och jag och tittade på den nyöppnade utställningen om Ingrid Vang Nyman på Konstmuseet (det här var innan de nya skärpta råden dök upp alltså). Den var riktigt värd tyckte jag!




Det fanns mycket att prata om i och runt hennes illustrationer och liv - hur illustrationer i svenska barnböcker utvecklats, perspektiv och färg, exotism, psykisk sjukdom, konstnärsskap, ja hjälp. Skönt att jag hade så fina samtalskamrater med mig som Tove och Karin, som liksom är på samma våglängd när man prövar tankar, om ni förstår hur jag menar.




Efteråt gick vi till Berzelii och fikade och jag fotade de här fina kvinnorna i sina fina färger. En toppeftermiddag var det!

Linnea Henriksson | SMS

sen fyllde jag år!



Jag fyllde ju år också! Och jag hade en så fin dag. Eftersom jag redan blivit rejält firad på kalaset lördagen innan tyckte jag inte att jag behövde fira mig själv så värst mycket, jag ville mest gosa med Liam och äta goda saker, så det gjorde jag. Började dagen starkt med frukost på sängen. Liam hade fixat allt som jag tycker är godast: toast med stekta champinjoner och mycket vitlök, fruktsallad, riktigt syrlig stilla lemonad och lösgodis (!).


Kolla vilken nyvaken krullhårig man! Så fort hans hår växer det allra minsta blir det störtlockigt. Han hatar det, jag älskar det. Han sjöng också. Hans version av Ja må hon leva är världens gulligaste.


Jag tillbringade förmiddagen med att trivas på biblioteket.


Sedan promenerade jag bort till Steinbrenner & Nyberg med min nylånade bok för att äta tårtbuffé. Förr i tiden - när jag gick på musikhögskolan - brukade vi ju alltid äta lunch med tårtbuffé här när någon fyllde år, och nu var jag sugen på att gå dit själv med min bok. Det var störtmysigt faktiskt!


Tårtbitarna ser ju inte riktigt lika fotogeniska ut när jag lämpat över dem på min tallrik ... Men gott hur som helst!


Frampå eftermiddagen kom Liam och mötte mig. Eftersom det var min födelsedag lyckades jag lura med honom ut på promenad. Man får ju passa på! :)


Födelsedagsmiddagen åt vi på Made in China, men det var tyvärr en besvikelse. Fem av sex rätter vi beställde var jättejättestarka? Alltså, inte bara för starka för mig (för det är jag ju van vid), utan så starka att Liam inte heller klarade av det. Och så var det lite annat jox med beställningarna som blev fel. Köket hade nog inte sin bästa dag. Nåja!


Så istället för att äta efterrätt där gick vi hem och åt glass och tittade på fina Booksmart i soffan. Ett rätt så perfekt avslut på min födelsedag, faktiskt.

Voces8 | Caledonia

födelsedags-afternoon tea



Det har gått några veckor sedan mitt senaste inlägg, och jag har inte haft någon motivation att redigera bilder och blogga. Men häromdagen sa mamma i telefon att jag har ju inte lagt upp några bilder från mitt kalas i bloggen? (Jag fick nämligen låna två vackra damastdukar av henne, och hon ville se hur det blev med dukningen. Gulligt!) Så nu när jag fick en (liten, men ändå) spark i baken gick jag in och kollade igenom oktobers foton, och såg att det ju finns hur mycket fint som helst! Och när jag väl sett det ville jag ju jobba med bilderna - så brukar min inspiration funka. Så nu blir det massbloggning den närmsta veckan!

Vi börjar direkt med mammas önskning: mitt födelsedagskalas.


Liam hade bakat en hel hög med scones! Och gjort egen clotted cream. Och gjort massvis med cucumber sandwiches (det blev ett helt torn av dem också, men jag verkar ha glömt att fota dem).


Jag bestämde mig för att ha tre sorters kakor och valde de allra godaste kakorna: Lisas biskvier (jag önskade mig dem i födelsedagspresent av henne och fick välja smaker och allt: mintchoklad och hallon med vit choklad), dammsugare som Liam och jag bakade under noggrant överinseende av Lisa, och kolasnittar med center som jag och Liam bakade alldeles själva (!). Kolla vad fint det blev!


I år bestämde jag mig för att bjuda in lite färre personer än vanligt och ha afternoon tea istället för kvällsfest. "Lite färre personer" betydde i det här laget mina närmaste vänner (som inte var upptagna alt. alldeles för höggravida) med respektive, och i och med att de flesta tog med sig en respektive och Lisa tog med sig två så blev det ju ändå en rejäl hög med folk. :)

(Det där med att bjuda in respektive har jag tänkt mycket på, och egentligen tycker jag inte att man ska behöva vara så relationsnormativ. Samtidigt tycker ju jag att det är trevligt när jag får ta med mig Liam på fest, eftersom jag gillar honom och tycker att han är bäst; det är roligt att umgås med honom och andra personer jag gillar på samma gång. Men jag vill ju inte alltid ta med mig Liam ... Så jag tror att jag landar i att det är trevligt att ibland ha tillställningar där respektive är välkomna? Men jag gillar inte när det är påbud. Som till exempel när folk tycker att man inte FÅR bjuda in till bröllop eller stor fest utan att bjuda in allas respektive. Hallå. Det är väl inte 1900-talet heller.)

Alla de här fina personerna var där:












Vi fick SÅ mycket beröm för fikat. Jag som har "inte huslig" i min identitet blev extra stolt och glad över att jag hade (varit med och) bakat. Det var så kul, att vi hade ansträngt oss så för att det skulle bli precis ett sådant afternon tea jag ville ha (förutom det ätbara hade vi mimosa och massvis med olika tesorter), och så blev det det!


Det här gör mig alltid lika varm i magen: Att se mina vänner samlade såhär. Och veta att jag har bäst vänner i hela världen. Det är ändå coolt!


När vi hade fikat klart blev det lekdags, och vi bestämde oss för lappleken eftersom den aldrig slår fel.


Henrik och Karin tänker extremt noga på var Liam försöker förklara!



För Annas lag verkar det gå lite bättre ...



... medan David och Marie kämpar på bäst de kan. :)



Roligast är trots allt ändå alltid Gustav, jag fattar inte hur han gör.


Mattias tänkarmin!


När vi kör ljudeffektsrundan måste de i laget som inte förklarar hålla för ögonen, för det är omöjligt att göra ljudeffekterna utan att gestikulera till.


Gustav, Anna, Mattias och Lisa vann, föga förvånande!


Sedan poserade Lisa i allmänhet. :)


Och här är jag! Jag var glad!


Och den här himla klippan hade jag till hjälp - det hade ju inte gått att styra upp det här utan Liam. Inte nog med att han är bra på att baka och sånt, han är liksom en så bra värd. Det är så roligt att vara värd ihop med någon som är så bra på att se till att folk har det bra.


Karin och jag hade köpt likadana klännigar. Bra smak! :)

När vi hade lekt klart var det redan kväll. Några gick hem och vi andra köpte fryspizza och åt till middag, för det var allt vi orkade. :) Sedan satt vi kvar och pratade strunt till elva. Då hade kalaset hållit på i åtta timmar, så då kändes det rimligt att runda av. Jag var trött och glad och sockerstinn och så, så tacksam.

Esbjörn Svensson Trio | Goldwrap