födelsedags-afternoon tea

Det har gått några veckor sedan mitt senaste inlägg, och jag har inte haft någon motivation att redigera bilder och blogga. Men häromdagen sa mamma i telefon att jag har ju inte lagt upp några bilder från mitt kalas i bloggen? (Jag fick nämligen låna två vackra damastdukar av henne, och hon ville se hur det blev med dukningen. Gulligt!) Så nu när jag fick en (liten, men ändå) spark i baken gick jag in och kollade igenom oktobers foton, och såg att det ju finns hur mycket fint som helst! Och när jag väl sett det ville jag ju jobba med bilderna - så brukar min inspiration funka. Så nu blir det massbloggning den närmsta veckan!

Vi börjar direkt med mammas önskning: mitt födelsedagskalas.


Liam hade bakat en hel hög med scones! Och gjort egen clotted cream. Och gjort massvis med cucumber sandwiches (det blev ett helt torn av dem också, men jag verkar ha glömt att fota dem).


Jag bestämde mig för att ha tre sorters kakor och valde de allra godaste kakorna: Lisas biskvier (jag önskade mig dem i födelsedagspresent av henne och fick välja smaker och allt: mintchoklad och hallon med vit choklad), dammsugare som Liam och jag bakade under noggrant överinseende av Lisa, och kolasnittar med center som jag och Liam bakade alldeles själva (!). Kolla vad fint det blev!


I år bestämde jag mig för att bjuda in lite färre personer än vanligt och ha afternoon tea istället för kvällsfest. "Lite färre personer" betydde i det här laget mina närmaste vänner (som inte var upptagna alt. alldeles för höggravida) med respektive, och i och med att de flesta tog med sig en respektive och Lisa tog med sig två så blev det ju ändå en rejäl hög med folk. :)

(Det där med att bjuda in respektive har jag tänkt mycket på, och egentligen tycker jag inte att man ska behöva vara så relationsnormativ. Samtidigt tycker ju jag att det är trevligt när jag får ta med mig Liam på fest, eftersom jag gillar honom och tycker att han är bäst; det är roligt att umgås med honom och andra personer jag gillar på samma gång. Men jag vill ju inte alltid ta med mig Liam ... Så jag tror att jag landar i att det är trevligt att ibland ha tillställningar där respektive är välkomna? Men jag gillar inte när det är påbud. Som till exempel när folk tycker att man inte FÅR bjuda in till bröllop eller stor fest utan att bjuda in allas respektive. Hallå. Det är väl inte 1900-talet heller.)

Alla de här fina personerna var där:












Vi fick SÅ mycket beröm för fikat. Jag som har "inte huslig" i min identitet blev extra stolt och glad över att jag hade (varit med och) bakat. Det var så kul, att vi hade ansträngt oss så för att det skulle bli precis ett sådant afternon tea jag ville ha (förutom det ätbara hade vi mimosa och massvis med olika tesorter), och så blev det det!


Det här gör mig alltid lika varm i magen: Att se mina vänner samlade såhär. Och veta att jag har bäst vänner i hela världen. Det är ändå coolt!


När vi hade fikat klart blev det lekdags, och vi bestämde oss för lappleken eftersom den aldrig slår fel.


Henrik och Karin tänker extremt noga på var Liam försöker förklara!



För Annas lag verkar det gå lite bättre ...



... medan David och Marie kämpar på bäst de kan. :)



Roligast är trots allt ändå alltid Gustav, jag fattar inte hur han gör.


Mattias tänkarmin!


När vi kör ljudeffektsrundan måste de i laget som inte förklarar hålla för ögonen, för det är omöjligt att göra ljudeffekterna utan att gestikulera till.


Gustav, Anna, Mattias och Lisa vann, föga förvånande!


Sedan poserade Lisa i allmänhet. :)


Och här är jag! Jag var glad!


Och den här himla klippan hade jag till hjälp - det hade ju inte gått att styra upp det här utan Liam. Inte nog med att han är bra på att baka och sånt, han är liksom en så bra värd. Det är så roligt att vara värd ihop med någon som är så bra på att se till att folk har det bra.


Karin och jag hade köpt likadana klännigar. Bra smak! :)

När vi hade lekt klart var det redan kväll. Några gick hem och vi andra köpte fryspizza och åt till middag, för det var allt vi orkade. :) Sedan satt vi kvar och pratade strunt till elva. Då hade kalaset hållit på i åtta timmar, så då kändes det rimligt att runda av. Jag var trött och glad och sockerstinn och så, så tacksam.

Esbjörn Svensson Trio | Goldwrap