kristins promenadblogg del 2



Mer promenadblogg! Detta för att det bara är promenader som är roligt! Resten av tiden liksom bara ... går? Det låter ju tragiskt. Men å andra sidan, vad kan man göra åt den här situationen annat än att vänta ut den? Och ur väntan kommer det alltid något bra. Det har jag lärt mig förut. Det kommer börja spira idéer snart. Några idéer har redan visat sig lite hastigt, men jag har inte fångat någon av dem än, för det är inte dags. Men sen. Något blir det alltid.


Hur som helst, i fredags var jag i Skatås igen med Lisa. (Det är ju tur i oturen att vi är arbetslösa tillsammans, så att man i alla fall har någon att umgås med på dagtid i veckan.)


Det var några minusgrader, krispigt och ljuvligt.


Här är sjö nummer 1 av 3 som vi passerade, Härlanda Tjärn.


Toapaus!


Så småningom kom vi fram till sjö nummer 2, Lilla Delsjön, och den här superfina udden.


Utsikten var denna ...


... och denna. Gnistrigt och vackert åt alla håll.



Jag njöt!


Tigerkaka och andra kakor (?) som Lisas mamma Birgitta bidragit med. Tycker annars att tigerkaka kan vara rätt trist, men den här med apelsin i alltså! Så gott.


Sedan traskade vi vidare förbi sjö nummer 3 - Stora Delsjön.


Och sedan gick vi ned till spårvagnen och åkte hem. Nästan fyra timmar var vi ute allt som allt - rimligt! Känns extra rimligt att vi passade på att njuta nu när det ska regna hela veckan och inte gnistrar alls. Det är timmar som dessa jag lever på just nu.


Dagen efter var det lördag och jag promenerade i Änggårdsbergen med Johan och Gabriel. Gabriel är ofta såhär lite tveksam till livet på tidig eftermiddag. :)


Trinde Mosse var helt fullt av folk som inte var tveksamma till livet alls! Och massvis med grillglada gäng vid eldar runt hela sjön. Ovant att se så mycket folk däruppe (jämfört med före pandemin) men mysigt!


Gabriel piggnade till men höll sig helst på land. Lite läskigt med allt det där hala.


Medan jag glatt halkade omkring på isen och fotade.




När vi klev ned genom Änggårdsbergen var Gabriel på sitt allra bästa humör och sjöng alla sånger från luciatåget på förskolan. Jag fattade inte vilken låt som var vilken, men Johan tolkade. <3

Hoppas på att jag snart har något annat att dokumentera än promenader ... Men rent realistiskt lär det nog dröja!

The 1975 | Frail State of Mind

snön och vännerna i skatås



I lördags var jag som sagt ute på långpromenad i Skatås ...


... med Lisa, David och Marie. Det var så mycket folk ute att man hörde folks röster på avstånd över sjön som ett mjukt muller från en fest; men inte så mycket att det var trångt eller jobbigt. Det gör mig bara glad att fler än vi vill vara utomhus.



Ljuset över Stora Delsjön var magiskt.



Och Lilla Delsjön var inte så ful heller.



Vi hade givetvis excellent fika med oss. Det vill säga, jag misslyckades lite med den varma chokladen (den var inte tillräckligt varm! God, men ljummen, och det var det alldeles för kallt ute för. Bättring nästa gång) men tillsammans fick vi som vanligt till en alldeles utmärkt spontanknytis.



Gullisar alltså.


Förstår att det här är vardagsmat om man bor längre norrut, men för oss sörlänningar är den här synen rena sagovyn, och jag andas in den så mycket jag bara hinner.



Lisa fotade också en massa, mest för att skicka till sin mamma. :)


Det här pudrade mjuka lagret av snö över träden därborta - jag får såna mjukrysningar av det. Här hade det redan börjat skymma lite, men det var bara mysigt.



Jag kom hem nöjd och trött och med laddade glädjebatterier och kalla lår. Och jodå. Jag fattar hur lycklig jag är som har såhär fina vänner. Jag är glad åt det nästan jämt.

John Martyn | Fairy Tale Lullaby

kristins promenadblogg



Jag skämtade halvt på allvar i somras om att jag borde döpa om bloggen till Kristins badblogg eftersom det kändes som att det enda jag postade var bilder på sjöar, hav och folk som badar. Och nu känns det likadant, fast med promenader ... Det är liksom den enda anledningen jag har att ta mig ut, och enda sättet att träffa vänner, så jag måste promenera. För min fysiska och mentala hälsas skull. Vi får se hur länge det håller i sig - det har nog med vädret att göra också.

Hur som helst. Förra söndagen åkte Liam och jag till Kode och köpte en pryl som Liam hittat på Blocket. Och när vi ändå var iväg gjorde vi en utflykt av det och promenerade runt Tofta naturreservat. (Den här brittiska grejen med att inte ha chips som en kvällsgrej utan som en del av en utflyktslunch har blivit så naturlig nu att jag inte ens tänkte på det förrän jag såg den här bilden.)


Ditåt!


Vädret var ljuvligt och det var härligt att komma ut till havet.


Och om man går förbi en söt häst måste jag ju fotografera den. De ser så söta och mjuka och snälla ut! (OBS, jag har väldigt stor respekt för hästar.)


På måndagen promenerade jag raskt runt åttan i Skatås ...


... tillsammans med Mattias, som jag inte träffat på flera månader. Det var guld!


På tisdagen gick Erik och jag en kortare runda. Det var trettondagsafton och han hade tänkt att Lyckan skulle vara öppet så att vi kunde köpa en bulle, men det hade han fått för sig fel. Jaja! Nästa gång.


På torsdagen var landskapet annorlunda! Inne i stan blev det slask nästan direkt, men Lisa och jag var smarta och tog en lång vända i skogen. Det var lössnö och nästan orört och så himla vackert.


Vi var båda två glada och energiska och njöt av att vara ute i det.




Givetvis hade vi fika med oss. Det är bara nybörjare som litar på att något café ska vara öppet, proffsen tar med eget. :)




Så himla vackert med den här tunga snön och ljusgrå himlen!


Var förbi mina föräldrar för att låna en sekatör att klippa ned granen med. :) Hemma på gatan såg det ut såhär.


På lördagen tog Lisa, David, Marie och jag en mastodontpromenad! Men då fotade jag så mycket att det får bli ett eget inlägg. :)


Och sedan på söndagen gick Carro, Sofia, Måns och jag runt Härlanda Tjärn (jag bedömde det som barnvagnssäkrast, och det var tur, för det var ganska halt redan som det var). Det är för härligt det här med promenera utomhus och prata om livet? Jag gör ju det jämt men nu gör plötsligt alla andra det också. Mycket bra.


Och vackert när det skymde över sjön.


Jag gick förbi den här kvisten mot slutet av rundan och hade packat ned kameran i ryggsäcken och tänkte "nämen jag orkar inte krångla med att ta upp kameran ur ryggsäcken". Tjugo steg senare ångrade jag mig och gick tillbaka och tog den här bilden. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Billy Joel | We Didn't Start the Fire