sexton bilder i en lista



En bild från en plats jag älskar Bastun vid Alesjaurestugan. Ja det är inte bara bastun jag älskar utan hela stugplatsen och sjön och liksom åh. Fjällen är finast av allt och Alesjaure är det finaste i fjällen.


En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg På danskväll i september 2014. Hade bestämt mig för att verkligen anstränga mig för att få Jens intresserad av mig. Jag ville känna att även om det inte funkade så ville jag ha verkligen försökt. Det funkade ASBRA! Folk som gick förbi mig typ hajade till och flera sa saker som att det lyste och glittrade om mig. Well, jag var så himlans tokförälskad också.


En bild från då jag kände mig glad På nyår hade vi så himla, himla roligt! Då var jag väldigt glad.


En bild på en bra dag i mitt liv Näst sista dagen i Senegal för nästan precis ett år sedan, då jag bara njöt och njöt.


En bild på någon jag beundrar Min syssling Solveig är så himla bra. Omtänksam och stark och snäll och så sjukt rimlig.


En bild på min favoritplats hemma Jag gillar vardagrummet mest! Det är störst och innehåller mest färg, krafs, röra och pyssel.


En bild på någon jag tycker om Jag gillar min mamma!


En bild på en favoritpryl Min dator är bra! Den är snäll, kan göra precis allt jag vill att den ska kunna göra och krånglar aldrig.

En bild på ett oförglömligt ögonblick Jag har ju ganska bra bildminne och har många ögonblick inpräntade i minnet - men det känns nästan som att förhäva sig att påstå att något ändå skulle vara oförglömligt. Jag vet inte vad som kommer vara viktigt om femton år? Jag kanske får leva femtio år till? Vad är det som finns kvar då? Fantastiska ögonblick har jag många; oförglömliga - det vet jag inget om.


En bild på en stolt stund Detta att jag dirigerade alla dessa underbara vänner - och att de ställde upp på rep och konsert med sin egen dyrbara tid bara för att jag bad om det - i ett stycke som jag har skrivit, på min examenskonsert 2013. Då var jag stolt.


En bild på något roligt Denna bild på mig i Gryffindor Common Room på Warner Bros. Studio Tour i London - alltså det var så amazing.

En bild från när jag var arg Den här är för svår! Jag kan inte riktigt komma på att det kan ha tagits någon bild när jag har varit arg?


En bild på när jag var ledsen Den här bilden tog jag när jag var på väg till Tate Modern i januari 2013, men började gråta så mycket att jag fick vända och gå tillbaka till hotellrummet och skype:a med Johan tills det kändes bättre (Anna och resten av mitt resesällskap var på en annan utflykt just då). (Det här var när jag mådde som sämst efter att det tog slut med Viktor, ni vet. I bloggen skrev jag såhär om det då: "Det var så himla bra att jag åkte. Anna har pratat länge om att hon skulle fira sin 25-årsdag i London, och jag har förstås tänkt åka med. Och sen bröt jag ju ihop och tänkte att det kanske blir svårt att vara ihopbruten i London. Sen tänkte jag att jag är ju ledsen hemma i vilket fall, så jag kan väl lika gärna vara ledsen i London. Och det var så rätt tänkt.")


En bild på min bästa vän <3 <3 <3


En bild på något gott Ja, ni vet ju att jag är stammis på Berzelii Choklads eftermiddagsbuffé vid det här laget.


En bild från när jag var liten Jag har faktiskt inga på datorn och orkar inte fota/ scanna just nu - jag kanske borde göra det så att jag har ett litet bibliotek? Jag var ganska gullig som liten, och en mycket bestämd ung dam, som min familj gillar att påpeka, hehe. Men den här får duga istället för visst är jag ändå ganska liten på bilden? Från våren 2002, då var jag 17 år.


En bild på mig i en annan stil Denna skämsbild från sommaren 2007 är ren och skär komik om man har det etthum om vad som är trendigt i lindyscenen idag. Trenden nu är ju att alla klär sig i "vintage" eller saker som påminner om "vintage", och musiken vi väljer att dansa till ska helst vara så "autentisk" som möjligt. (I själva verket är det vi dansar till bara en viss, utvald av det man vet spelades på t.ex. Savoy - rumba, anyone? Ändå finns det många som tror att just nu gör vi det på "rätt" sätt. Jag ba: Men allt som är nu är liksom också bara trender? Om lindyn överlever tjugo år till kommer det se ut på något annat sätt - tro mig.)


En favoritaktivitet Åka på bluesdansworkshop och få lära mig nya saker, upptäcka nya band och stilar och dansa med vänner från hela Europa.

Listan kommer från Underbara Clara.

the Chainsmokers ft. Halsey | Closer

tio bilder från en lördag



Jag är ju sämst på att fota i januari och februari. Det är känt sen gammalt. Det är liksom inte rättvist att det bästa på året (JULEN!!!) precis har tagit slut och vädret är mestadels förfärligt och det är inte särskilt ljust än och det är toklångt till sommarlovet? GLÄRH!

Igår tvingade jag mig att fota lite. Ja, verkligen tvingade, bara för smörja maskineriet liksom. Ibland får man se till att komma igång på ren mekanik och inte på lust (fast det är svårt för mig som bara vill göra sånt som är kul och som liksom har ordnat livet omkring mig så att jag ska ha minimalt med tråkigt). Såhär blev det:


På förmiddagen var jag och tränade skivstång, det var gött! (Mest efteråt ...)


Sedan stod jag i provrum ett tag. Jag var på jakt efter mjuka byxor att ha på danskurs (då jag inte vill vara lika uppklädd som på socialdans, men samtidigt inte lika nedklädd som i renodlade träningskläder, och ändå vill vara löst och bekvämt klädd) och sammetstights och hittade både och - win.


Lunch i Saluhallen - grekisk linssoppa med vitlök som vanligt.


Och sedan en lakritsruta från På Kanelen till efterrätt.


Sedan åkte jag hem och landade i denna underbara pysselröra som är vårt vardagsrum. Jag är så förtjust i just den här typen av utspridd röra, jag blir så kreativ av att ha gytter omkring mig. Och så känns det färgglatt och hemtrevligt.


Det var fortfarande fint väder på eftermiddagen, så jag tog med mig Jens ut på promenad.


Såhär ser han ut när han inte vill bli fotad men ändå säger "okej" när jag fotar. Ha!


Fint då.


När vi kom hem grejade jag med fotoredigering medan Jens byggde solfilter till sin kamera och sitt teleskop. Haha! Ibland har jag svårt att greppa den exakta nördighetsgraden på min älskade.

Allra sist på dagen åt vi vår gemensamma favoriträtt (chèvre + rödbetor + rostade valnötter + honung) och tittade på Skönheten och Odjuret. Vad sunkig den är förresten? Jag kan förstås varje replik utantill och tycker ju liksom att den är "bra" - fint tecknad och underbar musik och så - och den är en så stor del av min uppväxt - men alltså själva innehållet ... Herregud. Sucka mitt hjärta men brist icke. Ja, hur det nu var så var vi tvungna att se den, för Jens har aldrig sett den (!) och det måste han ju för snart kommer det ju en spelfilmsversion! Med Emma Watson! Och Dan Stevens (Matthew Crawley alltså om ni inte visste det)! Ja, peppen är ju hysterisk på detta trots det sunkiga innehållet - jag känner mig så kluven ... En gång, Disney, alltid Disney. Jag sjöng trots allt Pocahontas på min examenskonsert ...

Kirk Franklin | Now Behold the Lamb
(Man kan ju tröttna på Jesus-utbristningarna (extra framträdande i slutet) efter ett tag, men alltså 2:28-2:34 - hur gööör hon? Det är liksom så smakfullt och ursnyggt. Ja jag kan inte i alla fall. Än! #lifegoals)

blues gardeners har 24-timmarsmöte



Den bästaste och finaste dansworkshopen i hela världen, the Blues Garden, närmar sig! (Ja, alltså, det är drygt en och en halv månad kvar.) Blues Gardeners gjorde som vi gjort förut och hade ett tjugofyratimmarsmöte (med sömn mitt i såklart). Först åt vi fantastisk trerätters middag som Elin och Kristian hade lagat på idiom-tema - vi fick het potatis, rödgrön röra, raka rör, äpplen och päron och grädde på mo(us)set som de lagt rabarber på. Så grymt. :)


Sedan slog vi oss ned i vardagsrummet och pratade om viktiga saker. (Efter det dansade vi på rosor. :))



Jag sov mycket gott (som jag ju nästan alltid gör) och sedan var det bara att bänka sig till praktfrukost!


Så fint folk att man knappt tror det.


Och sedan jobbade vi med allehanda praktiska grejer, t.ex. sådant man gör med datorer, tills det blev dags att åka hem frampå eftermiddagen. (Vi tog en promenad också, men då glömde jag ta med kameran.)

Sofie Reed | Who's Got Their Soul

trettondagsbalen 2017



Kolla! Balklädda människor i januari - det måste betyda trettondagsbal på Operan. Precis som förra året orkade jag knappt fota (dels för att det är meckigt att joxa med kamera + långklänning, dels för att jag hellre dansar i det läget), men det blev några bilder från kvällen i alla fall:


Först var vi ute och åt middag ihop. Det är ett mycket bra sätt att starta kvällen.


Sedan började kvällen på Operan med konsert som vanligt, och i pausen passade vi på att mingla och ta en massa bilder:





Såhär såg jag ut! (Jag håller på och försöker spara ut det korta på ena sidan, men när jag ser den här bilden orkar jag nästan inte - det är nästan svårt att tänka sig att det blir sådär mycket fluff på båda sidor ...)


Jag hade i vanlig ordning den stiligaste kavaljeren (även om han ser lite lidande ut här).


Sedan var det dans dans dans!

nyårsdagen



På nyårsdagen vaknade jag som sagt alldeles förkyld, och fick lyxen att slarva upp mig ur sängen, ta på mig mjukiskläder och sätta mig vid detta fantastiska frukostbord.


Efter frukosten skulle de andra ut på promenad, medan jag snällt fick krypa till kojs igen.


Hej hej! :)



En dryg timme senare kom de hem och tog med sig flera fläktar frisk och skogig luft genom dörren. Efter en stund började det dofta våfflor från köket. Mina våfflor ser ju alltid, som ni har sett flera gånger förut, ut som en massa kladd (men gott är det!).


Julia valde än märkligare pålägg!



Sedan bänkade vi oss framför duken och tittade på Stardust (som alla utom en i sällskapet redan hade sett och ändå gärna ville se igen) tills det blev kväll och dags att åka hem. Trots min förkylning ett alldeles utmärkt nyårsdagsmys!

Catherine Russell | I'm Lazy, That's All

en glittrig nyårsafton



Kolla, det sprayas glitterspray!


Och finflugan är på. Det måste betyda nyårsafton!


Jens och jag var i Kode på nyårsmiddag (där vi även hade höstfest om ni minns), och jag hade ett av mina finaste nyårsfiranden någonsin.



Vi började med glöggmys.


Sedan blev det middag, och en fantastiskt smarrig sådan! Här har vi rotsellerisnittar med champinjonpastej samt mixad soppa på grönkål, potatis och purjolök med ugnsrostat bröd till förrätt.



Huvudrätt: Ugnsgrillade rödbetor med tre olika toppingar + ljummen kålsallad med lingondressing


Sedan kollade vi på den obegripliga Grevinnan och betjänten, för det ska man visst.


Efterrätt en var vniljpannacotta med havtornssås. Skoja min doja så gott.



Hej hej! :) Erkänn glittrigt?


Efter middagen lekte vi en av de allra bästa lekarna. Jag vet inte vad den heter, men såhär gör man: Alla har varsin hög med lika många små lappar som man är personer runt bordet. På den översta lappen skriver man en enkel mening, och skickar sedan vidare hela lapphögen åt vänster. Då får man själv personens till höger lapphög, med en mening överst. Den lappen läser man och lägger längst bak i högen, och på den tomma lapp man då får överst ritar man det som stod på meningen. Sedan skickar man vidare åt vänster. Då får man själv personens till höger lapphög, med en teckning överst. Den lappen lägger man längst bak, och på den tomma lappen överst skriver man det man såg, och skickar hela högen åt vänster. Och så fortsätter man så tills man har fått tillbaka sin egen hög. Och sedan följer man kedjan från början till slut och ser vad man fick av sin lapp.


Det blir fruktansvärt roligt. :)


Här är ett exempel på hur min ursprungsmening "Batman och Muminmamman dansar kring granen" blir denna urgulliga bild på när Muminmamman klär granen ... med hjälp av en katt? :)





Här är ett exempel: Någon skrev "Studenten får en påsklilja" på sin lapp, vilket tolkades på bilden bredvid. (Korset är för att visa att det är en PÅSKlilja, fick vi veta av konstnären efteråt. :)) Den teckningen tolkades till "Piraten demonstrerar mot midsommar och svär!", vilket sedan behölls hela resten av rundan, vilket man kan se på de mycket tydliga, mycket liknande teckningarna nedan (som förstås hade text-lappar mellan sig, men de försvann i processen).


Det är så hysteriskt roligt. Och det är så underbart att skratta såhär mycket, verkligen tokskratta för att det är så genuint jätteroligt. Jag tycker mycket om den känslan.

Sedan var det tolvslag och då skålade och skrattade vi och jag fotade inget, för jag ville mest kyssas och titta på grannens fyrverkerier.





Sedan var vi mest trötta och myshängde tills det blev dags att krypa till kojs. Gott nytt år!

Aperture Science Psychoacoustic Laboratories | Still Alive