mitt i augusti



Jag betar mig långsamt igenom högen av oredigerade bilder, men det hinner komma mer fortare än jag hinner redigera och blogga dem just nu (allt händer just nu - precis allt bara händer och händer, och ändå är jag inte trött: jag bara njuter), så jag ligger efter. Det får vara så ett tag, tills det lugnar sig och/ eller jag fotar mindre. I det vanliga vardagslivet har jag alltid mindre fotoinspiration, men just nu kan jag knappt se något vanligt vardagsliv i horisonten, och jag funderar på om det här är bland det lyxigaste liv jag någonsin levt.

Hur som helst; jag är framme vid vecka 33, när jag precis hade kommit hem från medeltidsveckan, och bara hade börjat jobba lite sådär då och då efter semestern. Detta gjorde jag förutom det:



Var ute på Hönö och hälsade på Anna i hennes bod. Det ösregnade utanför och vi satt uppe och pratade i timmar om livet och sånt. Bäst.


Jag somnade så gott därute, när man får krypa in på loftet precis under taket med regnet som trummar ovanför.


Morgonen efter hade vi denna utsikt utanför frukostfönstret.


En eftermiddagsglass medan jag väntade på färjan efter jobbet en annan dag.


Sedan var det fredag och jag mötte upp Trevliga Trion på Liseberg ...


... för att äta glass ...


... och dansa lindy hop.


Efter det promenerade vi in till Bältesspännarparken eftersom vi (mest jag) ville lyssna på Steget, som jag är så väldigt förtjust i. Fy vad ledsen man blir. Men det är viktigt också, tror jag, att bli det av musik. Orkade inte knö mig fram och fota något ordentligt så bilden ovanför illustrerar ganska väl vad jag såg.



Jag kände mig rätt ensam (hade inte bott in mig i mitt nya hem än vid det här laget, men jag har jobbat bra på det nu), så efteråt följde de med mig hem för att sitta i vardagsrummet en stund och dricka te och vara med mig.



Dagen efter hängde vi i Utby och promenerade upp till sjön och kvällsbadade.


Det var inte störtvarmt i vattnet. Johanna samlar kraft. :)


Hej! (Fotat av Sebastian.)


Jag var så ledsen den helgen; hade så stark hemlängtan, efter en lägenhet och ett hem som ju inte finns mer. Men jag var inte ensam. Tryggheten i att det finns ett gästrum och en egen tandborste som står och väntar på mig i vänners hus växer och sväller i bröstet.

the Weepies | Same Changes

medeltidsveckan del 4: förmiddagsglass och ars veritas



Torsdagen på Medeltidsveckan började liksom varje dag med frukost i tältlägret; det fanns müsli och fil och mackor och grönsaker och kokt ägg och juice och allt som jag vill ha till frukost, man behövde bara ha med sig sina egna tallrikar och bestick. Och i det här strålande solskenet vi hade varje dag (!) var det bara att njuta.


Sedan skulle några bada (eller om det var något annat de skulle göra - jag minns inte), men Johanna och jag var inte sugna, så vi promenerade iväg genom Visby ...




... för att köpa glass.





Jag kan nästan inte fatta hur underbart väder det har varit den här sommaren. Strålande sol både hela fjällvandringen och hela Medeltidsveckan, hur ofta får man det?


Sedan mötte jag upp resten av gänget för att se Trix grönsaksföreställning. Ja, så heter den, men mer om det i ett annat inlägg, för jag tog alldeles för mycket bilder. :)


Sedan gick jag och köpte tyg!


Alltså kolla bara så vackert! Det blå ska bli en kjortel och det gammalrosa en mantel. Liksom hur kan man vilja bära linne när det finns ylle? Fy fasen vad fin jag kommer vara nästa år. Om jag orkar sy det, HEH. Jag bryr mig ju inte så värst om själva sömnaden (fast det kanske kommer medan jag lär mig), jag gör det bara för att vara snygg för att jag har så trevligt sysällskap.



Sedan gick vi på Ars Veritas-konsert. Mycket tjusigt och vackert och trevligt. Jag håller på och säljer in till Jakob att de borde ha en sopransolist med nästa år. Jag är ju ändå redan här, liksom? :)



Jag hade mina älsklingar till sällskap.


Och publiken fotade jag bara för de vackra färgernas skull.



Sedan gick vi till Klosterlängan och åt middag.



På väg därifrån noterade jag ljuset. ("Noterade" = blev helt knäpp och dreglig)


Så då tyckte jag att det var läge för en episk (!) fotosession i Östergravar. De andra, som nästan alltid är med på mina tokigheter (liksom jag är med på deras), sa inte nej! Så först gick vi till tältet för att snygga till oss lite. Själva bilderna får ni se en annan dag. Jag tog mycket bilder, nämligen. Och jag hade så vansinnigt roligt. :)


Sedan gick vi ned till stranden och satte oss på filtar med våra lyktor (och Varm & Kall ... :)), och tittade på stjärnfall (Perseiderna <3) och lyssnade på havet, tills jag somnade i Johannas knä.

Martin Ljung | Svarta Malin

en guldmiddag



En guldmiddag, vad var det som gjorde detta till en guldmiddag? Det var att alla som var där är sådana himla GULDMÄNNISKOR. Alltså att man kan få vara med ett gäng som är så klokt och peppigt och kärleksfullt.


Vi försöker träffas då och då, men eftersom vi har totalt olika arbetstider har det varit svårt att få ihop. Nu plötsligt, mitt i augusti, innan alla scheman drog igång, gick det att lösa, bara helt spontant! Och vad glad jag var för det.






Det var Carro som bjöd in oss, och hon hade lagat supergod mat.





Det finns så mycket i livet att prata om och det är så på alla vis nödvändigt att ha goda människor att prata med det om. Så att jag inte blir ensam om mina knastankar utan kan släppa ut dem. Känslan när jag gick hem denna kväll var en av total frid och glädje inuti, och den höll i sig i flera dagar; bara för att jag har såhär mycket kärlek.