Sista inlägget från Grövelsjön! (För den här gången.) Jag fotade mindre och mindre allteftersom veckan gick, framförallt för att vi åkte delvis samma sträckor så att inte allt var nytt.
Men väderomslagen gör ändå allt nytt, förstås, på sitt vis. Den femte dagen började vi vid Valdalsbygget och åkte till Valdalens Gård. Två dagar tidigare åkte vi samma väg, men då var det mulet, så nu såg allt helt annorlunda ut.
Efter lunchpaus åkte vi upp på fjällsidan igen. Den här gången fick vi inget av den silverglittriga dimman från den senaste turen här, och frosten på träden är redan borta; istället fick vi milsvid utsikt, trots molnslöjor. Som vanligt med den här typen av utsikt klarar jag inte att fånga hur majestätiskt det är, fjällen ser så mycket mindre ut på bild - men jag minns det.
Vi tog en lite annan väg upp på fjället den här gången dock. Note to self till nästa gång, och eventuella Grövelsjön-googlare som hittar hit: Den västligaste leden norrut (mot Bergsetskallen) av de två som spåras från Valdalens gård är finast! Det tyckte både Anders och jag.
Vid den här skylten möts de båda lederna man kan välja på från Valdalens gård. Sedan följer man fjällsidan österut.
För att få en lite längre tur än sist tog vi en extra liten ögla ned till vägen och sedan upp till vindskyddet vid Lövknuln där vi åt macka och delade på en kexchoklad - helt otroligt vad god den kexchokladen var just då. :)
Och därefter var det bara att susa nedför backarna och hem över Grövlan. 24 kilometer! Börjar bli stursk!
Sista dagen var Anders ute och åkte med mamma en sväng på morgonen. Hon är lite nervös men det gick visst hur bra som helst, och jag förväntade mig inte annat. Medan de åkte fram och tillbaka en sväng tog jag en egen tur.
Hade egentligen tänkt åka ungefär samma som dagen innan, fast lite kortare ...
... men det var glashalt i spåren och svårt. Jag välte inte, men det var bra nära några gånger, och framför allt var det inte så ... kul? Uppför gick väl an, men det blev för jobbigt att försöka bromsa ned för backar som jag knappt märkt dagen innan. Så när jag kom till korsningen efter Gammeldalen ringde jag och sa "jag behöver lägga om rutten, för det kommer inte bli kul att ta sig ned från fjället om jag åker upp där! Kan jag bli hämtad vid Valdalens gård?" och då sa Anders bara "det var klokt, nu blir jag glad!".
Gulliga systrar! Anders tog med sig mamma och Ninna och så åt vi våfflor för tredje gången den här veckan :) Och sedan var det slut med skidåkning för den här säsongen! Det kändes sorgligt men lyckligt. Som att jag bygger en relation med skidåkning, att jag kan lita på att den finns kvar nästa år. Att jag vet att det inte är sista gången. Nu är det for life etc.!
Och sedan köpte jag skidor :) :) :)
När vi åkte till skiduthyrningen och lämnade tillbaka skidorna jag hyrt såg jag att det var utförsäljning av några andra skidor, så jag bestämde mig för att fråga om jag inte kunde få köpa loss exakt de jag haft under veckan. Och det fick jag! Så nu har jag livets första par alldeles egna skidor <3
Och sedan kröp jag upp i en fåtölj vid eldstaden och åt bulle och tittade på Muren med mamma, moster och morbror. Optimalt slut på en underbar och perfekt vecka!
Och här står vi och väntar på bussen till Mora. Roligt nog klev två kvinnor, Petra och Linda, som vi träffat i spåren flera gånger under veckan, förbi precis då. Liksom som på sommarfjället stannar man ju gärna och byter några ord ibland med de man träffar - det behöver inte vara så allvarligt, bara om vädret och spårförhållandena eller om andra fina turer man tagit - och extra roligt är det såklart när man träffar samma trevliga människor flera gånger. Det var ett fint sammanträffande.
Hemresan visade sig bli ett alldeles eget äventyr, för strax innan Tällberg blev det stopp på tåget, som fick masa sig fram sista biten in till stationen. Vi hamnade på en ersättningsbuss till Borlänge, och sedan fick vi veta att det inte skulle gå att ta sig därifrån alls den kvällen på grund av snöoväder i hela Bergslagen. Men vi fick jättebra hjälp av Tåg i Bergslagen som bokade in oss på hotell och bokade nya biljetter till dagen efter. Tyckte så synd om hon jag pratade med, hon var supertrevlig och hjälpsam men lät helt chockad när jag tackade för hjälpen. Jag fick som en hint av hur folk som ringer till kundtjänst brukar bete sig. Det är väl inte hennes fel att det snöar heller.
Morgonen efter på Borlänge station. Det första tåget var inställt, men mitt på eftermiddagen kom vi i alla fall hem, 22 timmar sena. Men det var den här resan värd!
Carly Rae Jepsen | Run Away With Me
