människor, människor

Människor, människor, vad jag älskar dem. Förra veckan hände det så många roliga små saker och jag hade så mycket planerat och jag mår så bra av det. På måndagen var jag och badade med Tove och Karin, och när jag kom hem sa Liam att jag strålade: "Let me guess. You've done peopleing!". "Peopleing is my favourite!" sa jag. "I know honey, I know", sa han och log.


Efter badet svängde jag förbi en födelsedagspicknick! Det var Sebastian som fyllde år och jag passade på att catcha upp med fina dansvänner jag inte träffat sedan före pandemin. Sebastian förstås, och så Elin och Kristian


och Kate och flera andra som inte kom med på bild.


Vi fick jordgubbstårta, nomnom!


Sedan klev jag ned till Lindy in the Park. Dansar fortfarande bara med Liam men det är så fint att sitta på picnickfiltar och prata med de som råkar hamna på picknickfilten bredvid. I det här fallet Ida ...


... och Karin och Susanna. Jag märker nu efter två måndagskvällar med Lindy in the Park att många känner som jag: att det är trevande att börja småprata med folk efter ett drygt år. Ett drygt år utan de där få meningarna, de där "hur är det med dig" och "vad har hänt sedan sist" på väg till eller från dansgolvet, eller medan man snörar på sig skorna eller hämtar vatten. Men vi behöver det ju, småpratet. Och nu får vi värma upp och smörja småpratsmusklerna tillsammans. Det är kontakt, det också, och den behövs. (Egentligen vill jag länka till en artikel nu som hävdar just det - att människor inte mår bra när alla bekantskaper klipps bort och man helt måste hänga upp sitt sociala liv enbart på de man står allra närmast - men jag hittar den inte just nu.)


Dagen efter var det lika tokigt varmt och jag och Tove och Karin gömde oss inne på Konstmuseet för att se den här utställningen.


Faktiskt jättesmart aktivitet för riktigt varma dagar, sådana när det är för varmt att ta sig till en sjö eller ett hav för att man inte orkar röra sig alls i värmen. Supersvalt och gött därinne.


Efteråt gick vi ut i värmen, mötte Liam och köpte glass. Tove och Karin köpte glass i rån (orutinerat) och Liam och jag bara skrattade (obs med kärlek) åt deras graciösa ätning av den. Man köper väl inte glass i rån när det är nästan 30 grader varmt, hallå.


Och dagen efter fikade jag med Markus! Så fint och roligt, vi har inte setts på flera år, men så sms:ade han en dag och bara "jag lyssnade på K:s Choice nyss och tänkte på dig!". (Jag sjöng två låtar av K:s Choice på hans och Annelis bröllop. Så fint!)


Jag åt chokladbakelse och drack kall choklad. NOMNOM. Varm choklad är ju egentligen godare eftersom det blir en fylligare smak, men såhär på sommaren funkar det här också.


Och sedan var det torsdag och fortfarande jättevarmt och jag och Anna och Karin och Tove tog båten till Donsö för badutflykt.


Det fläktade lite här på udden och vattnet var HELT ljuvligt. Havet alltså, vilken lycka.





Timmarna gick och vi blev kvar ända till kvällen. En av mina bästa semesterkänslor: när tiden bara går och det är helt rätt och riktigt att den gör det.


Tyvärr råkade jag komma åt ett ostron eller något på väg ned i vattnet, så nu har jag ett dumt sår på undersidan av stortån. Fånigt att små sår på händerna och fötterna alltid ska göra så ont! Nåja. Smällar man får ta för att få tillbringa dagen i det här mjuka blå.

Aled Jones | Did You Not Hear My Lady