hajklördag del 1



Godmorgon! :)


Frukost. Jag älskar frukost!


Skaplig utsikt var det i alla fall från detta knotthelvete till lägerplats.


Syskonen Björkman förbereder hemliga grejer.


"Vänta, vänta ... Kristin har bara fotat blåbären, hon har inte ätit några än".


När vi hade gått en stund förmiddagsbadade vi i denna sjö. Så himla himla gött.


Alltså, av alla livsnjutiga bilder måste nog ändå dessa vara de livsnjutigaste. :)


Hurtig påkastning av ryggsäckar!


Det var rätt skönt att för en gångs skull inte vara ensam fotograf; det var alltså inte bara mig folk fick stanna och vänta på. :)


Lunchpaus. Mat brukar ju vara godare när jag vandrar än annars; aldrig annars känner jag hur tydligt kroppen behöver mat. Men detta var verkligen supergott. Det var nog tur att lunchpausen kom när den gjorde, för vi hade knegat runt stiglöst ett tag innan, och jag var rätt grinig. :)

Jag fotade tydligen som en tok denna helg (förvisso ej ovanligt), så jag fick dela upp lördagens bilder i två inlägg. Mer kommer sen! (Här är fredagen.)

Triakel | Om jag en gång skall ha en man

hajkfredag


Nu har jag varit på hajk igen! För det är grymt. Precis som förra gången (se bilderna här och här) hade vi fantastiskt väder och lika fantastiskt sällskap.


Vi delade upp oss i två mindre grupper och gav oss av.


Vi fick scoutiga uppgifter att lösa, men bara scoutiga uppgifter av den bra sorten, nämligen chiffer (dålig sort = hurtiga grejer).


När vi framåt kvällen kom fram till lägerplatsen visade sig att det var ETT KNOTTHELVETE.


Det var bara att packa in sig i regnkläderna och vara glad ändå. Ja, dammet i luften kring Alfs huvud är knott. :)


Och när den här kvällsmaten plockades fram ur folks ryggsäckar hade i alla fall jag inte svårt att vara glad.

Timbuktu | Annie Leibovitz

saker som är gott

Det händer att jag säger att jag inte tycker om mat. Det är förstås inte sant. Det är en sak jag säger för att komma undan, för att på något vis sänka förväntningarna: Om folk tror att jag inte tycker om något mat alls, så blir de positivt överraskade när det sedan visar sig att det finns sådant jag gillar. Detta har blivit en social överlevnadsteknik eftersom jag är så konstig i maten. Det är ganska mycket som jag bara helt enkelt inte äter, för att det inte går.

Det har med HSP att göra; mat som andra kanske skulle tyckt är "inte så god" motsvarar för mig ungefär oätlig. Värst är redningar, stuvningar och vita och ljusa såser och soppor, men det finns mycket mer. Och så har vi kategorin "saker som jag bara äter i vissa former" (för att de får en annan smak, men ännu oftare en annan konsistens, när man tillagar dem på ett annat sätt) - till exempel äter jag rå morot men inte kokt. Och så får vi ju också ta väck allt som smakar för mycket. Komplexa smaker som vin, öl, kaffe och många ostar går bort. Stark mat är uteslutet. En gnutta för mycket vinäger kan förstöra vad som helst. Johan brukar säga att för komplexa smaker för mig känns som att någon står och skriker mig rakt i örat; precis så är det.

Och i hela mitt liv har jag fått höra att man ska äta upp. Fy fan för att äta upp! Ingen har någonsin förstått att det inte går, att saker växer i munnen, jag får kväljningar. Tack och lov att man blev vuxen och aldrig aldrig behöver tvinga i sig något äckligt längre.

För när folk frågar om det inte är jobbigt att vara så begränsad i maten som jag är, så tänker jag bara ... näe. Faktiskt inte. Jag tycker inte att jag missar något - varför skulle jag sakna svampstuvning när bara lukten av det får mig att vilja spy? Och att det skulle bli krångligt rent socialt ... Tja, folk som inte respekterar att jag "äter konstigt" har jag inget intresse av att behålla i mitt liv. Däremot tar jag inte för givet att någon ska anpassa sig efter mig (utom mina allra närmsta). Vänner som lär sig vad jag inte klarar av och respekterar det, och till och med lagar speciell mat åt mig, är inget jag tar för givet; varje gång det händer blir jag lika sprudlande lycklig och tacksam.

Så näe, så himla jobbigt är det inte. För jag kan också välja att se det från andra sidan. Mat som andra tycker är "god" smakar för mig så sjukt gott att jag knappt pallar. ALLTSÅ SÅ SJUKT GOTT. Jag kan bli helt KNÄPP av vissa smaker, precis som jag blir det av dofter, visuella intryck, ljud och beröring.

Jag kom och tänka på det här när jag gick igenom nyligen tagna foton och insåg att jag för någon veckan sedan nästan enbart fotade ätbara saker, middagar såväl som efterrätter, och så förstås några människor jag umgicks med medan jag åt saker. :) Och alltihop var så himla, himla GOTT. Kolla här bara:


måndag Johan och jag hänger i park med frozen yoghurt. "Du kommer gilla det", sa Johan. Jag älskar det! Man får välja vad man vill! Och så smakar det sött och syrligt och sliskigt. Nomnomnom.


tisdag Personaldag på jobbet. Först åt vi lunch och jag var så hungrig att jag inte ens hade sinnesnärvaro nog att fota min supergoda sallad. Men detta var bara för genialiskt för att inte fota: Tryffelsmör. TRYFFELSMÖR. ALLT MED TRYFFELOLJA I MIN MAGE GENAST.


Efter att ha planerat höstterminen i några timmar åt vi middag och det var också hur gott som helst! Plockmat! Jatack!


Här får ni min snygga kollega Elin också.


Och utsikten från altanen där vi satt och åt var denna (om jag gillar att jobba i skärgården? Jovars).


onsdag På väg hem från sjukgymnasten är jag på så gott humör att jag svänger in på sjutton kvadratmeter lakrits och firar med choklad- och salmiakkola. Tjockt, mastigt och extremt tillfredsställande.


lördag Jovisst - det mesta är gott på hajk, men denna svamp- och bulgurröra med gräslök var helt fantastisk.


söndag Tapas, en annan favorit. Det här ser inte alls så aptitligt ut som det verkligen var ... man är väl ingen matstylist heller. :)


Okej. Just det här var inte så gott. Men jag är tvungen att visa det ändå för att det var så lustigt. Jag har aldrig ätit friterad glass, men jag älskar ju glass, så jag tänkte att jag ju var tvungen att testa. Recension: Det smakade konstigt. Dumt att förstöra den goda glassen!

Hur som helst - bortsett från den friterade glassen då :) - ser ni vad mycket mat det finns som jag inte bara gillar, utan tokgillar? Hurra!

Gunnar de Frumerie | Det är vackrast när det skymmer

post-dansläger-återhämtning



Det var en trött skara som drog sig nedåt Vasastan för att äta fylla på reserverna och middag efter tedansen på sista dagen av Swingin' Spring. Jag var nog i bäst form i sällskapet, hade ätit både frukost, lunch och fika tidigare på dagen, och dessutom lyckats snitta på knappt sex timmars sömn per natt hela helgen. Ändå satt vi alla lite till mans och nickade över menyerna. Lyckan när maten kom in dock ...! (Tack för den här fina avslutningen på en fin helg, kära vänner!)

Triakel | Tusen tankar