Det har med HSP att göra; mat som andra kanske skulle tyckt är "inte så god" motsvarar för mig ungefär oätlig. Värst är redningar, stuvningar och vita och ljusa såser och soppor, men det finns mycket mer. Och så har vi kategorin "saker som jag bara äter i vissa former" (för att de får en annan smak, men ännu oftare en annan konsistens, när man tillagar dem på ett annat sätt) - till exempel äter jag rå morot men inte kokt. Och så får vi ju också ta väck allt som smakar för mycket. Komplexa smaker som vin, öl, kaffe och många ostar går bort. Stark mat är uteslutet. En gnutta för mycket vinäger kan förstöra vad som helst. Johan brukar säga att för komplexa smaker för mig känns som att någon står och skriker mig rakt i örat; precis så är det.
Och i hela mitt liv har jag fått höra att man ska äta upp. Fy fan för att äta upp! Ingen har någonsin förstått att det inte går, att saker växer i munnen, jag får kväljningar. Tack och lov att man blev vuxen och aldrig aldrig behöver tvinga i sig något äckligt längre.
För när folk frågar om det inte är jobbigt att vara så begränsad i maten som jag är, så tänker jag bara ... näe. Faktiskt inte. Jag tycker inte att jag missar något - varför skulle jag sakna svampstuvning när bara lukten av det får mig att vilja spy? Och att det skulle bli krångligt rent socialt ... Tja, folk som inte respekterar att jag "äter konstigt" har jag inget intresse av att behålla i mitt liv. Däremot tar jag inte för givet att någon ska anpassa sig efter mig (utom mina allra närmsta). Vänner som lär sig vad jag inte klarar av och respekterar det, och till och med lagar speciell mat åt mig, är inget jag tar för givet; varje gång det händer blir jag lika sprudlande lycklig och tacksam.
Så näe, så himla jobbigt är det inte. För jag kan också välja att se det från andra sidan. Mat som andra tycker är "god" smakar för mig så sjukt gott att jag knappt pallar. ALLTSÅ SÅ SJUKT GOTT. Jag kan bli helt KNÄPP av vissa smaker, precis som jag blir det av dofter, visuella intryck, ljud och beröring.
Jag kom och tänka på det här när jag gick igenom nyligen tagna foton och insåg att jag för någon veckan sedan nästan enbart fotade ätbara saker, middagar såväl som efterrätter, och så förstås några människor jag umgicks med medan jag åt saker. :) Och alltihop var så himla, himla GOTT. Kolla här bara:
måndag Johan och jag hänger i park med frozen yoghurt. "Du kommer gilla det", sa Johan. Jag älskar det! Man får välja vad man vill! Och så smakar det sött och syrligt och sliskigt. Nomnomnom.
tisdag Personaldag på jobbet. Först åt vi lunch och jag var så hungrig att jag inte ens hade sinnesnärvaro nog att fota min supergoda sallad. Men detta var bara för genialiskt för att inte fota: Tryffelsmör. TRYFFELSMÖR. ALLT MED TRYFFELOLJA I MIN MAGE GENAST.
Efter att ha planerat höstterminen i några timmar åt vi middag och det var också hur gott som helst! Plockmat! Jatack!
Här får ni min snygga kollega Elin också.
Och utsikten från altanen där vi satt och åt var denna (om jag gillar att jobba i skärgården? Jovars).
onsdag På väg hem från sjukgymnasten är jag på så gott humör att jag svänger in på sjutton kvadratmeter lakrits och firar med choklad- och salmiakkola. Tjockt, mastigt och extremt tillfredsställande.
lördag Jovisst - det mesta är gott på hajk, men denna svamp- och bulgurröra med gräslök var helt fantastisk.
söndag Tapas, en annan favorit. Det här ser inte alls så aptitligt ut som det verkligen var ... man är väl ingen matstylist heller. :)
Okej. Just det här var inte så gott. Men jag är tvungen att visa det ändå för att det var så lustigt. Jag har aldrig ätit friterad glass, men jag älskar ju glass, så jag tänkte att jag ju var tvungen att testa. Recension: Det smakade konstigt. Dumt att förstöra den goda glassen!
Hur som helst - bortsett från den friterade glassen då :) - ser ni vad mycket mat det finns som jag inte bara gillar, utan tokgillar? Hurra!
Gunnar de Frumerie | Det är vackrast när det skymmer
No comments :
Post a Comment