vi åkte inte till fjällen



Vi åkte inte till fjällen! Som vi tänkt och planerat för så länge.

Vi hade flera anledningar att ställa in resan. Dels har jag oroat mig hela sommaren för att jag bokat för långa och svåra sträckor. Det är så lätt att överpeppa i mars när man sitter med kartan framför sig och längtar till fjällen - den här sträckan ska vara så vacker och jag vill så gärna till den här stugan ... Men det blev nog lite för långa sträckor för min form. Vi tänkte ändå att det skulle gå - tills vi såg väderprognosen. Nu vet jag förstås att man aldrig kan lita på fjällvädret, och verkligen inte flera dagar i förväg, det kommer alltid ändra sig. Men det såg ut att bli ösregn hela dagen fem dagar av sex. Och om man då ska gå långa sträckor så att man behöver vara ute på fjället verkligen hela dagen och det dessutom ska regna hela tiden - nej, det är ju inte värt det. Då får man inte den fjällupplevelse man vill ha.

Så vi bestämde oss för att helt enkelt inte åka. Men det vore väl tråkigt att inte åka på semester alls, och inte vandra alls? Så vi planerade om allting på en dag och åkte till Österlen istället. :)


Vi kom iväg ganska sent på resdagen och hann egentligen bara med ett stopp på väg dit, på Kakor och kackel i Knäred, ett otroligt café som verkligen är värt sitt eget blogginlägg.


En hel djungel av tomatplantor i orangeriet!





Vi kom ganska nära stängning, så det var inte särskilt mycket folk där just då. Övervåningen fick vi helt för oss själva. Här hade man kunnat sitta och läsa i många timmar!


Fikat var både jättegott och billigt, hur går det ihop?



På taket finns det en terrass, utsikten är den här.



När vi fikat klart var vi tvungna att promenera runt i trädgården en stund också.



I trädgården fanns ett vackert hönshus ...



... en Morotsaurus Mums ...


... och en gammal tågvagn inredd till lekstuga. Så mycket vackra detaljer överallt. Längtar tillbaka hit!


Sedan körde vi vidare och landade sent på kvällen här, i vår airbnb i Simrishamn. Dagen efter började vandringsäventyret. Mer om det snart!

Fink | Autobahn

en helg på rossö



Efter Container och Toves kalas var det dags för nästa utflykt: Bohuslän. Mina föräldrar har ju en stuga på en ö utanför Strömstad och den fick vi låna en helg. Det skulle bli dåligt väder, men det struntade vi i. Och det gjorde vi helt rätt i.


Men först: Falkeröds i Grebbestad. Vi körde Kustvägen upp bara för att det är så fint, och stannade såklart på detta pizzaställe där det alltid är gott och trevligt.


Vit pizza med potatis och tångkaviar, jag säger då det!




Frampå kvällen när vi hade kommit fram tog vi en promenad ned till vattnet.


Det blåste satan!


Men vi var glada ändå. Det är ju coolt med hav.



Dagen efter ösregnade och blåste det precis hela dagen, alldeles som vi visste att det skulle göra. Det var så jäkla mysigt! Vi eldade i kaminen, åt god mat, spelade spel och löste ett Sherlock Holmes: Consulting Detective-mysterium (det är som ett brädspel, fast det består av böcker och kartor som man hittar ledtrådar i och så diskuterar man sig fram till vad man tror att lösningen är ... typ :)). Den här dagen var precis vad vi behövde. Tog bara en bild på hela dagen.


På söndagen hade det klarnat upp lite. Jag tog med Ulrik till Kockholmen som är en av mina vackraste platser i världen.


Det finns utsikt.


Sedan det blev nationalpark här är lederna uppmärkta så tjusigt med nationalparkernas branding och allt! Det är samma stigar som förut förstås. Men jag är ju svag för snygga ledmarkeringar.


Dessa klippor i mitt hjärta.



Och den här mannen.


Jag var så glad åt sällskapet. Så fint att göra saker ihop med Ulrik, som också vill vara ute i naturen och titta på hav och klippor och utsikt.


Längst ute på udden blåste det lite för mycket för att fika, så vi fick fortsätta runt tills vi kom till ett hörne där det var lä. Tänk att macka med ost och gurka kan vara så gott som det är på utflykt.


Senare på eftermiddagen sa vi hejdå till stugan och åkte hem, fast vi båda önskade att vi hade hunnit stanna ett par dagar till. Ett annat år!

Cleo Sol | Life Will Be

toves sommarkalas



Tove fyllde år! Mitt i sommaren som hon tenderar att göra. Och hon bjöd in till jordgubbstårta och sommarkalas som hon också tenderar att göra. Hurra för Tove!



En massa toppenpersoner var där.


Till exempel Frida.


Inte bara tårta utan också massvis med hembakta kakor. Gott gott gott.



Framemot kvällningen kom det fram både middag (!) och kubb.




Jag var med några matcher, kubb är verkligen inte min starka sida som ni kan tänka er men det var gött att vara uppe och röra på sig lite efter mycket sittande.


Stor tumme upp från publiken!



Gulliga Karin och Patrik. <3



Patrik hittade en godisskål och blev mycket populär. :)


Och sedan kom vi ihåg den bästa leken och den egentligen enda riktigt acceptabla och roliga formen av kubb: stafettkubb! Vi kom på den under pandemin, när man var tvungen att ses utomhus, till exempel i snö. Då var vi tvungna att springa mycket mer för att hålla värmen = stafettkubb.




Ni fattar hur man gör - varje lag måste slå ned sina egna pinnar i ordning från närmast till längst bort (och om man råkar slå ned en pinne längre bort först måste man ställa upp den igen). Vare sig man träffar eller missar springer man sen och hämtar sin pinne och räcker den till nästa person.


När man har slagit ned alla sina fem slår man ned kungen och då har man vunnit.


En liten paus i kubbspelandet för att gå på kryckor. Jag tyckte att det var svårt, och jag som tycker om mig själv att jag har så bra balans! Hmpf. Jag får skylla på att jag hade långklänning på mig. Ulrik hade heller aldrig testat förut, men hade bara att kliva upp och börja gå omkring. Jahaja! Men jag har ju en tendens att falla för män med god kroppskontroll, det är sen gammalt.


En till match!



Det blir smått livsfarligt i sista rundan om båda lagen siktar på kungen samtidigt, och någon måste springa fram och hämta sin pinne medan det andra laget kastar, som Patrik och Ulrik här. Man får vara snäll. :)


Sedan var det kväll och dags för mig och Ulrik, som ganska nyss kommit hem och ganska direkt skulle iväg igen, att bege oss hemåt. Grattis Tove och tack för kalaset, du är bäst!

The Four Seasons | December, 1963 (Oh What a Night!)