tove fyller år

I fredags fyllde Tove år och ställde till med kalas!


Trädgårdskalas med solsken


och riktigt god tårta.



Sedan blev jag för varm för att orka fota något mer (solen låg på bra frampå eftermiddagen) så då lade jag ned kameran tills det blev kväll, några hade gått hem och någon annan kommit, och det här stillebenet kändes så födelsedagsigt: Några öppnade presenter, öl och cider, skålar som vi snart ska äta pastamiddag i, basilika som vi ska ha till. Fint.


Glada människor!


När vi ätit middag blev det lite som efterfeststämning och det tyckte jag var så gött? Efterkalasstämning då alltså. När man kan sjunka ned i det fina umgänget och bara låta tiden gå. Det är det bästa.

Mer glada människor:








Glada och kära människor! (Carro fotade mig och Liam, tack för det Carro!)


Så småningom blev det dags att gå inomhus och då började vi av någon anledning spela Cards Against Humanity. Det var längesen! Och det är ju ett roligt spel när man spelar med folk som är rimliga i huvet. Annars går det ju inte. OBS, jag kom inte sist och är extremt nöjd med det. Och sedan, när kalaset hade hållit på i ungefär nio timmar tyckte vi att det var dags att gå hem.

Fyra människor och två fällstolar på en busshållplats vid midnatt, ett porträtt.


Tack finaste Tove för kalaset och grattis igen! <3

Mumford & Sons | Woman

små utflykter och bad

Förra helgen började med att Liam och jag var bjudna på middag hos Tove (och Karin som ju inte bor där men som också lagade mat) och middagen i sig började med Tom Collins. Det tackar jag inte nej till.


Egengjord pasta, oerhört satsigt!


Och sjukt gott blev det.


Efter maten promenerade vi ned till Härlanda Tjärn och tog ett kvällsdopp.



Kvällarna som följer på varma sommardagar = <3


Fina systrarna!


Dagen efter var det lördag och jag hade planer med precis samma gäng. Planerna var att låna bil och köra söderut, hitta en strand och sedan bada bada bada. Så det gjorde vi, med the Darkness i bilen, det var en sådan dag helt enkelt. :)


Det var sådär varmt igen att det var alldeles disigt över havet.


Och håret lockade och betedde sig som det gör när det är salt i. Vill alltid ha det så.


Färgmatchningen!


En annan dag kilade jag och Lisa och Tove in ett morgondopp på det vanliga stället i Bergsjön,


och efteråt frukost på det allra bästa bordet att äta frukost vid, där man får morgonsol och finast utsikt.


Rena festbuffén dukade vi upp


och utsikten var denna.


Till sist en jättestor jättefin tomat ur gottepåsen med grönsaker som Lisa hade med sig till mig från Kode där hon är husvakt just nu. Nom!

Och det här är sommaren just nu för mig. Små utflykter på hemmaplan, så mycket bad jag kan klämma in, fika och måltider ute. Allt annat står stilla - alla tankar på hur hösten kanske blir - det är ju ingen idé. Man får vänta och se, och hoppas på det bästa. Jag hoppas att det gror kreativa frön i bortglömda hörn under tiden. Hoppas att något kommer växa och frodas sen.

the Darkness | I Believe in a Thing Called Love

människor, människor

Människor, människor, vad jag älskar dem. Förra veckan hände det så många roliga små saker och jag hade så mycket planerat och jag mår så bra av det. På måndagen var jag och badade med Tove och Karin, och när jag kom hem sa Liam att jag strålade: "Let me guess. You've done peopleing!". "Peopleing is my favourite!" sa jag. "I know honey, I know", sa han och log.


Efter badet svängde jag förbi en födelsedagspicknick! Det var Sebastian som fyllde år och jag passade på att catcha upp med fina dansvänner jag inte träffat sedan före pandemin. Sebastian förstås, och så Elin och Kristian


och Kate och flera andra som inte kom med på bild.


Vi fick jordgubbstårta, nomnom!


Sedan klev jag ned till Lindy in the Park. Dansar fortfarande bara med Liam men det är så fint att sitta på picnickfiltar och prata med de som råkar hamna på picknickfilten bredvid. I det här fallet Ida ...


... och Karin och Susanna. Jag märker nu efter två måndagskvällar med Lindy in the Park att många känner som jag: att det är trevande att börja småprata med folk efter ett drygt år. Ett drygt år utan de där få meningarna, de där "hur är det med dig" och "vad har hänt sedan sist" på väg till eller från dansgolvet, eller medan man snörar på sig skorna eller hämtar vatten. Men vi behöver det ju, småpratet. Och nu får vi värma upp och smörja småpratsmusklerna tillsammans. Det är kontakt, det också, och den behövs. (Egentligen vill jag länka till en artikel nu som hävdar just det - att människor inte mår bra när alla bekantskaper klipps bort och man helt måste hänga upp sitt sociala liv enbart på de man står allra närmast - men jag hittar den inte just nu.)


Dagen efter var det lika tokigt varmt och jag och Tove och Karin gömde oss inne på Konstmuseet för att se den här utställningen.


Faktiskt jättesmart aktivitet för riktigt varma dagar, sådana när det är för varmt att ta sig till en sjö eller ett hav för att man inte orkar röra sig alls i värmen. Supersvalt och gött därinne.


Efteråt gick vi ut i värmen, mötte Liam och köpte glass. Tove och Karin köpte glass i rån (orutinerat) och Liam och jag bara skrattade (obs med kärlek) åt deras graciösa ätning av den. Man köper väl inte glass i rån när det är nästan 30 grader varmt, hallå.


Och dagen efter fikade jag med Markus! Så fint och roligt, vi har inte setts på flera år, men så sms:ade han en dag och bara "jag lyssnade på K:s Choice nyss och tänkte på dig!". (Jag sjöng två låtar av K:s Choice på hans och Annelis bröllop. Så fint!)


Jag åt chokladbakelse och drack kall choklad. NOMNOM. Varm choklad är ju egentligen godare eftersom det blir en fylligare smak, men såhär på sommaren funkar det här också.


Och sedan var det torsdag och fortfarande jättevarmt och jag och Anna och Karin och Tove tog båten till Donsö för badutflykt.


Det fläktade lite här på udden och vattnet var HELT ljuvligt. Havet alltså, vilken lycka.





Timmarna gick och vi blev kvar ända till kvällen. En av mina bästa semesterkänslor: när tiden bara går och det är helt rätt och riktigt att den gör det.


Tyvärr råkade jag komma åt ett ostron eller något på väg ned i vattnet, så nu har jag ett dumt sår på undersidan av stortån. Fånigt att små sår på händerna och fötterna alltid ska göra så ont! Nåja. Smällar man får ta för att få tillbringa dagen i det här mjuka blå.

Aled Jones | Did You Not Hear My Lady