återhämtningshelgen i juli

I början av juli, när vi precis kommit hem från den lilla roadtripen, hade jag en sån bedrövlig PMDS-vecka. Jag var för håglös och trött för att göra något produktivt eller roligt, men också för ledsen för att vila ordentligt. Jag bara gick runt och drog i lägenheten som en rastlös, gråtande vålnad. Usch. Så när helgen kom och jag äntligen mådde lite bättre var både energin och livsglädjen på minus, och jag fick göra vad jag kunde för att återhämta mig. Såhär:


På fredagkvällen bjöd jag in rimliga kvinnor till balkonghäng, eftersom att umgås med mina närmaste vänner är det som laddar mina batterier allra bäst. Carro och Sofia var bortresta men Anna, Tove och Karin kom, och dessutom fick vi två rimliga partners på köpet, Annas Henrik och min Ulrik.









Vi satt där och åt middag och umgick i en god drös timmar medan temperaturen långsamt svalnade, och jag långsamt blev lite mer mig själv igen.


På lördag tog jag tag i del två av att återhämta mig, nämligen att bada i havet.


Även detta gjorde jag med briljant sällskap i form av Anna och Tove. Vi bestämde oss för att ta tåget till Varberg och utforska Apelviken. Jag är ju egentligen mer av en klippmänniska, men det känns exotiskt att bada vid en lång sandstrand då och då.




När vi kom dit var det fortfarande lite mulet och relativt svalt i luften, så det var gott om plats på stranden men ändå helt ljuvlig badtemperatur.



Frampå eftermiddagen fylldes det på med folk, men då var vi redan nöjda med sol och bad för dagen och vände hemåt. Jag klantade mig och glömde smörja in ovansidan av fötterna med solkräm, så jag brände mig en liten aning, men bortsett från det var det en strålande dag.


Såg den här stenläggningen i form av öronmaneter på väg från stranden och blev tvungen att ta en bild. Den här typen av konst på allmän plats gör mig så glad. Bara det att stenläggning inte måste vara ett symmetriskt mönster utan kan vara föreställande konst, och att det var ett så ovanligt (och passande) motiv.


På lördagkvällen var jag hemma ensam och pysslade, och på söndagsmorgonen tog jag tag i nästa del av att få mig på banan mentalt igen: styrketräning. Det var redigt svårt att komma iväg och jag var mycket mycket stolt!


På kvällen åkte jag till Landvetter för att äta blåbär i skogen ...



... och gå på långpromenad med Johan.


En stund i skogen med gott sällskap ska man inte underskatta. (Även om jag kom hem med två fästingar sen. Glöm inte fästingkollen nu på sommaren!)

Allt som allt fick jag in de allra flesta former av återhämtning jag behöver. Är så glad och tacksam åt att jag hade möjlighet att ladda upp batterierna såhär, få fylla på med allt jag behöver efter en emotionellt riktigt körig vecka.

Love Affair | Everlasting Love

roadtrip del 4: stockholm och huskvarna

När vi lämnade Myssinge var det dags för Stockholm. Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen och gav oss ut på en liten kvällspromenad.


"Undrar vad det där är för kyrka", sa Ulrik och pekade. "Det är Högalidskyrkan på Söder", sa jag automatiskt och förvånade mig själv. Jag glömmer ibland hur mycket jag faktiskt lärde känna Stockholm, Söder alldeles särskilt, när jag var ihop med Jens för tio år sedan. Jag tror att jag minns något i stil med att Jens hade sina skolavslutningar i den kyrkan när han var liten. Blev tacksam ett plötsligt ögonblick för alla fina människor jag känt, och hur mycket rikare mitt liv är på grund av det.



Vi åt middag på ett ställe som var helt okej men lite trist, men sedan gick vi vidare hit, till Apropos, för drinkar.




Det var mysigt och trevligt och gott och vi var allmänt kära och fåniga.


Dagen efter pallrade vi oss iväg in till stan igen ...



... och tog oss över till Skeppsholmen.


Jag hade nämligen fått nys om en utställning jag gärna ville se på Moderna Museet, med fotografier av Brassaï, som fotade Paris på 30-talet. Och Ulrik är ju inte den som är den.



Det var en underbar utställning, jag var så inspirerad och är så glad att vi gick dit! Kände ett sådant släktskap med Brassaï, det stod att han aldrig försökte smyga med sin kamera eller ta snabba porträtt som inte skulle märkas, utan helt tvärtom: han tillbringade tid med de han ville porträttera, lärde känna de som rörde sig i Paris nattliv, väntade tills de kände sig trygga med hans närvaro och hans kamera. Först då kunde han få de bilder han verkligen ville ha. Älskar det.


Sedan ramen till lunch.




Och Ulrik kände såklart till en tebutik som han behövde gå förbi och fylla på lite i lagren.


På eftermiddagen sa vi tack och hej till Stockholm för den här gången och körde söderut.


Lite senare landade vi på ett slott i Huskvarna, där vi skulle bo.


Mörkt och mysigt i foajén.


Och vilken trappa!



Här trivdes vi. På kvällen kröp vi upp i en soffa och diskuterade viktiga saker såsom vilka tapeter vi ska ha i vår lägenhet när vi har hittat den. :)


Dagen efter var det lördag och Ulriks födelsedag. Vi hade födelsedagslunch inplanerad men hann med en avstickare till Rudenstams först.


Så vackert med alla odlingar i sluttningarna!



Jag som inte dricker det mesta annat som finns i många smaker (kaffe, te, ljus öl, vin, läsk, allt sånt) blev lycklig av deras gårdsbutik. Massvis med must på specifika äpplesorter så att man kan ha roligt med att jämföra de olika sorterna, och nästan inget var kolsyrat. Underbart.



Sedan åkte vi till Kroatorpet där Ulrik hade bokat bord för att äta födelsedagslunch med åtta vänner. Han är lite för skygg för att fira sin födelsedag egentligen, men med god hjälp av ett par av hans vänner hade jag tvingat honom, och det var han i slutänden ändå glad för. :)

På kvällen var det slut på både roadtripen och den första semesterveckan, och dags att åka hem till Göteborg. Vi var trötta och nöjda och glada. För oss var det toppen att dra igång semestern direkt med en resa, vi fick in så mycket semester och upplevelser på den korta tiden. Och så var det ändå en massa veckor sommar kvar sen efteråt!

Nine Sparks Riots | Woods