slutet av september

Andra halvan av september försvann fort. En del av det beror nog på att jag hade det rätt körigt med min PMDS i ett par veckor, och det gör att tiden känns långsammare medan den händer, och sedan som att den gick jättefort när det är över, eftersom jag gör så lite minnesvärt när jag mår dåligt. Och när jag gör lite, och inte har någon inspiration eller motivation, fotar jag mycket mindre. Men här är i alla fall det som blev kvar av två veckor i september.


Lisa med en gigantisk zucchini, värt att dokumentera!


Ulrik och jag var som sagt på Hagabion och såg Skogens viskningar. Så fint att Hagabion har öppnat igen efter renoveringen! Och att renoveringen faktiskt gick mycket fortare än de först trodde.



Min gulliga man


och solsken på gatan han bor på.


Dagen efter var vi på Konsthallen och såg en utställning med Sukitas bilder av David Bowie genom åren.


Jag hade förväntat mig en mindre utställning och blev glad över att det fanns så mycket att se. Och så underbart att få följa två personers konstnärsskap, och deras konstnärliga samarbete, över så många år.


Trötta!


En eftermiddag när jag kom till Berzelii för att jobba lite satt Bersa redan där. Hurra! Jobbet fick flytta på sig för att spontanfika.


Karin fyllde år! Och hade knytismiddag hemma hos sig efter jobbet en onsdagkväll.



Gulliga människor var där


och Karin hade bakat en otrolig tårta.


Ut i skogen ska vi gå. Ännu mer när man inte mår helt hundra. Här Änggårdsbergen.



Den här utställningen har jag också redan skrivit om - Kvinnor bakom kameran, 1848–1968. Se den på Fotografiska i vinter om ni kan!


En fredag var Ulrik jag på en kul grej, nämligen En hemlig artist. Det är var det heter: Det kostar 100 spänn och så går man dit, och så vet man inte vem det är förrän de går på. Hur kul?! Det var superspännande!


Och vad fick vi då? Jo, Nationalteatern! Väldigt roligt.


Jag smet förbi Bokmässan en stund. Jag som i princip aldrig köper romaner (jag lånar dem på biblioteket) kom hem med en grafisk roman, en fotobok och en kokbok. Det är ungefär så det brukar bli.


Och så hälsade jag på min gulliga mamma som var funktionär på Svenska Kyrkans torg.


Samma kväll avslutade jag dagen, veckan och närapå månaden på allra bästa sätt: med Mario Kart, det bästa av sällskap och Karins överblivna födelsedagstårta hemma hos Patrik.

Phoebe Bridgers | Friday I'm In Love

en handfull kulturtips

Som jag ofta pratar om är det nu på hösten jag har som mest energi på hela året. Och det är nu jag vill ta del av all KULTUR. Eller, kanske egentligen ta del av precis allt? Lära mig nya saker, ta in inspiration, fylla på. (Är det den gamla skolstartskänslan som skapar den här längtan?)

Jag har inte fotat särskilt mycket på senare, men däremot har jag tagit in en hel massa kultur, av olika sorter. Så här kommer en handfull kulturtips!

Först och främst är bilden ovan från utställningen Kvinnor bakom kameran, 1848–1968 som Ulrik och jag såg på Hasselblad Center. Den har redan stängt i Göteborg, men öppnar i december på Fotografiska i Stockholm, och jag vill verkligen rekommendera den! Jag kände mig både rörd, tacksam och inspirerad. De som gått före - här är de. Under 1800-talet var de flesta fotografer i Sverige kvinnor! Också så sorgligt att läsa och se om hur allt det föll samman i början och mitten av 1900-talet när kvinnor skulle stå hemma vid spisen igen, och männen tog över. Suck. Men sammantaget, en underbar upplevelse att se den här utställningen.


Har läst en drös med böcker på senare och mest tyckte jag om de här två:

Agnes Aubert's Mystical Cat Shelter av Heather Fawcett är mysfantasy när den är som mysigast. Det är 1920-tal i Montreal, det är magi, det är vinter, allt är puttrigt och charmigt. Älskade detta.

Atmosphere av Taylor Jenkins-Reid är en kärlekshistoria i NASA-miljö. Var inte alls beredd på hur fin den här skulle vara. Hade lite svårt att komma in i den först, men sedan var jag fast och kunde inte lägga ned den.


I musikväg har jag mest lyssnat på Sylvan Essos nya, Ow ∞. Det är fint och intressant och elektroniskt.


På tal om mys har jag spelat ett så otroligt mysigt spel, Leafy Corner. Det går ut på att man startar en blomsteraffär och tar hand om den - planterar växter, vattnar dem, inreder, tar hand om kundernas önskemål. Det är det hela! Det är så rogivande, exakt ingen stress över huvud taget. Rekommenderas om man vill ha något gulligt att greja med. Finns på Steam.


Film! Ulrik och jag såg denna otroliga dokumentär, om tre generationer naturälskare i en skog i Frankrike, på Hagabion. Allt går mycket långsamt, och det är meningen. Var beredd på att man måste sjunka in i den här filmen! För mig hjälpte det att se den på bio, annars hade jag kanske blvit rastlös och börjat fippla med mobilen. Men härda ut genom rastlösheten, för det är värt det, när man väl accepterat tempot och bara lever med de här vackra naturbilderna - några av de vackraste jag sett.


Och till slut, teve. Detta är en så genomgående trevlig serie. I ordets bästa bemärkelse! Det handlar om svenska hits, helt enkelt, och alla möjliga artister intervjuas om sina relationer till låtar de själva och andra skrivit. Och det är så god stämning. Folk är relativt eller till och med rejält ödmjuka, och de pratar så gott om varandra, om varandras framgångar. Och så är det intressant, förstås, och charmigt berättat. Den här serien på fyra avsnitt passar väldigt väl in i mystemat på de här tipsen.

Sylvan Esso | Right to Left

sensommaren

Det blev sensommar och Dans- och Teaterfestivalen dök upp mot slutet av augusti. Ulrik och jag gick på en OTROLIG föreställning på Götaplatsen. Eller snarare över Götaplatsen. Vi såg Aria av Zenit Aerial Ballet - till musik av Max Rixhter, som jag älskar - och det var magiskt. Bland det mest hänförande jag sett, kanske någonsin.



En stor lyftkran lyfte runt dem över publiken, upp och ned och hit och dit, medan de skapade massvis av olika formationer och sekvenser, och allt var smidigt och koordinerat och hisnande.





Är så tacksam att vi såg detta.


Senare samma eftermiddag såg vi en tvåpersonsföreställning, Bal(les), med Compagnie Zalataï, som består av en luftakrobat och en jonglör (men jag lyckades visst inte fota honom).



Båda var extremt skickliga, jag var hänförd även av detta, men på ett mindre storslaget sätt, det här var närmare, romantiskt och charmigt.


Sommarvärmen fortsatte och några dagar senare åkte Lisa och jag till Vrångö


för att promenera



och bada.


Vi badade i den här viken. Ljuvligt.


Samtidigt som det fortfarande är badvarmt ligger det där glimrande, mjuka sensommarljuset över allting. Det är bara att njuta.


Dagen efter det var det fredag och jag var på mitt livs andra mammografi. Jag tycker nog inte att det är så jobbigt eller gör så ont som jag hör andra säga, men firade ändå med svampmacka och lässtund på Steinbrenner efteråt. Tycker att man gott kan känna sig duktig när man går på sina kontroller och sånt.


Och sedan var det lördag och då var jag på Tjörn för att göra ett jätteroligt fotojobb! Det var mina vänner Marcus och Johanna (vars bröllop jag också fotade) som hade bokat en familjeporträttsession. De har sålt sitt hus på Tjörn och ville få dokumenterat sitt liv där i trädgården med familjen innan de flyttar ut. Var inte det en jättebra idé?


Söndagsbrunch med bokklubben hemma hos mig. Det här var ju en jävla bok alltså! Jag hade aldrig läst något av Joyce Carol Oates förut, så det var väl på tiden. Den här var motbjudande och samtidigt väldigt intressant, och vi hade spännande diskussioner om den.

Sedan drog min hösttermin igång på riktigt med båda popkörer, lunchkör och vokalensemble. Det är alltid intensivt i terminsstarten, så sedan fotade jag mycket mindre, och ingenting på en hel vecka.


Men när helgen kom åkte jag till Ed på släktträff med mina kusiner och morbrödrar och mostrar och allas familjer. Det var en så himla himla fin helg, som jag ju redan har bloggat om.


Sedan jobbade jag på i några dagar och sedan tog Lisa och jag oss ut på promenad. Det blåste för mycket för att bada men var soligt och härligt ändå.




Mitt mesta och bästa utesällskap!


Sedan var det valdag och jag tog med mig den här invandraren till vallokalen för första gången (han får ju rösta i kommun- och regionvalen). Allt funkade hur bra som helst och jag kände mig som vanligt högtidlig och tacksam för rösträtten och för de som kämpat för den. Tänk vad bra vi har det!


Samma kväll var Ulrik och jag på GP:S kulturvalvaka, eftersom han skulle sjunga några låtar med indiekören där. GP:s politik har ju gått helt åt pipsvängen som ni vet, men valvakan var trevlig. När resultatet från ValU visades på storbildsskärm utbröt applåder åt Sverigedemokraternas tapp trots att själva valvakan inte hörde till något särskilt parti - och det märktes att applåden var helt spontan, att folk bara var tvungna att uttrycka sin glädje med jubel. Det var hjärtevärmande. Sedan åt vi pizza och gick på introduktionskurs i slängpolska. :) Det var en fin kväll. I skrivande stund vet vi ju ingenting om hur regeringen egentligen blir, men jag har hoppet kvar!

Sade | By Your Side