vokalensemblen sots femte konsert

Vi hade konsert med vokalensemblen Sot! Ni vet, de där som jag allt som oftast bara ser mig omkring (lyssnar mig omkring?) när vi repar och tackar min lyckliga stjärna för att jag får musicera ihop med? Det är en ynnest. Och jag har så roligt.


Till årets projekt hade vi inte valt så många nya låtar utan jobbade istället med våra favoriter ur repertoaren, stycken som behövde få komma tillbaka för att vi kanske inte helt gjorde dem rättvisa sist - eller tvärtom, som var så underbara att sjunga och flöt så lätt att vi bara var tvungen att göra dem igen.

Mina favoriter ur programmet var And the Swallow av Caroline Shaw, Soneto de la Noche av Morten Lauridsen, Underneath the Stars av Kate Rusby, And So it Goes av Billy Joel, Rheinbergers Abendlied, Pearsalls Lay a Garland och och och - nej, det var för mycket jag tyckte om för att kunna välja.


Manskören sjöng Poulenc, det var ej fult!


Och vi sjöng Var inte rädd för mörkret av Karin Rehnqvist.


Efteråt (när vi kramat alla vänner och familjemedlemmar som var där - vi fick så fint, så fint beröm, det var många som tyckte att vi blivit riktigt samsjungna nu, och det tycker ju vi med, oftast) tog vi med oss några vänner och partners och gick till Tullen för att äta middag och dricka öl och umgås.






Christin är en sån otrolig publik för övrigt! Nickar och ler och peppar och gråter och njuter. Det är så fint att titta på henne när hon sitter i publiken.







Hur fina är de inte allihopa?!


Ulrik, den stackaren, kunde jag knappt titta på alls under konserten, för han satt bara och skrynklade ihop ansiktet i försök att inte börja storgråta, så fint tyckte han att det var. Alltså <3


Och det var den vokalensemblekonserten det! Så glad och tacksam för dessa. I augusti ska vi ha solförmörkelsekonsert! Och i december blir det julkonsert igen. Det kan man ju börja se fram emot redan nu. I alla fall nästan. Om man är jag. :)

The Paper Kites | Deep Burn Blue

en middag med rimliga kvinnor

Härom fredagen var Rimliga kvinnor som sagt bjudna hem till Carro på middag. Alltid lika trevligt och härligt och välgörande.





Värdinnan själv, vacker som en sommardag.



Nytillskott i serien "systrarna Lundström tittar lyckligt på mat".


Detta är maten det tittades på! Och jättegott var det.



Denna afton hade vi tillskott av Anna och Kajs, Toves och Karins mamma och moster. De var i stan och hälsade på, och Tove och Karin skulle äta middag med dem ... Men när vi nu väl hade hittat ett datum som funkade för alla övriga, kunde vi väl lika gärna bjuda in dem med och äta middag alla tillsammans, tyckte Carro. Det var toppen! (Förutom att Sofia blev sjuk och inte kunde vara med.)





Allmänt trams och flams förekom!




Samt efterrätt och samkväm i soffan. Ojojoj vad jag tycker om de här människorna, och vad mycket rikedom de bidrar med i mitt liv!

Talking Heads | Once in a Lifetime

valborg och våren

Åh, maj - jag har en så ljuvlig månad hittills. Bilderna från Minor Swing, som var första helgen i maj, har jag ju redan visat, och här kommer lite annat smått och gott från de första veckorna i maj. Men allra först aprils sista dag: Valborgsmässoafton.


Ulrik och jag lånade bil och åkte ut till Hönö för att promenera längs Kuststigen, en led jag verkligen gillar. Det var lite blåsigt men inte värre än att en varm tröja och en jacka räckte.


Till picknick, allt som är gott: Frallor med ost och gurka, vindruvor, torkad mango, tryffelchips och en chokladbit.


Såhär såg solnedgången ut i systemkameran ...


... och såhär i mobilen, fotat från samma plats.


Alltså att ha denna snygging att åka på utflykt med <3


Så glad åt den här valborgskvällen.


Dagen efter var det första maj och jag demonstrerade som vanligt. Det är en glädje och en stolthet varje år att vara med och fira att vi fortfarande har demonstrationsfrihet i Sverige. För att inte tala om att vara med och visa att vi är många som fortfarande bryr oss om varandra, samhället, klimatet och rättvisan.

Och: Att för första gången i livet ha en pojkvän som det är lika självklart för att man demonstrerar på första maj som det är för mig <3



Samma kväll var vi bjudna till Ulriks (och min) vän Martin och hans familj på middag och brädspelskväll. Det blev Puerto Rico, en favorit.


Och sedan, vid kvart i tio, åkte jag direkt därifrån till Minor Swing. Att spela brädspel visade sig vara en utmärkt och perfekt förfest - alltså att göra något helt annat än att peppa för och hypa upp danskvällen! Och att liksom redan ha en bra kväll i bagaget - efter det var ju en bra danskväll bonus. Och en bra danskväll och -helg fick jag, som ni redan läst.


Det underbara vädret fortsatte, soligt och alldeles lagom varmt. En onsdag hade Ulrik knasmycket att göra på jobbet, så jag promenerade ned till Saluhallen och köpte lunchbao till oss från 14 m2 Bao. Gott.


Dagen efter var Lisa ledig och vi tog oss an Lärjeleden, eftersom båda hade lite att stå i och behövde en kortare promenad än heldagsutflykterna vi annars kan ge oss på.


Biskvi i vitsippsbacke, vad mer kan man behöva en torsdag?


Sedan var det fredag och då var Rimliga kvinnor bjudna till Carro på middag, men då tog jag i vanlig ordning massvis med porträtt, så det får ett eget blogginlägg snart. Och på lördagen var jag hemma och gjorde INGET. Det var underbart.


På söndagen hade vi kusinträff! Så himla trevligt. Denna gång var vi fem som kunde. Vi har kommit fram till att det är omöjligt att lyckas hitta ett datum som alla kan. Istället försöker vi ses lite oftare även om vi blir färre, för då kommer alla lyckas vara med någon gång ... hoppas vi. Jag fotade inte så mycket, för det är några som inte så gärna är med på bild. Men här är min kusin Anton i alla fall!


Vi var i Utby och promenerade i skogen eftersom mormor och morfar bodde där när vi var små.


Och det var en himla fin söndagseftermiddag.

The Spinners | Could It Be I'm Falling in Love