roadtrip del 4: stockholm och huskvarna



När vi lämnade Myssinge var det dags för Stockholm. Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen och gav oss ut på en liten kvällspromenad.


"Undrar vad det där är för kyrka", sa Ulrik och pekade. "Det är Högalidskyrkan på Söder", sa jag automatiskt och förvånade mig själv. Jag glömmer ibland hur mycket jag faktiskt lärde känna Stockholm, Söder alldeles särskilt, när jag var ihop med Jens för tio år sedan. Jag tror att jag minns något i stil med att Jens hade sina skolavslutningar i den kyrkan när han var liten. Blev tacksam ett plötsligt ögonblick för alla fina människor jag känt, och hur mycket rikare mitt liv är på grund av det.



Vi åt middag på ett ställe som var helt okej men lite trist, men sedan gick vi vidare hit, till Apropos, för drinkar.




Det var mysigt och trevligt och gott och vi var allmänt kära och fåniga.


Dagen efter pallrade vi oss iväg in till stan igen ...



... och tog oss över till Skeppsholmen.


Jag hade nämligen fått nys om en utställning jag gärna ville se på Moderna Museet, med fotografier av Brassaï, som fotade Paris på 30-talet. Och Ulrik är ju inte den som är den.



Det var en underbar utställning, jag var så inspirerad och är så glad att vi gick dit! Kände ett sådant släktskap med Brassaï, det stod att han aldrig försökte smyga med sin kamera eller ta snabba porträtt som inte skulle märkas, utan helt tvärtom: han tillbringade tid med de han ville porträttera, lärde känna de som rörde sig i Paris nattliv, väntade tills de kände sig trygga med hans närvaro och hans kamera. Först då kunde han få de bilder han verkligen ville ha. Älskar det.


Sedan ramen till lunch.




Och Ulrik kände såklart till en tebutik som han behövde gå förbi och fylla på lite i lagren.


På eftermiddagen sa vi tack och hej till Stockholm för den här gången och körde söderut.


Lite senare landade vi på ett slott i Huskvarna, där vi skulle bo.


Mörkt och mysigt i foajén.


Och vilken trappa!



Här trivdes vi. På kvällen kröp vi upp i en soffa och diskuterade viktiga saker såsom vilka tapeter vi ska ha i vår lägenhet när vi har hittat den. :)


Dagen efter var det lördag och Ulriks födelsedag. Vi hade födelsedagslunch inplanerad men hann med en avstickare till Rudenstams först.


Så vackert med alla odlingar i sluttningarna!



Jag som inte dricker det mesta annat som finns i många smaker (kaffe, te, ljus öl, vin, läsk, allt sånt) blev lycklig av deras gårdsbutik. Massvis med must på specifika äpplesorter så att man kan ha roligt med att jämföra de olika sorterna, och nästan inget var kolsyrat. Underbart.



Sedan åkte vi till Kroatorpet där Ulrik hade bokat bord för att äta födelsedagslunch med åtta vänner. Han är lite för skygg för att fira sin födelsedag egentligen, men med god hjälp av ett par av hans vänner hade jag tvingat honom, och det var han i slutänden ändå glad för. :)

På kvällen var det slut på både roadtripen och den första semesterveckan, och dags att åka hem till Göteborg. Vi var trötta och nöjda och glada. För oss var det toppen att dra igång semestern direkt med en resa, vi fick in så mycket semester och upplevelser på den korta tiden. Och så var det ändå en massa veckor sommar kvar sen efteråt!

Nine Sparks Riots | Woods

roadtrip del 3: myssinge



Dags för del tre av roadtripen! Sent på söndagkvällen landade vi i Myssinge utanför Uppsala. Några av Ulriks vänner har ett sommarhus där, och där samlar de varje år sina vänner till en brädspelsvecka. Vilken strålande idé va! De flesta är inte där en hel vecka, utan folk kommer och går; vi var där i tre dagar. Det tyckte jag var ganska lagom, dels för att det var det första av två (!) brädspelssammanhang för oss den här sommaren (vem är jag), dels för att det var väldigt varmt i huset och ganska svårt att få ordentligt med sömn.


Ulrik och jag umgicks mest med Sofia och Jana, som är otroligt gulliga och som är de jag känner bäst i det här sammanhanget. Här spelar vi Terra Mystica som blev veckans nya hit för mig, jag är förtjust.


Det blev så vackra kvällar här (när luften väl äntligen svalnade av något!).


En annan som är vacker.


Jag fick spela Everdell också! Flera gånger! Jag säger ju aldrig nej till Everdell.




Jana kan skratta, hon. Hon krossade oss totalt och ansträngde sig inte ens. :) Överlag har jag fått inse att jag inte vinner när jag åker på brädspelsevent med Ulrik och hans vänner; de här nördarna är helt enkelt långt bättre än jag är.




Lärde mig ett annat lurigt spel också, Power Grid. Men det behöver jag spela mer för att befästa. Jag är ju förtjust i sådana här rätt komplexa och joxiga spel även när det är svårt (eller kanske just därför).



Ja, så mycket mer gjorde vi inte dessa tre dagar än att spela brädspel, umgås och spela mer brädspel. En enda promenad tog vi oss ut på sista dagen när det var en aning svalare och man vågade sig ut ur skuggan. Semestrigare än såhär kan jag knappast ha det.

Couch | On the Wire

roadtrip del 2: ramsberg



På roadtripens andra dag vaknade vi här på Hotellet Dalkarlsberg (som alltså inte var ett hotell utan ett bed & breakfast vi hittade på airbnb. Ägaren Johan berättade sedan att det heter så eftersom det varit ett järnvägshotell en gång i tiden, när järnvägen fortfarande gick här utanför). Det här ljuset! Vilken dröm!


Underbart att plocka fram frukosten ur kylen och sätta sig här.


När vi checkat ut och tackat för oss åkte vi vidare genom Bergslagen och landade kort därefter här, i idyllen Ramsberg ...


... där min bror och svägerska och barnen har sommarhus. Vi åt lunch och fikade och umgicks hela eftermiddagen (och jag tog en miljard gulliga bilder på dem, men för barnens skull blir det bara den här i bloggen).



Så vackert i Ramsberg!


Frampå eftermiddagen när Lisa vilade med Vivi tog vi andra en promenad. Viktigt att knacka på i Lille Skutts hus och se om någon är hemma när man går förbi.



Som jag ofta brukar säga vid sådana här situationer, tur att min hjärna är starkare än mina äggstockar.


Eje ser exakt ut som Henrik när han var i samma ålder, det är så kul och coolt hur det funkar.



Frampå eftermiddagen sa vi hejdå till gulliga familjen och sommarparadiset och åkte vidare.


"Det står skulpturpark där, ska vi stanna där?" sa jag.
"Självklart ska vi det", sa Ulrik.




Vi hade en riktigt fin kvällspromenad genom Skulpturparken i Ängelsberg, som visade sig vara större än vi trodde.


Sedan körde vi vidare och sent omsider landade vi här, i ett hus på landet någonstans Uppsala. Mer om det snart!

Stephen Spencer | Straffer the Boy Duck