när ljuset mjuknade

I mitten av april kom livet tillbaka! Ljuset mjuknade, kvällarna blev ljumma, allt blev lättare och roligare. Och det är så intressant det där, i år kände jag verkligen att jag inte fattade hur dåligt jag mår i februarimars förrän det var över. Men när det sedan var över och jag kände hur GLAD jag var. bara av mig själv, då mindes jag att just det ja, det är ju sån jag är för det mesta. Glad, alltså. Och nu är det nio månader kvar tills man måste hålla på med februarimars igen. HURRA!

Här är lite av det jag gjorde i andra halvan av april:


Vi spelade med the Sky is Crying på the Blues Harbour, ett alldeles nytt bluesdansevent här i stan. Det var SÅ KUL. Jag hade ett sådant flow. Det var så lätt att sjunga, så som det ska vara. Vilken underbar känsla.



Efteråt var vi alla lite höga. Jag kan fortfarande efter tolv år inte riktigt fatta att jag får musicera med så otroliga musiker. Dröm!


En lunch på Sayur på Olivedalsgatan med Ulrik en onsdag. Värt att dokumentera bara för att det var så HIMLA GOTT. Allt är vegetariskt. Rekommenderas!


En eftermiddagspromenad här hemma i vitsippsskogarna. Ljum vind mot kinden. Det här är den riktiga våren. Inte det där tramset med det hårda ljuset i mars. Det här!


En riktigt god session med min psykolog. Jag har inte träffat henne på nästan ett år, för jag har inte behövt reda ut något, men nu behövde jag det. Då är det bara att höra av sig och så får man hjälp. Vilken grej alltså! Att inte gå i terapi (om man har råd rent ekonomiskt) är som att säga "nämen livet skulle ju kunna vara lite lättare än det är nu, men äh, det vill jag nog inte att det ska vara". Va?


En varm choklad och lite administrationsjobb på Berzelii.


En middag (och sedan många omgångar Mario Kart och mycket skratt och god choklad) med detta goda gäng: Patrik, Karin och Lisa, plus Tove som kom senare efter ett rep.


Ett träningspass (step på Friskis) en lördag klockan tio, och sedan lunch, alltihop med detta bästa sällskap. Jag tränar ju själv också men OJ vad mycket roligare det är med sällskap. Jag har inte tränat step på flera år (eftersom jag jobbar så mycket kväll) men nu var jag glad att jag pallrade mig iväg. Det var så himla kul!


Liams gulliga flickvän Stine, som bor i Köpenhamn, var och hälsade på en helg och jag passade på att fota.




Liam is acting as some sort of wingperson, photograpy-wise, for me here, making Stine laugh so I'd get better photos. :)




En söndag sågs Karin, Frida och jag för att träna balboaförning ihop. Det är svårt att dansa alltså! Men kul! Man kan bara öva på en sak i taget. (Just nu är det throwouts för mig. Jag fångar för sent. Det är nyttigt för egot att själv försöka mig på det jag som lärare, fast då i följarrollen, tipsat oräkneliga nybörjarförare om på kurs. :))



Och så till sist en middag på Brewers med min älskling. Sofforna i fönstret är så djupa att man kan halvligga, krypa ihop och gosa medan man väntar på sin pizza! Mycket bra för date!

Foster the People | Warrant

hav och konserter i april

I början av april hann jag med en hel del fint utöver påsken och jobbet och sånt.


Bland annat åkte Lisa och jag till Öckerö på torsdagsutflykt för att andas in havet, röra på kroppen och samla Hittautkontroller.




Är så glad att vi fick sånt här väder och att jag anstränger mig för att komma ut. Februarimars (den förhatliga femte årstiden, som alla som känner mig har hört mig tjata om) var lång och hård i år och varade en bra bit in i april, och att röra på sig i naturen med gott sällskap är en av få saker som hjälper lite.


En annan sak är en impromptu brunch med min älskling en vanlig vardag (ett par bestående av en kulturarbetare och en utvecklare med flextid kan göra sånt). En vegansk English breakfast och en hög med pannkakor att dela på tack.


En fredag åkte jag till Lerum på ett sångjobb på en begravning. Allt var Beatlesmusik och det var en väldigt fin begravning. Jag som är lättrörd måste alltid skärpa mig aktivt när jag sjunger på begravningar, trots att jag inte alls kände den bortgångne; det är ju en så otroligt mänsklig situation och svårt för mig att inte drabbas av de anhörigas sorg. Om jag följer med i sorgen går det såklart inte att sjunga stabilt, men jag har blivit bra på att hålla fokus med tiden. Jag fokuserar på att det är en ynnest att få ha det som jobb - att hjälpa de anhöriga att sörja genom musiken, eller ge någon sorts lindring och närvaro, eller både och. Ett hantverk så gott som något.


Dagen efter en annan typ av musikalisk situation, när Ulrik sjöng hade konsert med Indiekören. Så fint och roligt. Efteråt stod jag och småpratade med en annan i kören och sa "och vilka roliga arr det var!" och hon bara "jaha, du är också musiker?". Hade aldrig tänkt på att "vilka roliga arr" inte är en fullt normal komplimang att ge efter en konsert, men det var tydligen en giveaway. :)


Konserten var på Kinesiska muren. Ett roligt ställe! Med en del sparad dekor från den långa perioden som restaurang.


Promenaden hem till Vasastan var ljuvlig.


En annan dag var det sämre väder, men jag pallrade mig ned till Trädgårdsföreningen för en promenad ändå. Ut måste man.


Och ut kommer man om man har Lisa till vän! Redan torsdagen efter var vi ute i skärgården igen (Lisa är ofta ledig på torsdagar, så vi försöker göra det till en stående utflyktsdag eftersom vi båda mår så bra av det). Denna gång: Björkö.




Lisa klappar på mjuka knoppar som alltid. :)


Och dagen efter det var det fredag igen och jag och en hel drös med vänner och bekanta var på en otrolig konsert: Spöket i Köket tillsammans med Åkervinda på Musikens hus.


Ett sånt jäkla röj var det! Jag fick dansa folkdans och var mycket nöjd. Har aldrig sett Spöket i Köket live förut och vill genast göra det igen.



Som sagt: musik, natur och sällskap, det är det jag behöver. I tunga perioder som i glada. Men nu är februarimars äntligen slut! Och allt det roliga ligger framför oss.

The Paper Kites | Give Me Your Fire, Give Me Your Rain

två påsksammankomster

Över påskhelgen hann jag med både en drös fina sammankomster och en drös vila. Mycket bra! Jag började på långfredagens eftermiddag med ett gott parti Lords of Waterdeep (plus expansionen Scoundrels of Skullport) hemma hos mig med David, Marie, Lisa och Ulrik.



Lisa var påskfin med kycklingar i håret <3




Lords of Waterdeep är en riktig favorit, det har jag ju sagt förut. Och att vi lyckades spela med expansion den här gången är något av en bedrift. Annars blir det varje gång att man tänker "nu kommer vi ju knappt ihåg grundspelet, så det blir nog för krångligt att lägga till en expansion" - och sedan tar det flera år innan man spelar samma spel igen, och då kommer man knappt heller ihåg grundspelet och måste spela expansion, och så fortsätter det så. Men nu blev det faktiskt av! :)


Det är ett himla gulligt gäng detta.



Frampå eftermiddagen kom Liam hem med Paul i släptåg och blev det genast hög energi och hög volym i rummet. De här två i tillsammans har den effekten. :)


Paul och Liam bänkade sig i soffan och jag undrade ett tag vad de höll på med?



Jaha, Dominion såklart. :) Ett av få spel som faktiskt gör sig mycket bättre online, även när man sitter i samma rum. För om man spelar med det fysiska kortspelet måste man hålla på och blanda sin lek hela tiden, och det är det väl ingen som orkar. :)

Dagen efter var det påskafton. Ulrik åkte till Skövde för att hälsa på sin mamma och jag promenerade hem till mina föräldrar för påskfika. Men då glömde jag helt bort att fota. Dumt!


Vi går vidare till påskdagen då Lisa bjöd in till knytismiddag (som vi hade hemma hos mig förra året, och även året innan det hos Lisa). Bland annat var alla de här gulliga där:







Quizzet tog vi mellan påskbuffén och desserten


och flera i gänget var mycket nöjda med att Lisa hade önskat en Disneyavdelning i musikdelen av quizzet. Det blev allsång! :)


Lisas vackra efterrätt!


Och sedan mina två trötta män på vagnen hem. <3

Ola Gjeilo | Dawn