stenshuvuds nationalpark

Dags för nationalpark! När vi ändå var på Österlen kändes det ju orimligt att inte besöka Stenshuvud, en av Skånes tre nationalparker. Men först frukost på vårt vandrarhem i Brantevik.


Vi var båda ganska mosiga efter en varm och kvalmig natt i ett litet vindsrum. Tack och lov var det lugnt och svalt på innergården, och frukosten var verkligen inget att klaga på.


Sedan åkte vi till Stenshuvud och parkerade vid huvudentrén där Naturum ligger. Vi började med att promenera genom skogen upp till själva huvudet.


Det var mulet och en aning svalare den här dagen, vilket vi bara tyckte var skönt - utmärkt vandringsväder (även om nationalparken verkligen inte är så stor att man behöver oroa sig för några avstånd).


Fin utsikt fick vi i alla fall trots molnen.




Och jag var promenad- och naturglad.



Sedan gick vi ned för trappan på västra sidan av kullen och gick runt kullen på norrsidan. Vacker skog och en mysig stig men i övrigt inget extraordinärt.


På östra sidan kommer man fram till en stig ut på klipporna där det står en fyr. Vi bestämde oss för att slå oss ned på trappsteget vid fyren och äta lunch.


Havet var som allra vackrast där.


När vi ätit färdigt och började gå igen var vi ganska snart framme vid badplatsen, där man svänger västerut för att komma tillbaka till parkeringen. Jag tänkte att jag nog väl ändå måste bada lite nu när jag är här och stranden är så fin, så jag gick och hämtade badkläderna (det är inte långt från badplatsen till parkeringen).


Det visade sig vara SVINKALLT i vattnet. Vad är det för fel på Österlen, är det alltid så här? Det var ju varit knasvarmt i sommar? Men jag var envis och plågade mig i. Annars kan jag ju tycka att det ofta är kallt när jag går i vattnet men sedan blir skönt. Denna gång blev det ej skönt. Men EFTERÅT var det underbart! Lite som att bada i en fjällbäck ... :)


Sedan kände vi oss klara med utflykten. Vi var ganska reströtta vid det här laget och behövde vila en eftermiddag. Så vi tog oss till vårt airbnb, som låg i Södra Mellby och visade sig vara ett riktigt fynd! Så mysigt och trevligt.



Framemot kvällningen började det regna och då bänkade vi oss här i vardagsrummet med varsin bok och hade det ledigt och svinmysigt.

Jacob Collier | Never Gonna Be Alone (Piano Version)

allmänt turistande på österlen

Eftersom vi hade tänkt vandra i tre dagar men nöjde oss med en och en halv hade vi plötsligt en extra dag att turista på. Inte oss emot! Vi bestämde oss för att bara köra runt lite spontant och titta på grejer vi hade lust med. I slutändan visade det sig att vi hade kört fram och tillbaka lite väl mycket, men vad gjorde det egentligen - det är inte direkt några avstånd att tala om här. Allt vi gjorde fastnade inte på bild, men här är en liten del:


Först blev det en handfull olika gårdsbutiker, loppisar och antikaffärer, till exempel den här på Mariedals gård.


Den här mannens behov av att rota i lådor med vinylskivor måste tillfredsställas! :) "Kolla, det är ju Jan Malmsjö!"


Vi tog en promenad i Brantevik också och där stod det till och med lådor med vinyl ute på gatan! Ulrik var i sitt esse.


Vi åkte till Kiviks Musteri och promenerade runt en lång stund i trädgårdarna där. Det var vackert och vilsamt, jag rekommenderar det! Man måste ju inte handla must och sånt om man inte vill - trädgårdarna är gratis.





Sedan åkte vi förbi Ravlunda kyrka, som ligger löjligt fint på en höjd.


Ulrik ville visa Fritiof Nilsson Piratens grav och det förstod jag sen när jag såg den. Roligaste graven jag sett!

"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972."


Olle Adolphson hittade vi också.


Frampå kvällen bestämde vi oss för en kvällspromenad i Brösarp, för där skulle det vara fint. Det var det.







Kanske en av de mest idylliska kvällspromenader jag varit på någon gång. Efter det var vi knaströtta och stannade bara för en sen middagsburgare på Grisen & Draken innan vi körde till vandrarhemmet i Brantevik.

Peps Blodsband | Styr den opp

skåneleden etapp 3: löderups strandbad - sandhammaren

På andra vandringsdagens morgon vaknade vi i det här lustiga lilla huset. Vi bodde på Backåkra vandrarhem och hade råkat boka det här lite av misstag - det stod på hemsidan att vårt rum låg i ett eget hus, men vi hade nog inte fattat att det skulle ligga mitt på innergården. Ett gäng barn jagade varandra runt vårt pyttelilla hus och skrek för fulla muggar till sommarlovssent på kvällen, och det var väldigt lyhört. Det kändes lite för ... mitt i all aktivitet, faktiskt.


Men allt annat på det här vandrarhemmet var fint och trevligt. Här är köket där vi lagade middag till exempel. Supertrevligt!


Och det här var frukostrummet ...


... men det var superfint väder, så liksom alla andra den här dagen valde vi att äta frukost på gården. Så mysigt!


Vi var trötta och ömma efter gårdagens 18 km, så vi tog en riktigt lugn förmiddag och checkade ut vid elva. Sedan sa vi hejdå till Backåkra.


Vi hittade en genväg tillbaka till leden, mycket smartare än bilvägen vi gått sista biten dagen innan. Upp på en liten kulle med utsikt ...



... och sedan förbi museet Dag Hammarskjölds Backåkra, som han köpte för att kunna skapa naturreservat av den omkringliggande marken, uttryckligen för att kunna bevara något till eftervärlden. Så jäkla bra. Men vi var ju på vandring och fick spara museet till en annan gång.


Första biten gick dagens etapp i vacker blandskog. Så mycket vackra ekar i Skåne! (Så mycket att jag fått för mig att det var Skånes landskapsväxt, men det är visst prästkrage.)

Sedan fotade jag visst bara Ulrik vandrandes:





Ett par timmar senare var vi framme vid Sandhammaren. Den här gången hade vi lärt oss läxan från gårdagen och kollat ordentligt på kartan i förväg - och visst, som vi misstänkt följde här flera kilometer sandstrand. Det var gassande sol och vi var inte sugna på den lösa sanden. Till denna del av Skåneleden sa vi alltså NOPE och bestämde oss för att ta bussen till Brantevik och hämta bilen. Nog för att vi var vandringssugna, men det fick vara slut på sånt här sandstrandstrams!


Men först, lunch i skuggan. Tyvärr hann jag inte bada, för vi var tvungna att komma med sista bussen (som gick halv fyra).


Men slutet gott, allting gott. Buss till Brantevik och sedan tog vi bilen till nattens boende, Villa Sandby. Där vilade vi i ett par timmar på eftermiddagen och sedan tog vi oss till den här trädgården med hipsterpizza. Det är inte klokt vad mycket pittoreska trädgårdar med hipsterpizza det finns därute i landet!





Mysigt är det ju.


Och middag fick vi i oss även om det var surdegspizza som tyvärr var extremt svår att äta. För hög för att få plats i munnen och för seg att skära i bitar. Svårt. Hur har de tänkt?


Efter middagen föreslog Ulrik kvällsutflykt. Ljuset var otroligt och temperaturen hade äntligen svalnat något, så jag sa såklart ja till det. Det visade sig att Glimmingehus låg alldeles i närheten. Där har jag aldrig varit, så vi åkte och tittade på det.


Det var en jättefin och alldeles lagom utflykt. Även om det såklart inte var öppet kan man ändå gå runt och titta på huset utifrån. Fortfarande lite hisnande för mig att det finns såhär gamla grejer som liksom bara står här och finns? Och har gjort det i många hundra år? Och att folk levde här? Är inte det coolt?



Gullig person som också gillar kvällsutflykter.



Sedan åkte vi tillbaka till vårt boende där gårdsplanen såg ut såhär i solnedgångsljuset. Ett avsnitt Great Pottery Throwdown senare slocknade vi som små ljus.