trettondagsbalen

Baldags igen! Den här gången var jag lite osäker på om jag hade lust, det är så himla dyrt och ju inte alltid en toppendanskväll (otroliga musiker i storbandet såklart, men repertoaren är tråkig, det är för mycket crooner och pop och för lite riktig swing). Men när David blev sjuk och ville sälja sin biljett för halva priset bestämde jag mig lite spontant samma dag för att gå med.


Och det är jag jätteglad för, för konserten som inledde kvällen var fantastisk! Det var Symphonic Stomp, folkmusik skriven och/ eller arrad för symfoniorkester, med Operans orkester under ledning av Karl-Johan Ankarblom och med riksspelmannen Görgen Antonsson som solist. Nejmen det var så underbart, jag var helt musiklycklig och bara njöt i fulla drag. Folkmusik och symfoniska instrument? What's not to like?


Efter konserten blev det gruppfotostund förstås.


Denna omedvetna färgmatchning från Anna-Karin, Lisa och Malin!


Alf kom förbi och fotobombade. :)



Gullisar!


Till och med jag fastnade på bild!


Och sedan började dansen på stora scenen, som vanligt först till wienerorkester. Men vi hölls inte där särskilt länge, för ...


... det var ju folkmusik på lilla scenen! Nytillskott för i år och det var så trångt därinne att det kändes som att det var fler som ville dansa polska och schottis än vals. Rimligt!


Jag försökte fånga några av vännerna i vimlet när jag inte dansade själv:




Lurigt det här med dans ibland. :)




Alltså de här musikerna var SÅ OTROLIGA. Så glad att få dansa till deras musik och inte bara sitta still och lyssna på den. Och som det så ofta blir med livemusik till dans spelade de mycket längre än det var annonserat. :) Jag vet ju själv hur det är! Man ger och ger, och dansarna ger tillbaka och ger tillbaka och man kan fortsätta hur länge som helst, känns det som.



Men när musikerna till slut gav upp packade jag ned kameran och gick in på stora scenen för att dansa swing. Vilken kväll!

Gävle Symfoniorkester & Görgen Antonsson | Vals: Stortut

börja året med konst och chokladfondue

Vaknade på nyårsdagen till detta. Tycker det är så mysigt att vakna hemma efter ett kalas och gå omkring och småputtra hela dagen, tömma och fylla några diskmaskiner, tvätta duken och finservetterna (fållade för hand av min mamma för många år sedan), vara långsam och glad.


Dagen efter bytte Ulrik och jag jullovsbas från Örgryte till Vasastan och promenerade ned genom stan för att ...


... gå och se utställningen Lillhagen i färg på Stadsmuseet.


Jag tyckte mycket om den, så mycket blandade uttryck och så intressant att få lära mig mer om Lillhagen! Min favorit var helt klart denna av Violet "Vailet" Johansson, och andra verk av samma konstnär.


Den natten kom det snö! Tog den här på Ulriks innergård innan läggdags.


Och sedan kom det det gulliga Mario Kart-gänget över. Vi hade ju så himla trevligt sist vi spelade i december, och bättre jullovssyssla än att spela tevespel ihop finns väl inte. Patrik hade fått en chokladfonduemaskin som vi fick äran att inviga.







Det var en hit! Godast att doppa: apelsinbitar och lakritsfiskar.




Lisas Mario Kart-miner <3 <3 <3


En av många kvällspromenader med min älskling.


En dag var jag hemma en sväng och hämtade finkläderna till trettondagsbalen. Utsikten från vardagsrummet var denna.


Balen ja! Men den får ett eget inlägg. :)


Och dagen efter fotade jag snön på träden i Vasastan. Det var första veckan i januari det, en alldeles underbar jullovsvecka, och ett toppensätt att börja året: med konst och chokladfondue.

Beatrice Eli | Girls

böckerna jag läste 2025

2025 var ett så bra läsår för mig! Inte för att jag läste fler böcker än året innan, för det gjorde jag inte, men för att jag fortsatte bygga upp läsmotivationen, och att jag läste mer och mer under året. (Förr läste jag relativt mycket, 20-30 böcker om året i alla fall, men jag tappade fokuset under pandemin och har haft ganska svårt att hitta tillbaka till det sedan dess trots att jag saknar läsningen. Nu känns det som att det är på gång igen!)

12 böcker blev det sammanlagt under 2025, och jag har bokklubben att tacka för mycket av det. Såhär tyckte jag om böckerna jag läste, i kronologisk ordning:

1. Eduardo Halfon: Canción
Det här var en allvarlig, hemsk och märklig bok med en läskig stämning som aldrig löstes upp eller fick något svar. Tyckte inte inte om den, men jag kan inte säga att jag tyckte om den heller.

2. India Holton: the Wisteria Society of Lady Scoundrels
Den här tyckte jag var charmig först (roligt språk och roligt världsbyggande) och sedan tröttsam. Jag älskar ju historisk romance och i den här är det magi och sånt också! Men det blev för störigt med tassandet kring het gröt mellan huvudpersonerna, och "oerfaren ung kvinna med erfaren man"-tropen är för tråkig alltså. Försökte sedan läsa del 2 i serien, som handlar om en helt annan kvinna och en helt annan man men som beter sig exakt likadant som huvudpersonerna i första boken, och har en identisk relation. Då gav jag upp.

3. Sarah Adams: When in Rome
En helt vanlig traditionell romance. Gullig!

4. Sarah Adams: Practice Makes Perfect
Fortsättningen i samma serie. Också ganska gullig men för mycket "oerfaren ung kvinna med erfaren man" för mig. Igen. Brydde mig inte ens om att börja på del 3 i samma serie, det fick räcka. Önskar nog att jag bara läst den första egentligen.

5. Marlene Haushofer: Väggen
Nämen det här var ju En Läsupplevelse. En bok som bara händer och fortsätter. Survival fantasy utan den dramatiska kurvan. Jag hade jättesvårt att komma in i den först och ville veta vad som "skulle hända", men sedan var jag fast, i den här mycket lågmälda spänningen.

6. Jodi Picoult: Små stora saker
Också En Läsupplevelse. Otroligt sorglig och gripande på många sätt. Det enda jag hade svårt för var att den var tvungen att förklara strukturell rasism så grundläggande, "som att man aldrig har tänkt de här tankarna själv", sa jag på bokklubbsträffen. Som att den var tvungen att checka av allt på en lista med saker en vit person ska ha med om hen skriver om rasism. Men anledningen till att jag har tänkt de här tankarna själv är väl för att jag någon gång läst eller fått till mig en annan gripande och ingående beskrivning av rasism (eller många, pågående, i många lager, det fortsätter ju). Den här boken kan ju vara någons första ingång till strukturell rasism, och det tror jag den gör bra. Och den var ju till syvende och sist väldigt läsvärd även för mig.


7. Melissa Caruso: the Last Hour Between Worlds
Tyvärr en besvikelse för mig som älskade Melissa Carusos föregående två trilogier, Swords & Fire och Rooks & Ruin. Jag ville bara sluka den här boken men tyckte att den var segläst. Kommer såklart ändå läsa fortsättningen och hoppas på att det tar sig, för att jag tyckt så mycket om hennes andra verk.

8. Susanna Clarke: Piranesi
Årets bok för mig. Jag tyckte att den var så märklig först! Var flera gånger tvungen att titta upp från boken bara för att säga "den här boken är så konstig och jag förstår inte vart den är på väg?!" till Ulrik. Sedan förstod jag vart den var på väg och då föll allt på plats, och nu älskar jag den.


9. Mia Kankimäki: Kvinnor jag tänker på om natten
Mitt års enda biografi - eller ska jag säga reseskildring? Älskade att få vara med på resorna, Kankimäkis egna såväl som kvinnornas hon skriver om. Det var härlig läsning att sjunka in i för mig.

10. Lydia Sandgren: Artens överlevnad
Jag har så blandade känslor inför denna bok. Fastnade definitivt för språket och Göteborgsskildringarna. Men det tröttade ut mig att det hände så mycket som aldrig fick någon upplösning - att saker man trodde skulle vara viktigt någonstans i mitten aldrig mer nämndes. Sven Anders Johansson sa det så pricksäkert i en recension i Aftonbladet: "Det som är viktigt på sidan 314 glöms med sidornas gång bort och rinner liksom ut i sanden. Visst, det är så livet fungerar, men detta är ju inte livet, utan en roman". Exakt så kände jag också. Detta är ju inte livet, utan en roman. Kan någon tråd få knyta ihop sig i slutet bara?

11. Travis Baldree: Legends and Lattes
"A novel of high fantasy and low stakes" är taglinen och det stämmer verkligen. Helt oförarglig cosy fantasy och det kan vi väl verkligen behöva i denna tid.

12. Lana Harper: Payback's a Witch
Längtade efter att läsa en trevlig romantasy i december, och det fick jag i den här. Ingenting som stannar kvar hos mig särskilt länge, men trevligt om man bara vill resa till en höstmysig magisk by ett kort tag.

nyårsafton

Nyårsafton!


Jag firade hemma med detta det allra finaste av gäng. (Och Tove som kom senare efter jobbet.)



Anna och Henrik. Gullisar!


Jag tände ÄNTLIGEN det här superfina handgjorda ljuset jag fick av Christian i present för flera år sedan. Har sparat det "till ett fint tillfälle" och nu skärpte jag mig och bestämde att nyår väl är rätt tillfälle om något.


Anna lagade smördegspizza med västerbotten och tångkaviar, ojojoj så gott.



Och när vi njutit av den lagade Anna och Ulrik varmrätt. Att man inte ätit varmrätt än när klockan visar kvart i nio är väl normalt på nyår? Eller är det bara för oss det alltid blir så?



Min älskling. Man ska ha en som kan laga mat, det har jag alltid sagt.


Sen kom Ulrik och jag på att vi glömt att köpa sallad. PINSAMT! Men det är ju inte som att det inte går att överleva två sorters jättegod risotto även utan sallad till. Det ser lite roligt ut med två klumpar mat på tallriken bara. :) Rödbetsrisotto och svamprisotto blev det.






Vid bordet pratade vi om framtidsdrömmar, och om sånt man helst vill lämna kvar i det gångna året. Jag vill lämna kvar skräptid då jag inte varken är aktiv eller vilar. Jag vill vila med flit när jag vilar. Vad vill ni lämna kvar?


Lagom till efterrätten key lime pie, som intogs i soffan, kom Tove. Det var hon mycket nöjd med att döma av ansiktsuttrycket. :)



Henrik hade fixat ett toppenquiz (som jag vann, hehe).


Och sedan var det plötsligt strax midnatt och dags att pälsa på sig och gå ut på balkongen. Vi hade helt korrekt nedräkning för en gångs skull (hittade en klocka på internetz som visade sekunder, så att det blev rätt). Och jag måste säga att jag tycker att det har något att ropa in det nya året, att välkomna det med glädje och kärlek och goda intentioner. Även om tidpunkten för nyåret bara är hittepå.



Tomtebloss ska tändas!


Och helst inte hållas framför ansiktet! :)



Gruppbilder ska tas!




När vi var klara med balkongsståhejet blev det ost och kex och marmelad och chips.







Och sedan lappleken, den bästa leken.


Först ska man förklara alla ord på vanligt sätt, sedan med charader ...


... och sedan med bara ett ord ...



... och till sist med ljudeffekter (och när man gör det måste de andra i ens lag blunda, för man kan inte låta bli att göra förtydligande gester när man är den som gör ljudeffekterna, det är stört omöjligt).






Jag inser ju nu att det här verkligen var en dålig förklaring på hur man leker lappleken. Om du är intresserad får du fråga nästa gång vi ses, så förklarar jag det då istället :) Men det är en himla kul och bra lek!


Och till slut vid tretiden en allra sista selfie, lagom suddig och mosig, innan gästerna gick hem. Gott nytt år mina kära! Nu hoppas vi på och arbetar vi för ett bättre 2026. Heja oss!

Jacob Collier | Heaven (Butterflies)