container 2026

Dags för sommarens andra brädspelskonvent, Container! (Det enda dåliga med att åka på två olika var att de låg lite för tätt i tid. Vi får tänka på det till nästa år, det hade varit ännu roligare med mer tid emellan.) Vi blev indragna i ett parti Everdell av Sofia och Jana så fort vi kom dit. <3

Sedan spelade vi spel i fyra dagar, så det var det enda jag fotade. Det är så roligt att fota brädspel, för de bra spelen är så fina att man vill äta dem. Som karameller! Det är egentligen inte alls konstigt att jag dras till brädspel med alla färger och vackra illustrationer. Och de riktigt bra spelen har taktila pluppar som man vill hålla i och fippla med. :)



Som till exempel den senaste favoriten, Harmonies. Den perfekta kombinationen av vackra illustrationer och härliga pluppar att fippla med. Och så går det fort att lära sig och fort att spela ... vilket kan vara ganska trevligt i kontrast till de tunga spel jag annars hålls med. :)



Jag lärde mig Wingspan i år, det var kul!


Spelade flera omgångar Terra Mystica, blev som vanligt totalt krossad av Jana.


Heat dök upp sent en kväll, jag accepterade det för att sällskapet är så trevligt trots att det inte är mitt bästa spel. :)



De första dagarna vi var där regnade det och var allmänt kyligt och blåsigt och tråkigt väder. När det var uppehåll passade vi på att sitta utomhus och fika, men med tjocktröjorna på som ni ser.


Jag provade på Splendor, fattade nog inte riktigt grejen? Men behöver kanske testa det igen.


Och sedan fastnade Ulrik och Sofia och Ragnar och jag i en faktiskt outhärdligt lång omgång av Brass Birmingham. Som jag egentligen gillar! Men inte när folk tar såhär jääävla lång tid på sig att tänka som till exempel min pojkvän gör ... Urgh.


Men om jag ska vara helt ärlig var det inte bara för att Ulrik och Ragnar tog så lång tid på sig som jag var sur. Vid det här laget, tre dagar in på konventet, insåg jag till slut att jag inte har bra strategier för att ta hand om mig på ett brädspelsevenemang. På dansevent har jag det! Jag vet precis hur och när jag behöver återhämta mig och med vad - oftast på dansevent är det sömn, mat, ensamhet, tystnad. På ett brädspelsevent är det tvärtom; där är det fysisk rörelse jag behöver. SÅKLART. Men det hade jag alltså försummat i tre dygn och därför blivit dum i huvet. Ändring till nästa år!


Dagen efter blev det äntligen fint väder och vi kunde sitta ute och spela. Alla blir genast gladare då, dels för att man kan bada, dels för att man slipper den dåliga ljudmiljö som skapas i ladan och huset där man trängs om utrymmet när det regnar. Här lär jag mig ett till nytt spel som jag gillade, Dewan.



Ni ser ju temat på min vecka - klara färger, taktila pluppar, fina illustrationer. :)



Sedan tog jag mig äntligen ut på promenad. Välbehövligt. Frampå kvällen var det fortfarande ljumt ute och fullt i partytältet och vid borden på gräsmattan.


Sista dagen var det kyligt igen (jaja) men vi fick i alla fall in en omgång Everdell med Johanna innan det blev dags att åka hem. Fint!

RAYE | WHERE IS MY HUSBAND!

den varma veckans kvällar

HJÄLP vad varmt det blev i mitten av juli! Ulrik och jag bestämde oss snabbt för att det helt enkelt inte går att göra något mitt på dagen när det är så varmt. Vi lade om dygnet helt och hållet och sa att dagen börjar på riktigt vid sex eller sju på kvällen. Innan dess får man vara inne, vila, småpyssla och ligga still. Man orkar inget annat. :)


På måndagskvällen tog jag mig ut för att träffa Anna på Levantine. Vi hade mycket att prata om. Drygt tre timmar senare hade vi uttömt en del, men inte allt. :)


På tisdagkvällen var Ulrik och jag på bio. Han hade sett att Thelma & Louise skulle gå på Roy och frågade om jag ville gå med, vilket jag såklart jättegärna ville.


Det var längesedan jag såg den. Mindes den som väldigt bra, men vi hade båda ändå glömt exakt hur bra den är! Och hur både vacker och snygg den är, hur bra musiken passar, hur otroliga Susan Sarandon och Geena Davis är, och vilket jävla manus. Som Ulrik sa, "det här är en film om hur patriarkatet mördar två kvinnor". Det var en upplevelse att se den på bio, gör det om ni har möjlighet.


När vi kom ut från bion var det äntligen acceptabel temperatur i luften och absolut läge för en glass.


Det blev Råda Gelato förstås, som mycket rimligt har öppet till 21 på sommaren.


Sen var Ulrik hungrig eftersom han aldrig äter middag som en normal person. Creperiet ligger som tur var precis bredvid. Lika gott som när jag var i tonåren och man traskade hit och åt en crêpe efter någon konsert eller utekväll.


Vid det här laget var klockan tio och eftersom vi hade bestämt att dagen inte börjar förrän cirka 19 var det ju nästan inte ens eftermiddag än! Alltså gick vi till Bar Bruno. Uteserveringen ser ut såhär. Det var alldeles lagom fullt, fortfarande varmt i luften och mysig stämning.


Först höll vi oss till våra favoriter. En variant på en Gin Sour till mig och en variant på en Negroni till Ulrik. Såklart.



Andra omgången. Dags för betydligt konstigare drinkar! Efteråt sa vi "ja, vi beställde ju båda två rätt sak första vändan ...". Men, roligt att testa?


Vi småpratade med två gulliga män som satt mittemot och som tyckte att vi var så fina ihop, och när jag försökte ta en selfie erbjöd en av dem sig att fota åt oss. Här är vi!


Morgonen efter insåg vi att det inte fanns någon frukost hemma. Ett mycket bra skäl att gå ut och äta brunch! (Åh, jag har verkligen vant mig vid lyxen att bo i Vasastan igen, hur ska det bli ordning på mig igen efter det här?!)


Och på onsdagkvällen gav vi oss ut på sjön! Delsjön alltså, inte havet. Jag har tänkt hyra en kanot där och nöjespaddla lite hur länge som helst, men det har inte blivit av. Nu när jag har Ulrik så blir plötsligt väldigt mycket av, eftersom han är en sån som säger ja till sånt som att paddla. Det var över tjugo år sedan jag paddlade senast, men jag kände mig som hemma, trygg och nöjd. "Det är som med det mesta", sa jag till Ulrik. "Det går inte fort, men jag kommer fram".


Sedan badade jag (har blivit ihop med en ickebadare! Enda felet på Ulrik?) och sedan gick vi hem och spelade Hitster på balkongen.


Och trots att det mörknade blev det fortfarande inte svalt i luften. Vilken märklig vecka!


På torsdagskvällen promenerade jag upp till Bergsjön med Krister och Lisa.


Här har vi precis badat, det är därför Lisa är så glad. Man ångrar aldrig ett bad!


Och på samma tema var det bad som förssiggick även på fredagkvällen. Även då med Lisa och Krister, men denna gång här hemma i Delsjön.

Allt det här sammanlagt blev detta garanterat en av sommarens bästa veckor. Sommarkvällar, jag säger bara det!

MUNA | So What

återhämtningshelgen i juli

I början av juli, när vi precis kommit hem från den lilla roadtripen, hade jag en sån bedrövlig PMDS-vecka. Jag var för håglös och trött för att göra något produktivt eller roligt, men också för ledsen för att vila ordentligt. Jag bara gick runt och drog i lägenheten som en rastlös, gråtande vålnad. Usch. Så när helgen kom och jag äntligen mådde lite bättre var både energin och livsglädjen på minus, och jag fick göra vad jag kunde för att återhämta mig. Såhär:


På fredagkvällen bjöd jag in rimliga kvinnor till balkonghäng, eftersom att umgås med mina närmaste vänner är det som laddar mina batterier allra bäst. Carro och Sofia var bortresta men Anna, Tove och Karin kom, och dessutom fick vi två rimliga partners på köpet, Annas Henrik och min Ulrik.









Vi satt där och åt middag och umgick i en god drös timmar medan temperaturen långsamt svalnade, och jag långsamt blev lite mer mig själv igen.


På lördag tog jag tag i del två av att återhämta mig, nämligen att bada i havet.


Även detta gjorde jag med briljant sällskap i form av Anna och Tove. Vi bestämde oss för att ta tåget till Varberg och utforska Apelviken. Jag är ju egentligen mer av en klippmänniska, men det känns exotiskt att bada vid en lång sandstrand då och då.




När vi kom dit var det fortfarande lite mulet och relativt svalt i luften, så det var gott om plats på stranden men ändå helt ljuvlig badtemperatur.



Frampå eftermiddagen fylldes det på med folk, men då var vi redan nöjda med sol och bad för dagen och vände hemåt. Jag klantade mig och glömde smörja in ovansidan av fötterna med solkräm, så jag brände mig en liten aning, men bortsett från det var det en strålande dag.


Såg den här stenläggningen i form av öronmaneter på väg från stranden och blev tvungen att ta en bild. Den här typen av konst på allmän plats gör mig så glad. Bara det att stenläggning inte måste vara ett symmetriskt mönster utan kan vara föreställande konst, och att det var ett så ovanligt (och passande) motiv.


På lördagkvällen var jag hemma ensam och pysslade, och på söndagsmorgonen tog jag tag i nästa del av att få mig på banan mentalt igen: styrketräning. Det var redigt svårt att komma iväg och jag var mycket mycket stolt!


På kvällen åkte jag till Landvetter för att äta blåbär i skogen ...



... och gå på långpromenad med Johan.


En stund i skogen med gott sällskap ska man inte underskatta. (Även om jag kom hem med två fästingar sen. Glöm inte fästingkollen nu på sommaren!)

Allt som allt fick jag in de allra flesta former av återhämtning jag behöver. Är så glad och tacksam åt att jag hade möjlighet att ladda upp batterierna såhär, få fylla på med allt jag behöver efter en emotionellt riktigt körig vecka.

Love Affair | Everlasting Love