Tre skiddagar till fick jag innan det var dags att åka hem. Lite sämre väder och lite sämre spår, men vad gör det när jag redan fått en dag som tisdagen - efter det var allt ändå bonus. Så jag passade på att njuta av den bonusen så mycket jag bara kunde.
På onsdagen behövde Anders läsa på till en kurs han går, så han kunde inte åka med ut och åka skidor. Men han körde mig till Valdalsbyggets parkering och så åkte jag därifrån.
Åtta kilometer senare mötte han och mamma mig vid Valdalens gård i Norge så att vi kunde äta våfflor tillsammans. :)
Och sedan fortsatte jag upp på Bergsetskallen, fast jag nog tänkte att det skulle bli segt. Och det VAR segt. Spåren hade drevat igen, och det blev ganska klabbigt på sina ställen. Inte så att snön packade sig under skidorna tack och lov, men så att det ibland högg i och bromsade när man minst anade det, så jag fick kämpa på. Det blev 16,5 km idag; det var inte den roligaste eller vackraste turen i det mulna och lite blåsiga vädret, men ändå värt, förstås.
Det här är nog en tagellav! Kanske! Tror jag.
På eftermiddagarna är jag så trött att jag får kämpa för att hålla ögonen öppna. :) Men vad gött det är att krypa upp i soffan med lakritste, bulle och morot när man varit ute hela dagen och kommit hem och duschat!
Dag 4 började med soligt och blåsigt väder. Ninna vinkade hejdå när vi Anders och jag gav oss av norrut mot Grövelsjön (själva sjön alltså, även byn kallas ju så).
När vi kom dit hade det tyvärr mulnat på, och det blåste redigt, men åkas skidor ska det! Jag gav mig inte.
Vi gav oss upp för slänten på andra sidan sjön. Det var halt och jag var väldigt glad att vi inte var på väg andra hållet - nedför hade inte varit kul.
När det blåser ordentligt samtidigt som allt är vitt och saknar konturer så att man behöver solglasögon är man såhär cool ...
Utsikten bakåt ned mot sjön ser ut såhär.
Det är fint däruppe på kullen, om än kargt och lite ödsligt en sådan här väderdag. Det är precis som på sommarfjället, när det är mulet känns allt lite vildare, lite mer främmande.
På andra sidan krönet kommer man ned till Olåns vindskydd, där vi satte oss och fikade. Och sedan var det bara en halvmil eller så hem - lätt åkning i nypistade spår. Skönt!
Vår sista dag i Grövelsjön, dag fem, gav jag mig ut på en egen tur igen.
Det var förfärligt väder - vilket vi i och för sig sett hela veckan att det skulle bli idag, så jag var förberedd - blåsigt med blötsnö rätt i ansiktet. Exakt den sortens snö som ser vacker ut på bild och snabbt lägger sig på grangrenarna, men som gör en lika blöt som om det hade regnat. Usch.
Jag åkte från Grövelsjön upp till Lövåsen, där jag äntligen fick vinden i ryggen och lite flyt en blt.
Stannade och fikade i trevligt sällskap av några andra tappra skidåkare vid Lappvallen. Och passade på att mata lavskrikorna förstås, som jag alltid gör. Det är så mysigt med pickandet i handen när de landar!
Efter fikapausen åkte jag ned mot Grövelfjäll och sedan hem, en runda på knappt 17 km. Sista biten hem gick det lätt, då kunde jag njuta av hur tyst och vackert allt blir när det snöar.
Morgonen därpå fick jag till slut lov att fota både Ninna och Anders vid frukosten. Vi har haft så fina måltider hela veckan, med goda och djupa samtal och diskussioner till både frukost och middag. Det känns fint i själen.
Det var strålande väder, såklart, och det gjorde riktigt ont i bröstet över att behöva åka hem en sådan här ljuvlig dag.
Men till slut var det ändå dags att åka hem efter fem underbara skiddagar. Nu är det bara att se fram emot nästa skidvinter!
Andris Mattson | aloe
