två påsksammankomster

Över påskhelgen hann jag med både en drös fina sammankomster och en drös vila. Mycket bra! Jag började på långfredagens eftermiddag med ett gott parti Lords of Waterdeep (plus expansionen Scoundrels of Skullport) hemma hos mig med David, Marie, Lisa och Ulrik.



Lisa var påskfin med kycklingar i håret <3




Lords of Waterdeep är en riktig favorit, det har jag ju sagt förut. Och att vi lyckades spela med expansion den här gången är något av en bedrift. Annars blir det varje gång att man tänker "nu kommer vi ju knappt ihåg grundspelet, så det blir nog för krångligt att lägga till en expansion" - och sedan tar det flera år innan man spelar samma spel igen, och då kommer man knappt heller ihåg grundspelet och måste spela expansion, och så fortsätter det så. Men nu blev det faktiskt av! :)


Det är ett himla gulligt gäng detta.



Frampå eftermiddagen kom Liam hem med Paul i släptåg och blev det genast hög energi och hög volym i rummet. De här två i tillsammans har den effekten. :)


Paul och Liam bänkade sig i soffan och jag undrade ett tag vad de höll på med?



Jaha, Dominion såklart. :) Ett av få spel som faktiskt gör sig mycket bättre online, även när man sitter i samma rum. För om man spelar med det fysiska kortspelet måste man hålla på och blanda sin lek hela tiden, och det är det väl ingen som orkar. :)

Dagen efter var det påskafton. Ulrik åkte till Skövde för att hälsa på sin mamma och jag promenerade hem till mina föräldrar för påskfika. Men då glömde jag helt bort att fota. Dumt!


Vi går vidare till påskdagen då Lisa bjöd in till knytismiddag (som vi hade hemma hos mig förra året, och även året innan det hos Lisa). Bland annat var alla de här gulliga där:







Quizzet tog vi mellan påskbuffén och desserten


och flera i gänget var mycket nöjda med att Lisa hade önskat en Disneyavdelning i musikdelen av quizzet. Det blev allsång! :)


Lisas vackra efterrätt!


Och sedan mina två trötta män på vagnen hem. <3

Ola Gjeilo | Dawn

en marshelg i köpenhamn

Nämen vad är det jag ser? Är det inte det vackraste konstverket i världen, Gleaming Lights of the Souls av Yayoi Kusama? Jomen visst är det det!


Sista helgen i mars tog Ulrik och jag tåget till Köpenhamn för att hälsa på Sonja och Chris. Men vi åkte norrut så fort vi kom dit på fredagseftermiddagen, till Louisiana. För det är den bästa platsen och att åka dit med min finaste är den bästa utflykten.





Vi började i lite fel ordning (sett till vad vi egentligen var där för) med att kolla på en utställning med Louisianas nyförvärv och promenera i trädgården.


SNYGG


Sedan var vi hungriga och åt middag.


Men SEN kom vi fram till anledningen till att vi ville åka till Louisiana just nu, nämligen Basquiat - Headstrong, en utställning vi varit nyfikna på länge. Och den var SÅ TOPPEN. Kände mig så inspirerad och fascinerad av hans teckningar, färgerna, kritstrecken. Det var en upplevelse.

På kvällen åkte vi hem till Sonja och Chris och ägnade många timmar åt att äta goda snacks och prata ikapp. <3


På lördagsmorgonen vaknade vi till den här brunchen. Vi blev så bortskämda av våra värdar hela helgen!


Frampå dagen tog Sonja, Ulrik och jag oss ut. Först en vinylaffär som Ulrik nosat upp. Sån är han. :)


Sedan Statens Museum for Kunst, efter förslag från Sonja. "Men det kanske blir för mycket med två konstmuseum på två dagar?" sa hon först. "Nej nej nej, inte för oss!" sa jag. Mer konstmuseer är bättre!



Det visade sig vara gigantiskt (jag hade aldrig varit där förut) så vi tittade på valda delar av samlingarna. Man får komma tillbaka en annan gång och se mer!



På kvällen åt vi middag på Mimino, en georgisk restaurang.


Gulliga Sonja och Chris!


Jag har aldrig ätit georgisk mat förut, det var kul och gott! Vi beställde in en massa smårätter, bland annat de här två.




Sedan gick vi till mysiga puben Kompassen för en öl innan vi gick hem. Och morgonen därefter tog vi tåget hem till Göteborg igen. En så strålande mysig och god helg, tack Sonja och Chris!

The Japanese House feat. Justin Vernon | Dionne

grövelsjön del 3: tre blandade dagar

Tre skiddagar till fick jag innan det var dags att åka hem. Lite sämre väder och lite sämre spår, men vad gör det när jag redan fått en dag som tisdagen - efter det var allt ändå bonus. Så jag passade på att njuta av den bonusen så mycket jag bara kunde.

På onsdagen behövde Anders läsa på till en kurs han går, så han kunde inte åka med ut och åka skidor. Men han körde mig till Valdalsbyggets parkering och så åkte jag därifrån.


Åtta kilometer senare mötte han och mamma mig vid Valdalens gård i Norge så att vi kunde äta våfflor tillsammans. :)


Och sedan fortsatte jag upp på Bergsetskallen, fast jag nog tänkte att det skulle bli segt. Och det VAR segt. Spåren hade drevat igen, och det blev ganska klabbigt på sina ställen. Inte så att snön packade sig under skidorna tack och lov, men så att det ibland högg i och bromsade när man minst anade det, så jag fick kämpa på. Det blev 16,5 km idag; det var inte den roligaste eller vackraste turen i det mulna och lite blåsiga vädret, men ändå värt, förstås.


Det här är nog en tagellav! Kanske! Tror jag.


På eftermiddagarna är jag så trött att jag får kämpa för att hålla ögonen öppna. :) Men vad gött det är att krypa upp i soffan med lakritste, bulle och morot när man varit ute hela dagen och kommit hem och duschat!


Dag 4 började med soligt och blåsigt väder. Ninna vinkade hejdå när vi Anders och jag gav oss av norrut mot Grövelsjön (själva sjön alltså, även byn kallas ju så).






När vi kom dit hade det tyvärr mulnat på, och det blåste redigt, men åkas skidor ska det! Jag gav mig inte.


Vi gav oss upp för slänten på andra sidan sjön. Det var halt och jag var väldigt glad att vi inte var på väg andra hållet - nedför hade inte varit kul.


När det blåser ordentligt samtidigt som allt är vitt och saknar konturer så att man behöver solglasögon är man såhär cool ...


Utsikten bakåt ned mot sjön ser ut såhär.



Det är fint däruppe på kullen, om än kargt och lite ödsligt en sådan här väderdag. Det är precis som på sommarfjället, när det är mulet känns allt lite vildare, lite mer främmande.


På andra sidan krönet kommer man ned till Olåns vindskydd, där vi satte oss och fikade. Och sedan var det bara en halvmil eller så hem - lätt åkning i nypistade spår. Skönt!


Vår sista dag i Grövelsjön, dag fem, gav jag mig ut på en egen tur igen.


Det var förfärligt väder - vilket vi i och för sig sett hela veckan att det skulle bli idag, så jag var förberedd - blåsigt med blötsnö rätt i ansiktet. Exakt den sortens snö som ser vacker ut på bild och snabbt lägger sig på grangrenarna, men som gör en lika blöt som om det hade regnat. Usch.


Jag åkte från Grövelsjön upp till Lövåsen, där jag äntligen fick vinden i ryggen och lite flyt en blt.


Stannade och fikade i trevligt sällskap av några andra tappra skidåkare vid Lappvallen. Och passade på att mata lavskrikorna förstås, som jag alltid gör. Det är så mysigt med pickandet i handen när de landar!

Efter fikapausen åkte jag ned mot Grövelfjäll och sedan hem, en runda på knappt 17 km. Sista biten hem gick det lätt, då kunde jag njuta av hur tyst och vackert allt blir när det snöar.



Morgonen därpå fick jag till slut lov att fota både Ninna och Anders vid frukosten. Vi har haft så fina måltider hela veckan, med goda och djupa samtal och diskussioner till både frukost och middag. Det känns fint i själen.



Det var strålande väder, såklart, och det gjorde riktigt ont i bröstet över att behöva åka hem en sådan här ljuvlig dag.


Men till slut var det ändå dags att åka hem efter fem underbara skiddagar. Nu är det bara att se fram emot nästa skidvinter!

Andris Mattson | aloe