ulrik och jag

En sommar, en höst


en vinter, en vår


och den första juni firade jag ett år ihop med Ulrik. Va? Hur har vi hunnit så mycket på ett år? Förra året är så längesen, så längesen! Och vad fort det gick, samtidigt. Plötsligt har vi varit ihop ett helt år.



Vi firade med fyrarätters på Natur. (Vad glad jag är att vi blev ihop just den första juni, när min körtermin oftast är över för terminen, så att jag är ledig på kvällen och kan fira!) Allt var så gott och mysigt och trevligt.


Världens omtänksammaste gulligaste snyggaste. Vilken jäkla tur jag har som får vara ihop med honom.


På väg hem gick vi förbi syrenerna vid Vasakyrkan. Var tvungen att stanna och fota lite till.


Hoppas på många många fler år med min person. Har aldrig haft det så bra som nu.

The Paper Kites feat. Ainslie Willis | Steal My Heart Away

allt det fina i slutet av maj

Andra halvan av maj var full av glädje och kärlek och mysigt och roligt - och PMDS och förkylning sånt larv. Puh! Här är i alla fall en del av det goda som hände (för det tråkiga inspirerar mig oftast inte att fota). Till exempel var Ulrik och jag på vårkonsert med fina Carl Johans kammarkör en söndagkväll.


Efteråt tog jag lite familjebilder på de här, bara för skoj och för att jag såg en bra vägg med fint ljus när vi promenerade mot en öl efter konserten.


Karin och Tove med sin mamma och moster, som vi ju redan träffat i bloggen ...



... och Patrik, såklart.


Sedan gick det en vecka då jag var både PMS-ledsen och förkyld och inte fotade alls. Och sedan var Ulrik och jag på 50-årsfest i Jönköping, men då var det så mycket folk jag inte kände att jag inte ville ha kameran i ansiktet på folk. (Även jag har en gräns!)

På väg hem från Jönköping på söndagen behövde Ulrik hjälpa sin mamma i Skövde med lite grejer, men hon var trött och lite förvirrad, så det var inte läge att jag var med. Ulrik undrade om det verkligen var okej att han lämnade mig ensam i Skövde i flera timmar. "Vad menar du? De har väl ett bibliotek?" sa jag. Jag tackar väl aldrig nej till att sitta och läsa ett par timmar.


Men först, en promenad för att sträcka på benen och se mig omkring. Har ju aldrig varit i Skövde.


Och sedan satt jag förvisso på biblioteket en stund men också på detta mysiga café. Hur lätt som helst att slösa bort några timmar!


Nu har Råda Gelato öppnat på allvar för säsongen. Eftersom jag har lunchkör på en arkitektfirma alldeles i närheten varannan måndag är det extra lätt att svänga förbi.


Fredag med bokklubb! Fy satan var trevligt vi har. Vi diskuterade denna underbara bok (som jag läst innan - jag föreslog den när det kom på tal att jag är den enda i bokklubben som läser mycket fantasy, och att jag tycker att denna är en fin ingång om man vill prova på att läsa om magi och andra världar), och sedan satt vi kvar i timmar och pratade om livet i allmänhet. En utmärkt fredagskväll.


En måndagspromenad på Brännö ...



... med Lisa, förstås, mitt mesta och bästa promenadsällskap.


Syrenerna vid Vasaplatsen har varit helt tokiga i år. Det räcker att man går förbi uppe i allén, så känner man doften från parken. Jag stannar nästan alltid och luktar extra vid någon gren. En sådan gratisnjutning ska man väl inte avstå.


Var och köpte finchoklad! (Jag har sagt upp min plats i replokalen jag hyrt in mig i de senaste åren (jag var helt enkelt inte där tillräckligt mycket för att det skulle vara värt hyran), och fick då tillbaka en deposition på några goa tusenlappar. Mitt resonemang är: att få tillbaka pengar som man hade glömt att man en gång betalade, det är GRATIS PENGAR. Då kan man köpa finchoklad!)


Finchokladen var för att vi skulle ha Mario Kart-kväll dagen därpå och då ville jag ha dark milk-provning eftersom dark milk är den bästa chokladen som finns. (I mitt tycke vann Cluizels Mangaro av de tre vi provade, men alla i mitt Mario Kart-gäng tyckte väldigt olika!)


Lördag på café med Johan! Det var välgörande. Som alltid.


Och sedan lördagkväll med Rik Middag hos Patrik.


Förrätt på balkongen <3


Och sedan lekte vi Galenpanna ...


(Nej, det var inte jag som skrev mig själv på en lapp)




... och spelade Codenames.


Fina fina Anna och Henrik på vagnen hem efter en mycket härlig kväll, alldeles i slutet av maj.

Lake Street Dive | Party On the Roof

vokalensemblen sots femte konsert

Vi hade konsert med vokalensemblen Sot! Ni vet, de där som jag allt som oftast bara ser mig omkring (lyssnar mig omkring?) när vi repar och tackar min lyckliga stjärna för att jag får musicera ihop med? Det är en ynnest. Och jag har så roligt.


Till årets projekt hade vi inte valt så många nya låtar utan jobbade istället med våra favoriter ur repertoaren, stycken som behövde få komma tillbaka för att vi kanske inte helt gjorde dem rättvisa sist - eller tvärtom, som var så underbara att sjunga och flöt så lätt att vi bara var tvungen att göra dem igen.

Mina favoriter ur programmet var And the Swallow av Caroline Shaw, Soneto de la Noche av Morten Lauridsen, Underneath the Stars av Kate Rusby, And So it Goes av Billy Joel, Rheinbergers Abendlied, Pearsalls Lay a Garland och och och - nej, det var för mycket jag tyckte om för att kunna välja.


Manskören sjöng Poulenc, det var ej fult!


Och vi sjöng Var inte rädd för mörkret av Karin Rehnqvist.


Efteråt (när vi kramat alla vänner och familjemedlemmar som var där - vi fick så fint, så fint beröm, det var många som tyckte att vi blivit riktigt samsjungna nu, och det tycker ju vi med, oftast) tog vi med oss några vänner och partners och gick till Tullen för att äta middag och dricka öl och umgås.






Christin är en sån otrolig publik för övrigt! Nickar och ler och peppar och gråter och njuter. Det är så fint att titta på henne när hon sitter i publiken.







Hur fina är de inte allihopa?!


Ulrik, den stackaren, kunde jag knappt titta på alls under konserten, för han satt bara och skrynklade ihop ansiktet i försök att inte börja storgråta, så fint tyckte han att det var. Alltså <3


Och det var den vokalensemblekonserten det! Så glad och tacksam för dessa. I augusti ska vi ha solförmörkelsekonsert! Och i december blir det julkonsert igen. Det kan man ju börja se fram emot redan nu. I alla fall nästan. Om man är jag. :)

The Paper Kites | Deep Burn Blue