trädgårdsmidsommar i ösregn



Vi firade midsommar i trädgården Utby och det var tur att jag redan hade "firat midsommar" helgen innan, för den här midsommaraftonen blev ganska underlig - framför allt för att det SÅKLART började ösregna mitt i lunchen trots att väderleksrapporten hade sagt uppehåll. Det är faktiskt lite komiskt.








Först började det bara mysregna lite och då satt vi ju tryggt och säkert under parasoll och partytält.



Men ganska snart började det ösa ned, partytältet klarade inte riktigt vikten och blev oberäkneligt, och vi fick evakuera.


Liam räddade sig in under balkongen. :)



Lisa vägrade ge upp och var kvar utomhus längst. Ska det va så ska det va! :)


Sedan fotade jag inget mer förrän på kvällen när det slutat regna och vi vågade oss ut igen.


Och här är Lisas fina håruppsättning. Inser nu när jag ser alla bilderna att det i princip ser ut som att det bara var Liam och Lisa som var med på denna fest. Men så var det ju förstås inte. Tror att regnet liksom avbröt hela alltet och att jag inte var sugen på att ta så många fler bilder efter det.


I efterhand har jag försökt tänka ut var det var som skapade den konstiga stämningen jag upplevde, och kommit på att det nog var för att det råkade bli för lite vila? Att först var det ståhej med att fixa lunchen, sedan ståhej med att välja spel eller lekar, sedan ståhej med att fixa middagen, sedan ståhej med att välja spel eller lek och sedan åkte några och nattbadade och sedan var dagen liksom slut och jag kände mig ganska matt. Som att vi hade tagit oss igenom olika moment snarare än att riktigt kunnat njuta av dem. Att det inte uppstått någon plats där man bara kunde andas ut och säga: nu, nu har vi fixat färdigt och nu umgås vi bara. Kanske var det det. Det kan nog bli så när alla vill väl, fast olika saker, eller för mycket?

den magiska sommarfesten



För ett par veckor sedan var vi allihop bjudna hem till Davids föräldrar, som bor på landet utanför Kode, för att fira Davids födelsedag. Han är för dålig på att fira sin födelsedag och ställa till med fest tycker vi, så det var på tiden att vi fick uppmärksamma honom lite. Och det blev en sådan där drömkväll som det kan bli ibland när man minst anar det; så mycket sommaridyll att jag genast började tänka "det här är som midsommar, fast så som det aldrig blir när det verkligen är midsommar ...". Det var nästan löjligt. Fast bara fint.


Först lite förberedelser.


Plocka sallad och skölja direkt under kranen i växthuset.


Kan inte komma över hur mycket det ser ut som att jag klistrat på det här salladshuvudet i Photoshop? Eller som att Liam snyter ut det ur näsan? Trots att jag var där och såg honom kasta det.


Duka.


Hacka.



Och sätta upp taket till vårt medeltidstält, som ju David har sytt (!!!). (Såhär ser det ut med väggarna på!)


Födelsedagsbarnet!


Sedan åt vi middag


och sedan den här bisarrt fina och goda mockatårtan som Anna-Lena gjort till efterrätt.


Till och med fin inuti!





Så småningom var vi så mätta att det inte gick att få i oss mer tårta.



Då spelade vi krocket!


Blandade stilar förekom:








Hej! :)



När vi var klara hade solen gått ned och det började mörkna.



Då plockade vi undan och satte oss på altanen med kuddar och filtar.


David öppnade födelsedagspresenter, bland annat ett brädspel ...


... och saxar. Egentligen en present till oss själva eftersom flera av oss har stört oss länge på att David inte hade någon ordentlig sax i köket. :)




Kolla va. Världens finaste man. Tänk att jag hittade världens finaste man? Vad är oddsen?


Och sedan satt vi där och småpratade och åt chips och drack whiskey (inte jag) och Baileys + kaffe (jag) och tänkte på livet och vänskap tills det var sent och natt och dags att åka hem. Tack familjen Björkman för denna världsfina fest! Det var bäst.

Idina Menzel | Into the Unknown