fredagsmiddag med blues gardeners

Igår hade vi Blues Garden-möte igen (det tätnar mellan mötena nu när det bara är sex veckor (!) kvar). Vi passade på att äta smarrig fredagsmiddag ihop och gosa ganska mycket.


Framemot halv tolv hade jag fått huvudvärk och behövde sova, så då drog jag mig hemåt. Lämnade några på dansgolvet, några i soffan och några i en hög. Precis som det ska vara.

Sam Smith | Stay With Me

honung, dimma och snö

Det har varit ett par fina veckor, trots terminsstartsoron jag skrev om. Till exempel detta:


Jag ville se vilken honung som gjorde godast honungsvatten av de två sorter Jens hade hemma. GISSA om Akaciahonung vann.


Det här vädret när jag väntar på bussen till jobbet.


Och sedan, bara några dagar senare, det här vädret hemma hos mig i Vasastan.


Övningskörning för första gången sedan juni och massor med snö på det. Jag slirade i en backe när vi övade start i backe och bara löste det hur lugnt som helst. Hjälp vad stolt jag blev! (Och Johan med, bästa känslan när man märker att han på sitt lågmälda sätt bara sitter bredvid mig och skickar ut en massa varm stolthet.)


Och i lördags sms:ade Sofia och undrade om vi ville komma på middag. Det ville vi förstås gärna.

Johann Sebastian Bach | Jesus bleibet meine Freude

terminsstartstankar

Det har varit några trixiga veckor, med oro och glädje om vartannat. Jag har varit bekymrad över mitt frilansliv och undrat om pengarna ska räcka. Just nu har jag ju jobb som jag trivs med, men ett är bara ett vick fram till sommaren och ett är på timmar, så där finns ingen trygghet alls. De ringde från mitt gamla jobb och undrade om jag kunde komma in och jobba litegrann, så så kanske det blir, men då är förstås även det på timmar. Denna otrygghet från månad till månad. Som jag skrev i min årssammanfattning 2014 alldeles nyligen har jag trots det aldrig varit så lycklig som nu, men tänk om den här oron ligger och tär och undergräver den där lyckan utan att jag märker det förrän det är försent ...?

Johan sa att det är nog lite så det känns då och då, för alla. Oroligt, men gällande olika saker i livet, bara. Och jag tänker att det kanske alltid är lite tufft att komma tillbaka till verkligheten efter en vintersemester så fin som den jag hade, även om man inte vantrivs med sina jobb. Och jag tänker att jag kanske är lite lyckobakis efter en helt bisarrt händelserik och galen höst; kanske fortfarande lite tomt på reserver, rent känslomässigt.

Och så tittar jag lite i mina fotoarkiv på sånt som är oredigerat från början av januari. Och hittar det där livet, det där livet som är så fullt till brädden med fina saker att det inte skulle rymmas mer ens om man knör. Och jag kan inte låta bli att bli alldeles varm i hjärtat. Mitt fotograferande är mig till så stor hjälp.

Det här hittade jag från januari:


När Jens och jag hade varit här i stan för trettondagsbalen och hans semester var slut, följde jag med till Malmö för att hänga där några dagar extra. Vi gör så ibland: delar upp dagar och reser tillsammans mellan städerna, för att våra ledigheter inte alltid matchar perfekt, men man ändå kan få vara på samma ställe. Och så är det så mysigt att tillbringa de där restimmarna tillsammans.


Lösgodis i Malmö.


Jag blev födelsedagsbjuden på bio och fika av Emil, som jag inte träffat sedan oktober. Så fint att ses!


Vi hade Blues Garden-möte och flamsade en del men fick en hel massa bestämt också. Dagen efter öppnade vi anmälan och platserna bara rann iväg. Det kommer folk till Blues Garden från Köpenhamn, Oslo, Helsinki, London, Dublin, Berlin, Stockholm, Malmö, Uppsala, Umeå och en massa andra ställen. Folk vill verkligen komma till vår magiska bluesträdgård! Jag spricker av stolthet.


Jonathan och jag åt frukost och pratade framtida samarbeten och annat skoj. Vill sjunga mer! Måste sjunga mer.


Jag var en till helg i Malmö och utsikten från bussen på hemvägen såg ut såhär. Jag har inte bara förlikat mig med bussresan, utan börjat trivas med den. Jag lyssnar på musik och podcasts och sjunker ned i det som är mitt.


Ellinor och jag åt superfin frukost på Brogyllen.

Allt det hittade jag i början av januari. Trots oron: Mitt allra finaste liv.

Ellie Goulding | Dead in the Water

favoritsöndagen

Jag hade en så otroligt fint söndag i förrgår. Såhär såg den ut:


Började med denna morgonpromenad.


Och när jag kom hem fick jag äta frukost i denna mans sällskap.


Sedan tog jag med honom ut i solskenet ...


... för vi skulle till Världskulturmuseet.


Målet var In Concern av Sebastião Salgado. Det var superbra förstås (fast alldeles för få bilder, jag hade velat se så mycket mer. Men missade honom på Fotografiska förra året, så får skylla mig själv).

När vi hade varit hemma och lagat ofotogenisk lunch begav vi oss mot utkanterna av stan, nämligen Café Overlock i Utby.


För där var det tedans och det socialistiska swingbandet Cats & Dinosaurs spelade! (Jag har gästsjungit med dem en gång, då såg det ut såhär).


Vännerna var där.


En swing-DJ och en trummis.


Efter tedansen följde vi med Trevliga Trion hem för pasta och skratt. Med Lisas hembakta småkakor som perfekt avslutning på kvällen.

Ed Sheeran | Thinking Out Loud