i lördags
I lördags hade vi Joel och Spogardh över på middag. Så himla gott att träffa dem! Spogardh träffar jag ju i skolan nästan varje dag, men det var jättelängesen jag såg Joel. Vi har jämt så himla roligt ihop. Sen gick vi på Klabbes Bank, men det var en väldigt trött, energilös och ointressant spelning. De som brukar vara så bra live. Nåja, de kommer väl igen. Efteråt ville vi inte gå hem men inte heller gå hem men inte heller dricka öl så det blev en nattfika.
***
On Saturday Joel and Spogardh came over for dinner. It was so good to see them! I see Spogardh at school almost every day, but it's been a while since I saw Joel. We always have lots of fun together. Then we went to see Klabbes Bank, but it was a rather tired and uninteresting gig. And they're usually so good live ... Oh well, they'll be back. Afterwards we didn't want to go home but didn't want to have beer either so we went for a night fika instead.
kostym
Nu har vi börjat repa med kostym. Iiih, kul! Regissören ber hela tiden om ursäkt för att det inte är helt "på riktigt", och med det menar han att vi måste lägga fram kläder och rekvisita på rätt ställen själva före föreställningen istället för att ha folk som gör det åt oss, typ. Själv sitter jag och gapar över saker som att man inte behöver fixa kläderna och rekvisitan själv. Och att om min klänning är för stor så får jag en ny provtid och så syr de om den så att den passar mig. Och att de klipper mitt hår och ger en allt smink i en låda märkt med mitt namn. För den här lilla amatören känns det tok-på riktigt!
***
We've started rehearsing with costumes. Iiiih, fun! The director apologises for things not being quite "the real thing", meaning that we put our clothes and props in their right places before the show instead of having people who do it for us, and stuff like that. Personally I'm still gasping over things like not having to find my dress and props myself. And that if my dress is too big, they change it so it fits me. And they cut my hair and give me all the make-up in a box labeled with my name. For this little amateur, everything feels very much like the real thing!
Frou Frou | the Dumbing Down of Love
min bror
Min bror jobbar med nånting som jag inte förstår. Hans jobb verkar vara att känna så mycket folk som möjligt och sedan twittra om det. Jag tycker att det verkar vara en ganska ytlig sysselsättning, att känna folk för nätverkandets skull. Men å andra sidan, operan jag är med i nu har en handling som är det fånigaste och mest ytliga du kan tänka dig. Så jag kanske inte ska säga något.
Min bror brukar hävda random saker som han inte egentligen tycker när man diskuterar, bara för att provocera så mycket som möjligt. Det brukade göra mig helt galen förr. Varför kan vi inte bara vara ärliga mot varandra och säga vad vi tycker på riktigt, så att vi kan ha en sann diskussion och lära oss något om varandra? Nuförtiden blir jag inte provocerad längre. Nu bara suckar jag och tycker "trodde du att jag skulle gå på den lätta eller?".
Jag dricker ju inte kaffe så när min bror jobbade på Mahogny brukade han göra special-varm choklad till mig, där han smälte ned någon sorts pralin med krisp. Så. Himla. Gott.
Min bror brukar bete sig som jag tänker att storebröder gör när man försöker fota dem.
Fast sen när han ser hur snygga bilder jag tar ska han ändå ha dem och visa upp för folk.
Min bror brukar låtsas att han inte bryr sig om julen. Ändå kommer han hem varje jul, sover två nätter hos föräldrarna och tycker att allt ska vara som det alltid har varit. Och nu när han fick höra att jag ska fira med Viktors familj i år istället, blev det ramaskri från min bror. Men det kommer ju fler jular, bror.
johan + julia = sant
I oktober var jag som sagt bröllopsfotograf när mina vänner Johan och Julia gifte sig. Det var en jättefin dag och så roligt att fota dem! De var så himla charmiga och gulliga hela tiden att jag blev helt kär.
***
In October I was wedding photographer when my friends Johan and Julia got married. It was such a beautiful day, and so much fun to photograph them! They were so charming and cute all the time that I fell more in love myself.
Esbjörn Svensson Trio | Southwest Loner
ett buskap som detta
Jag har varit glad den här veckan ändå, glad trots regnet (det brukar inte störa mig så mycket men efter de två senaste årens gnistrande vita jular hade jag liksom tänkt att det skulle vara så nu med ... Hur tänkte jag där? Det är ju Göteborg vi pratar om) och stressen. För jag började lyssna på adventsmusiken i veckan och hur kan man vara annat än glad när man har ett budskap som det ovan i lurarna?
Glad advent!
***
I've been happy this week, happy even though it's been raining (I don't mind the rain normally but after the two past years' glistening white Christmases I had sort of expected it to be like that this year as well ... What was I thinking? This is Göteborg after all) and the stress. Because I started listening to the advent music this week, and how could I be anything but happy with a message like the one above in my headphones? (I can't translate it to correct oldish-sounding English but it's something along the lines of: "Daughter of Zion, lift up your head! Heaven is near. Call out Hosanna! Behold, your King is here!")
Happy Advent!
Otto Olsson | Advent
hur man ser ut när man sjunger klassiskt
Det har varit så mycket med operan och allt annat att både kameran och bloggen blivit alldeles bortglömda. Det enda lilla som fastnat i fotoform den senaste veckan är de här bilderna från när jag och Anna repade våra körinsatser till operan för några dagar sedan. (Anna är den andra inkallade till operan som inte går operaprogrammet. Skönt att vara två, som dessutom sjunger olika stämmor, så att man kan kötta in tonerna ihop.) Visst är de fina? Anna ser alltså inte ut såhär normalt när hon sjunger. Hon gör här parodi på klassiska sångare. Ah, vad det är skönt att göra parodi på något som man är själv! Det blir så mycket roligare när man kan driva med sina egna stildrag ...
Till helgen ska jag göra mitt allra bästa för att stressa av (något jag inte lyckats med på flera veckor; istället har jag bara stressat ännu mer över att jag inte har klarat av att ta det lugnt bort). Helgen ska bara innehålla första advent, lindy hop och Viktor.
spårvagn med körfolk
Här sitter vi på vagnen efter kören i förrgår. Jag brukar sällan hänga med på tisdagsöl efter repen eftersom jag är så kvällstrött (och inte dricker öl). Men den här gången var jag så trött på att vara trött (make:ar det sense?) och så sugen på att få vara lite social efter de senaste veckornas stress, att jag gjorde revolution mot mig själv och följde med. Jag fick ge mig framemot midnatt, men hann ha hemskt trevligt innan dess.
***
Here we are on the tram after choir on Tuesday. I rarely join for the Tuesday beer after rehearsals since I'm so tired in the evenings (and I don't drink beer). But this time I was so tired of being tired (does that make sense?), and needing some social life after the past few weeks of stress, that I decided to join. I had to give up around midnight, but I had a lovely time before that.
De La Soul | Eye Know
opera!
Men alltså, jag har ju glömt berätta om operan! (!) Jag har haft så galet mycket att göra och har blivit så uppsnärjd i allt att jag helt har glömt att berätta det som är allra mest att göra med. Men såhär var det: Det ringde en person från operaprogrammet på skolan och frågade om jag vill vara med i kören i deras uppsättning av Den italienska halmhatten av Nino Rota. Jag sa ja.
Det var den korta versionen. :)
Det är mitt livs första opera och det känns så himla ... på riktigt. Varje gång vi repar står jag där och känner hjälp, jag står på scen igen, inte på en kammarmusikkonsert eller ett jazzgig utan i en föreställning. Och det är så himla roligt, det är så ofantligt roligt.
Och jobbigt, så jobbigt. Jag läser ju 100% på Pedagogen den här terminen plus en massa andra körer och trams jag har lovat bort mig till. (Den här hösten har jag verkligen insett en massa saker om varför jag har så mycket jämt, och det ska bli ändring till våren; men det är ett helt inlägg för sig, så mer om det en annan gång.) Så fram till jul så är det, äh, ganska mycket och allra mest är det just precis nu. Om en dryg vecka borde det lätta upp sig lite, för då ska jag skolka från lite annat jox som jag får ta upp senare, för att kunna repa opera på heltid. Så då blir det nog bättre.
Ugh, jag önskar verkligen att jag kunde fota på repen och blogga, det vore så himla roligt, men dels törs jag inte och dels har jag fullt upp med att repa själv. Och eftersom jag inte kan ha ett inlägg utan bild (hur skulle det se ut) får ni godta den här bilden från utsidan av Artisten. Jag tog den nu ikväll när jag hade slutat skolan för dagen, vid halv tio på kvällen. :)
Föreställningarna är 9, 11, 13, 15, 17, 18 december och man kan boka här.
***
I've forgotten to tell you about the opera! I'm going to sing in an opera choir at school in December. It's the first real opera I've ever been in and it's so much fun and so much work. These are busy times indeed. I took the photo of the entrance at school today when I left, at 9.30 PM.
trött konsert
Igår var det dags för Rachmaninov-konserten med kammarkören. Man ska ju inte försköna saker i sin blogg, tycker jag, och därför säger jag som det är: att jag är för trött, att det ändrades för mycket detaljer in i det sista utan att vi hann repa det, att vi var för dåligt förberedda, och jag gjorde inte bra ifrån mig. Jag kände inget: jag bara gjorde. Det är för mycket nu. Den läxan får jag lära mig på allvar den här gången. Bilderna, de enda jag har tagit sedan i måndags morse (det om något är väl en tydlig indikation på att jag inte hinner vara mig själv) är från gårdagens rep.
långpromenader
Man måste långpromenera i Trollhättan. Och med måste menar jag inte bara för att det är så trevligt och fint utan för att man bara kommer över älven på två ställen, så om man inte vill gå tillbaka samma väg får man snällt runt hela alltet ... :) (Tack och lov finns det många varianter på den rundan, så jag tröttnar aldrig. Viktor brukar föreslå att vi ska gå någon annanstans än vid vattnet men det går jag inte med på. Jag älskar att gå vid vattnet.)
***
You have to take long walks in Trollhättan. "Have to" not just because it's so beautiful, but because you can only cross the river in two places so if you don't want to retrace your steps, you have to take the whole tour :) (Luckily there are lots of variations, so I never tire of it. Viktor sometimes suggests walking someplace other than by the river, but I never agree. I love walking by the water.)
Subscribe to:
Posts
(
Atom
)