Ojojoj. I fredags var det återträffsfest på Ljungan. Jag kände ganska tidigt under kvällen att "jaha, det här är visst en sån fest som man borde ha druckit alkohol på ..." men av principsak ville jag förstås inte göra det just därför; om en fest inte är rolig utan alkohol så tänker jag inte tvinga den att bli kemiskt rolig.
Det var fler än jag som hade problem med återkomsten. Att Ljungskile var en plats första året, en helt annan plats andra året; och nu en tredje plats, som vi inte känner. Jag tröttnade på fyllejammet vid halv ett, tog min sovsäck och lade mig i soffan i vårt gamla Hakekök. På morgonen vaknade jag bredvid denna naturliga skönhet, och så fick jag något av vårt gamla folkhögskoleliv ändå: Sömnigt morgonprat med en av mina finaste vänner.
Amel Larrieux | Lucky To Be Me
No comments :
Post a Comment