saker vi såg på väg söderut
Där förra inlägget slutade hade vi ju precis kommit fram till Sörbygårdens Bed and Breakfast utanför Brunflo, där vi bodde första natten på hemresan. Vi tyckte att det var en bra idé att köra ett par timmar när vi kom ned från fjället (eftersom det var en kortare vandringsdag och vi kom fram till Storulvån i tid för det) för att kunna ta en kortare kördag med mer turistande dagen efter. Och då hittade jag det här mysiga stället. Som visade sig vara en himla PÄRLA. Alltså, jag kan inte rekommendera det nog! Kolla bara!
Kvällen innan när vi kom fram var det redan mörkt, men på morgonen passade jag på att gå runt och fota lite. Såhär såg det ut i vardagsrummet på nedre plan.
Liam förtjust förstås. :)
Och såhär såg det ut i burspråket på andra våningen (heter det ändå burspråk?). Pelargoner fullkomligen överallt!
Det framgick på hemsidan att det inte var frukostbuffé utan frukostbricka. Och jag blev så glad av den? Så gulligt upplagt och gjort med omsorg. Jättegott bröd, juice i fina flaskor, fil och yoghurt att ta själv i kylen, och en liten chokladpralin till det. Vi kände oss så omhändertagna här.
Vi hade hela övervåningen för oss själva. Kan tänka mig att det är mer härj och högre ljudnivå mitt i sommarsäsongen, men nu var det lugnt och höstigt och stilla och det passade oss perfekt.
Men så småningom var det ändå dags att bege oss. Önskar att vi kunde säga att vi kommer snart igen. Tyvärr är det inte så ofta jag har vägarna förbi Brunflo ... Men man kan ju alltid hoppas!
Vi körde söderut beredda på omvägar och trevliga turiststopp och det första hittade vi här på Klövsjö stenungsbageri.
Vi stannade inte för att fika men jag köpte med svingod mjölkchoklad (55% tror jag det var - bästa kakaohalten!) med lakrits och hallon.
Liam hittade givetvis en loppis
och en gårdsbutik
där vi köpte citrus- och whiskymarmelad.
Klövsjö! Så fint.
Vägar och skogar såg vi mycket av. Till och med sådana här sträckor som kanske hade varit tråkiga annars, är vackra nu på hösten.
Lunchdags i Sveg! Jag hade hittat Café Cineast på internet och det var ju det bisarraste stället?! Fast kul!
Såhär såg det ut på bottenvåningen. Filmtema på allt!
Och på övre våningen var det om möjligt ännu mer filmtema:
Kul var det hur som helst och maten godare än allt annat vi nog hade hittat här i närheten. Jag är så trött på att äta pizza på tråkiga vägkrogar, så det här var ju verkligen ett lyft.
Någon timme senare var vi framme vid Hamra nationalpark. Jag är ju inte den som missar en nationalpark om man bara behöver ta en kort avstickare! Där tog jag lite fler bilder, trots en ganska kort promenad, så jag återkommer till Hamra i ett annat inlägg.
Och sedan var det sen eftermiddag och vi körde på i ett par timmar, tills vi kom fram hit, till Åkerblads i Tällberg där vi skulle bo.
Vi hade fått tips av Henrik och Lisa och blev ju inte besvikna. SÅ fint och mysigt överallt! Först satt vi länge länge i bubbelpool i spaavdelningen (så skönt för våra vandringströtta muskler!) ...
... och sedan åt vi lyxmiddag (med mina mått mätt i alla fall!) i restaurangen.
Fotade bara efterrätten. Men allt var gott.
Vi hade sista sittningen (just för att vi ville hinna köra bil och spaa i lugn och ro), så när vi gick var det alldeles tomt och lugnt.
Och sedan vaknade vi till den här frukostbuffén.
Innan vi far hemåt tog vi en liten rundtur i Tällberg. Det är ju urgulligt där! Som jag brukar säga: Många platser är turistiga av en anledning. Och nu på hösten förstås helt lugnt och stilla. Så mysigt.
Resten av den dagen körde vi bara på, för nu blev det tråkigare motorvägar och vi ville komma hem och andas ut och lämna hyrbilen. Men hur som helst: SÅ himla glad att vi gjorde den här resan och SÅ himla glad att vi valde att lägga till en extra lyx-roadtrip på väg upp och ned istället för att åka tåg! Inte för att jag har något emot tåget - det hör ju till fjällvandringen - men just nu var det så gött för oss att få komma bort tillsammans och kunna göra avstickare och upptäcka nya platser och ta god tid på oss. Just det hade nog varit svårare med tåg. Så jag ser fram emot alltihop: fler fjällvandringar (kanske med tåg) och fler roadtrips (då man inte samtidigt behöver tillryggalägga så mycket sträcka utan kan ta det lugnare). Liam är min allra bästa reseperson. Och roadtrips passar oss verkligen toppen. Ser fram emot att upptäcka mer av Dalarna också. Eller mer av Sverige över lag. Vill se allt!
Daft Punk | Lose Yourself to Dance
blåhammaren - storulvån
På vår tredje (här är dag 1 och dag 2) vandringsdag längs Jämtlandstriangeln vaknade vi på Blåhammarens fjällstation med den här utsikten utanför ...
... och den här vyn inomhus. Alltså, frukostbuffé i fjällen ... så gött. Kommer bli lite svårt att vakna i fjällstuga nästa sommar efter det här lyxlivet och äta knäckebröd och koka vatten till disken. Men fjällstugor har en annan charm, så är det.
Trötta efter gårdagen men glada. Och nöjda med att vi nu hade 12 km nedför och platt framför oss.
Vet att jag nästan alltid kommenterar bilder på Liam med "SÅ SNYGG" men han är ju det?!
Här hade han nog eventuellt sagt något retsamt. :)
Snart nog började vi klättra nedåt och följde ett vattendrag hela vägen.
<3 fota vatten i fjällen
Redan halvvägs! Det gick fort.
Samma känsla som första dagen: Björkskogen som på sommaren bara är ett förhatligt myggträsk, är nu något av det vackraste på fjället. Så märkligt!
ORKAR INTE färgerna
Vi hade mulet väder hela den här dagen, men det gjorde mig absolut ingenting. Vi hade ju haft två dagar med strålande sol, och det var inte särskilt kallt; jag var bara tacksam över att det inte regnade (eller snöade!). Och dessutom ... det här mjuka, varma ljuset över höstfjället! GLÄRH
Ett av mina favoritfoton från hela resan. Silver och guld tillsammans.
När jag inte kan bestämma mig för vilket skärpedjup jag vill ha ...
... för att det blev så fint med båda varianterna.
Liam hade haft en bra vandringsdag eftersom den var kort och vi snart skulle vara framme, så han var på gott humör. :)
Där ligger fjällstationen redan! Men på sluttampen började jag få redigt ont i knät igen, så det gick inte så fort att komma fram som vi hade trott; de sista två kilometrarna dit ned kändes nästan längre än de tio vi redan gått den dagen. Det är ju lurigt att gå nedåt med knäont (trots att jag var försiktig med stavar och allt).
Men så småningom kom vi ned på den här breda spången, och då är det bara några minuter kvar. Framme på Storulvån köpte vi varsin glass och satt i en soffa i mysrummet en trappa upp och bara njöt. Vilan efter vandring alltså, den är något alldeles särskilt! Och sedan satte vi oss i bilen och körde ett par timmar ...
... för att vid halv nio på kvällen vara framme här, på Sörbygårdens Bed & Breakfast utanför Brunflo. Men mer om det i nästa inlägg!
Subscribe to:
Posts
(
Atom
)