en försenad födelsedagsbrunch



Härom lördagen ställde jag till med en liten födelsedagsbrunch. Egentligen fyller jag ju år i oktober, men så råkade Anna och Henrik gifta sig den dagen (<3), så förutom att Liam serverade mig en dignande frukost på sängen glömde jag liksom bort att det var min födelsedag? Det var så mycket annat som var festligt, jag behövde liksom inte födelsedag ovanpå det. Men firar min födelsedag gör jag ju alltid. Så i år fick det bli i november.


Johan var där! Han har inte kunnat komma på flera år (barn, förkylningar och sånt) så alla som känner honom var extra glada åt att han var där.


Ella var där!


Det var bland annat Tove glad åt. :)


Framför allt var det våffelbuffé som serverades, men den glömde jag helt att fota! Det fanns bröd och några röror också (morotspesto, ärtröra och vita bönor + rostad vitlök) som Liam hade gjort, utifall man ville grunda med något annat än rent socker innan man gav sig på våfflorna.


Liam förresten är som vanligt världens bästa person att ha kalas ihop med. Han är en så uppmärksam värd. Det är något med det brittiska, tror jag. Så fort en gäst kommer in (även om det bara är någon som jag har varit ute och promenerat med som vill låna toan) frågar han vad de vill ha att dricka. Hantverkare hinner knappt komma innanför dörren innan han slår på vattenkokaren. Så gulligt!



Jag försökte förresten ge tillbaka Gå med mig till hörnet av Anneli Furmark, som jag hittat hemma hos Tove, till Karin (som är den som faktiskt äger boken), men det gick inte för då lånade Lisa den istället. :) SÅ himla fin bok förresten, jag blev helt tagen! Läs!


Och sedan gjorde vi inte så mycket mer än åt våfflor och pratade och skrattade och hade en väldigt god eftermiddag. Såhär såg det ut:










Över lag kände jag mig bara så tacksam över att jag kunde ha den här lilla och ganska spontana brunchen. Det betyder så många saker: att jag har ett hem att ha den i, att jag har vänner som vill komma hit, att vi är vaccinerade och kan träffas inomhus. Så glad åt allt det. Den här bilden får sammanfatta dagen. <3

Piero Umiliani | Lui E Lei

morgondimma och ljus som är som glass



Promenaderna med Lisa och Tove, som vi började med i januari när vi alla var arbetslösa respektive permitterade och som var en livlina för mig under vårvintern, tog paus i juni. För sedan kom det jobb och resor och en massa annat som behövde tas om hand och grejas med, och istället för på långpromenader sågs vi på frukostar och kalas. Men härom veckan, i början av november, kom vi till slut ut på långpromenad och det var alldeles ljuvligt.


Vi sågs vid nio och morgonljuset var rena drömmen.




När vi kom ned till Delsjön tyckte vi att det var dags för frukost, så då dukade vi upp.




Utsikten! Ljuset! Solstrålar genom morgondimman! Lägg av.





Det är så lyxigt också att det alltid finns så mycket att prata om. Vare sig det var länge sedan eller inte man sågs, så finns det alltid så mycket att prata om.


Fotar ofta den här udden när jag går förbi. Jag borde tänkt på att stå på samma ställe, så hade jag kunnat göra en sådan där fin årstidsjämförelse. Jaja.



Och det här ljuset då? Men jag orkar inte ens? Ibland tänker jag att det är det som gör mig till en bra fotograf, att jag verkligen VILL ÄTA det här ljuset, att det ser ut som glass i mina ögon. Och att många andra kanske hade gått förbi den här hörnan av en skogsstig och inte märkt det. Blir så tacksam när jag tänker på det, att jag fick och utvecklade de här ögonen och det här sinnet. Det blir ju så olika det där. Andra fick typ bollkontroll eller praktiskt handlag istället, det är nog också kul om man har det! :)


Nämen de här två. Så glad åt dem. <3

MUNA feat. Phoebe Bridgers | Silk Chiffon

sista helgen i oktober




Sista helgen i oktober inledde jag med att fira att jag hade lämnat nycklarna till vår gamla lägenhet och att den perioden i mitt liv officiellt var över. Hurra! Jag firade med tårtbuffé på Steinbrenner och sedan en liten sväng på stan med Lisa.


Vädret var helt ljuvligt och krispigt, den där sortens hösteftermiddag som jag inte kan motstå.


Senare på kvällen var det Kulturnatta! Liam och jag och en drös andra var i Hagakyrkan och lyssnade först på Jaerv och sedan på ett körprojekt med Whitacremusik. Så härligt att kunna gå på konserter igen. Efteråt gick vi till Victorian Steampunk Lab med detta gäng:






Det bästa av gäng alltså.


De andra drack öl, jag åt efterrätt, ett mycket rimligt beslut!



De nygifta! Orkar inte vad gulliga.


Sedan var det lördag och Liam och jag tillbringade hela dagen med en massa ärenden, mest IKEA och sådant. Vi hittade en soffa! Men den får ni se en annan gång. Nu till lördagkvällens födelsedagsfest, nämligen Lisas.


Alexander och Kyle djupt nedsjunkna i Muminmammans kokbok som Lisa fick i present. :)


Det var huvudbonadskalas, som synes!



Sen inträffade det exempellösa att grannarna kom ned på en drink! Lisa hade satt upp lappar om festen i trapphuset som man gör för att varna för eventuell ljudnivå, och avslutat med "titta gärna in på en drink" och då gjorde de det?! Fantastiskt!


De ställde till med salsakalas! Ja jistanes. Efter det var det lika bra att lägga undan kameran. :)


Sedan var det söndag och dags för långpromenad.



Lika vackert i gråvädret som annars.


Och hästarna jag bor granne med börjar jag lära mig utseendet på. Den här svarta tycker jag är så vacker.


Och den här. Vet inte vad någon av dem heter, men jag vet vem som hänger i vilken hage och jag hälsar på dem när jag går förbi. Det känns fint.

Shad | Black Averageness