Men vad är det här för galen skönhet? Ett inlägg fullt med snö, i december? Ja, den första snön kom förstås redan i november, i förra inlägget. Men nu! Under decembers första dagar snöade det högvis och jag var lycklig. Men nu går jag händelserna i förväg. En sak i taget.
Vi börjar den första december med tårtbuffé.
Mysigt att se Lisa när hon jobbar, hon är så skicklig och proffsig ...
... men den här gången var det ju Johan jag var där för att träffa. Det var riktigt lyxigt och mysigt att äta tårtbuffé med honom och hinna prata om allt som hänt sedan sist. Han och familjen har köpt hus, till exempel!
Och när vi kom ut sa Johan "nu har det snöat ännu mer!" och det hade han ju rätt i!
Morgonen efter åkte Liam till England i en vecka för att träffa sin familj och gå på begravning (för en person som hade levt ett långt och fullt liv, och dödsfallet var väldigt väntat, så han var inte i någon sorgechock för egen del men ville såklart ändå vara där med sin familj). Ledsen åt att vara ifrån mig men glad åt att kunna åka till England - det är nästan två år sedan sist ju.
Själv gick jag ut på långpromenad. Bara ut genom dörren och rakt ut i detta.
Mobilkameran som ju helt lider brist på allt man kan kalla finkänslighet när det gäller färgmättnaden tyckte förresten att det såg ut såhär.
Systemkameran höll sig till en lite mildare och för den delen sannare färgskala.
Frampå kvällen hade vi som vanligt på torsdagarna pyssel och häng i Utby. Vi började kvällen med snölyktor, men det var nio grader kallt och jag tröttnade när vi tänt den första, för då frös jag om tårna.
Och medan vi satt inne och fikade och det blev senare på kvällen började det snöa igen, för att snart fullkomligt vräka ned. Vi som var kvar sent fick bli skjutsade ända hem av de som hade bil (så gulligt av folk att köra långa omvägar för att få hem oss), för det gick knappt några bussar, och vi fick krypa fram på leden. Jag som var trygg och varm hela tiden tyckte att det var oerhört mysigt.
När jag kom hem såg det ut såhär. Alldeles tyst och mjuk snö som ramlade ner i stora drivor utan att piska en i ansiktet. Det var underbart.
Hemma!
Och när jag vände mig om och tittade ned mot gatan där jag blivit avsläppt - där det står en parkerad bil på bilden ...
... hade jag hunnit samla på mig såhär mycket snö. Och jag var så lycklig.
Vaknade till detta morgonen efter.
Äh förresten, vi tar en till på bara utsikten.
Såhär såg det ut i Kungsparken senare samma dag när jag var i stan och gjorde ärenden.
Och sedan, vid kvart över fyra på eftermiddagen, i skymningen hemma, upplyst av snön och fortfarande alldeles tyst.
Sisters of Invention | Winter Wonderland
No comments :
Post a Comment