påsklovsförkylningen



Det kanske tydligaste tecknet på att pandemin "är över" och att saker är "som vanligt" (även om det inte alls är över, men ni fattar vad jag menar) kom till slut: En kraftig förkylning, lagom tajmad till ett lov. Klassiker. Nu är jag på femte dagen av den här påsklovsförkylningen och jag känner mig rätt så ynklig. Ynklig, uttråkad, trött och ledsen över att behöva ställa in påskplanerna. Det är en sånhär förkylning som man blir riktigt golvad av; att liksom behöva ligga och vila större delen av dagen hör inte till vanligheterna när jag blir sjuk, jag brukar mest bli lite snörvlig och hostig.

Samtidigt är jag så tacksam: Tacksam över att slippa covid (verkar det som, jag tog ett antigentest och såvitt man kan lita på det, så är det inte covid). Tacksam över att kunna vara sjuk här hemma i den här lägenheten där jag trivs, tillsammans med min finaste person (som också är förkyld, men som sin vana trogen alltid blir mycket mindre sjuk än andra). Tacksam över att det inte gör något - jag missar inget viktigt, det blir inte kris för min försörjning för att jag ligger på soffan en vecka, jag har mat och tak över huvudet, allt ordnar sig. Jag kan på riktigt bara ligga här och ha tråkigt och vänta på att det går över. Vilken lyx!

Det här har jag gjort hittills de här fem dagarna:
- Tittat på bara slutet av många av mina favorit-romantiska komedier (orkar inte hålla mig vaken en hel film)
- Tittat på samtliga avsnitt av Map Men på Youtube (innehållet och längden verkar överlappa exakt med min min förkylda koncentrationsförmåga)
- Ätit mycket påskgodis
- Spelat mycket Geoguessr
- Spelat många många Sporcle-quiz, till exempel den här om världens länder (jag börjar bli rätt bra på att rabbla önationer nu) och den här med alla Disneyfilmer (och Pixarfilmer)
- Tittat på förra årets påskfilm och tänkt att ... Men det var ju jättekul, man kanske skulle filma mer någon gång?
Ja, det var väl ungefär det!

Igår kväll låg jag nedbäddad i soffan i vardagsrummet med balkongdörren öppen så att jag kunde lyssna på fåglarna som sjöng i skogen utanför. I det läget är det svårt att inte tänka att allt kommer ordna sig. Och svårt att inte känna sig lycklig lottad.

Henrik Lindstrand | Søndermarken (Reimagined by Anne Müller)

bohusleden: bottenstugan - dalen med övernattning del 2



Här kommer del 2 av förra helgens hajk! (Här är del 1.)


Och var var vi nu? Jo! Vi hade precis eftermiddagsfikat vid Övre Långevatten. Efter fikat packade vi ihop oss och promenerade vidare, med förhoppning om att det skulle vara ledigt i nästa vindskydd. (Vi hade med oss ett vindskydd och det fanns andra fasta vindskydd relativt nära som plan B, men det är ju alltid gött om man får det första man tänkt sig.)


Mitt bland alla barrträd gick vi igenom en pytteliten bokskog. Jag tror att den biten var markerad som fornminne på kartan, men något fornminne såg jag inte. Märkligt mysterium!


Extra påfyllning av geléhallon!


Snart kom vi fram till sjön Tvängen - och vindskyddet vi siktade på var ledigt. Hurra! (Inte förrän jag kom hem och jämförde med foton insåg jag att jag varit där en gång förut! På den hajken kom vi från ett annat håll och gick en annan tur, och jag hade också sämre koll då på vad jag egentligen höll på med. Så minnesbilderna är helt olika.)

Vi hade också insett vid det här laget att det går åt mer ved när det är kallt ute (smart va?) och att vi inte hade med oss så mycket som vi bort. Så Jonas satte igång med att hugga upp lite av den fuktiga ved som fanns på plats (och som låg ute på marken i en hög), och torka den runt elden. Det rykte som attan men funkade bra, så till slut räckte veden hela kvällen, hurra!




Kolla idyllen ändå?



Så småningom fick vi bra grillglöd i en hörna av eldstaden. Jag grillade sojabullar och åt i korvbröd, funkade utmärkt! (Fortfarande inte hittat någon god sojakorv som inte faller i bitar när man grillar).


Och sedan satt vi där och småpratade och grillade och sysslade och skickade korvbröd och ketchup mellan oss i några timmar. Det är något alldeles speciellt med det där småsysslandet, att det är ett projekt att få i sig middag och att det får vara det. Det är meckigt, men värt det.


Frampå morgonen vaknade vi till denna utsikt. <3 Och hur gick natten, då? Jomen, bra tack! Trots minusgraderna frös jag ingenting! Köpte ju ny sovsäck förra året, men så blev det inga utenätter det året, så det var premiär. Och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med köpet. Frös bara lite om fötterna, så där får jag utarbeta ett bättre system. Att ligga mitt bland fyra personer som alla snarkar i olika tonlägen, tempi och klangfärger dock, det kunde inte sovsäcken skydda mig mot. :)


Godmorgon! :) (Fotat av Jonas.)


Det var en himla fart på Jonas den här hajken, han hade knappt vaknat innan han var uppe och igång med grötkoket. Själv har jag svårt, svårt att ta mig ur min varma mysiga sovsäck på morgonen. Får öva mer på det nästa hajk. Då kanske det är varmt nog att ett morgonbad kan locka upp mig?


Till slut var jag i alla fall uppe och igång! Och när man väl rör på sig blir man ju som sagt varm fort. Och solskenet som silar genom träden, och fågelkvittret, så ljuvligt.


Packning och allmänt fix och jox. Det tar längre tid än man tror att komma iväg, precis som på fjället.



Så småningom var vi i alla fall på väg, och promenerade förbi alla torpruiner som ligger utströdda i skogen här.


Snö snö snö!



Snabbare än vi trott - nu när vi hade gjort av med så mycket ved, vatten och mat vi bar på igår - var vi framme i Grandalen, där den här etappen egentligen är slut.


Läge att planera nästa vandring! :)


Sedan var det bara lite grusväg, och den gör man ju snabbt av med ...


... och så var vi plötsligt framme vid den vackra hembygdsgården i Dalen.


Den här ladan va! Den är från 1600-talet, stod det. Så fin.


Och sedan körde vi tillbaka till Bottenstugan där vi hämtade den andra bilen och körde hememot Göteborg. Trötta och glada och sugna på mer vandring. Hurra! Bästa känslan!

Eldstorm | Permanent Soil

bohusleden: bottenstugan - dalen med övernattning



I helgen var vi på hajk! Det var härligt och efterlängtat och bitvis svinkallt! På natten blev det ner mot fem minusgrader. Men det kommer vi till. Vi tar det från början.

Vi hade bestämt oss för att gå en etapp på Bohusleden och valde etapp 8 ("Grandalen - Bottenstugan" är den ofta listad som, men vi började vid Bottenstugan och gick söderut istället. Och så förlängde vi turen med någon kilometer efter Grandalen och gick till Dalen istället), eftersom flera av oss har varit i närheten på andra vandringar, men inte gått exakt den sträckan. Och så är den kort - 8 kilometer - och fin. Vi hade två bilar och kunde ställa en varje ände, vilket löste problemet med att det inte går någon kollektivtrafik till många etappmål längs Bohusleden.


Det var Jonas, David, Lisa, Marie och jag som var ute i skogen. Vet inte varför Jonas står en meter bort och ser moloken ut, och jag vet inte heller vad de andra tittar på. :)


Vi blev först lite förskräckta när vi kom till Bottenstugan, där vi började, och det låg snö på marken - en hel del på parkeringen där. Väl inne i skogen var det mer som en lätt pudring över mossan. Vackert, tyckte vi.





Det är ett himla fix när man vandrar, alltid nån vante eller mössa som ska rättas till. Det är extremt verkligt men verkar aldrig komma med på bilderna i resereportagen.


Ganska snart kommer man till den långa långa trappan. Den var alldeles nybyggd och fin när vi kom dit! Väl uppe tänkte jag ta den här klassiska bilden som alla tar, där folk poserar och det samtidigt syns hur lång trappan är. Men på grund av min brist på vidvinkel misslyckades jag med det.


Såhär lång är den! Typ.


Jonas tog också fina bilder och jag bad att få ta med några i blogginlägget så att det syns att jag också var med på hajken. Den här till exempel.


När vi kommit upp på höjden fick vi den här fina utsikten.


Dags för lunch!


En mycket sammanbiten (alltså hungrig) Marie tar sig an halloumin. :)



Det var alltså kallt. Inte alls när vi rörde på oss, men när vi stod still var man tvungen att ha så mycket kläder på sig som fick plats, så att man blev som en liten stoppad korv. Foto av Jonas.


Vi lärde oss många saker om att hajka i kyla den här helgen ... Saker man kan tro att vi kunde räknat ut innan men glömde tänka på. :) Till exempel: Gasol funkar jättedåligt när det är kallt! Så det ena trangiaköket fick vi i princip räkna bort. Också: Det går åt mycket mer bränsle för att koka saker när det är minusgrader! Så vi fick vara rätt sparsamma med T-röd. Det kan man tänka på till nästa gång. :)

Hur det nu var blev maten klar till sist och det var så gott så gott (äta mat ute är ju alltid det): pasta, crème fraiche med örter, ärtor, och halloumi. Mer behövdes inte. Så gott.


När vi ätit och packat begav vi oss iväg igen på den här snöiga stigen. SÅ gött att bli varm när man börjar röra på sig igen!



Vi fick en härlig solig eftermiddag sedan.




Så småningom kom vi fram till Övre Långevatten. Det finns ett vindskydd där, men det var lite för tidigt på dagen för oss, så vi stannade för eftermiddagsfika istället.


<3


Åh varma koppen, du är en sådan tröst för min själ. Och Lisa hade med lyxig brownie till alla. Ojojoj.


Nu mår man gott alltså.


Och från andra hållet! Fotat av Jonas.




De här fina får bli sista bilderna för nu, så att inte det här inlägget får mer mastodontkaraktär än nödvändigt. Kvällen, natten och morgonen kommer i nästa inlägg!

Gammalgrass | Oriental Hoedown