påsklovsförkylningen

Det kanske tydligaste tecknet på att pandemin "är över" och att saker är "som vanligt" (även om det inte alls är över, men ni fattar vad jag menar) kom till slut: En kraftig förkylning, lagom tajmad till ett lov. Klassiker. Nu är jag på femte dagen av den här påsklovsförkylningen och jag känner mig rätt så ynklig. Ynklig, uttråkad, trött och ledsen över att behöva ställa in påskplanerna. Det är en sånhär förkylning som man blir riktigt golvad av; att liksom behöva ligga och vila större delen av dagen hör inte till vanligheterna när jag blir sjuk, jag brukar mest bli lite snörvlig och hostig.

Samtidigt är jag så tacksam: Tacksam över att slippa covid (verkar det som, jag tog ett antigentest och såvitt man kan lita på det, så är det inte covid). Tacksam över att kunna vara sjuk här hemma i den här lägenheten där jag trivs, tillsammans med min finaste person (som också är förkyld, men som sin vana trogen alltid blir mycket mindre sjuk än andra). Tacksam över att det inte gör något - jag missar inget viktigt, det blir inte kris för min försörjning för att jag ligger på soffan en vecka, jag har mat och tak över huvudet, allt ordnar sig. Jag kan på riktigt bara ligga här och ha tråkigt och vänta på att det går över. Vilken lyx!

Det här har jag gjort hittills de här fem dagarna:
- Tittat på bara slutet av många av mina favorit-romantiska komedier (orkar inte hålla mig vaken en hel film)
- Tittat på samtliga avsnitt av Map Men på Youtube (innehållet och längden verkar överlappa exakt med min min förkylda koncentrationsförmåga)
- Ätit mycket påskgodis
- Spelat mycket Geoguessr
- Spelat många många Sporcle-quiz, till exempel den här om världens länder (jag börjar bli rätt bra på att rabbla önationer nu) och den här med alla Disneyfilmer (och Pixarfilmer)
- Tittat på förra årets påskfilm och tänkt att ... Men det var ju jättekul, man kanske skulle filma mer någon gång?
Ja, det var väl ungefär det!

Igår kväll låg jag nedbäddad i soffan i vardagsrummet med balkongdörren öppen så att jag kunde lyssna på fåglarna som sjöng i skogen utanför. I det läget är det svårt att inte tänka att allt kommer ordna sig. Och svårt att inte känna sig lycklig lottad.

Henrik Lindstrand | Søndermarken (Reimagined by Anne Müller)