obloggade godbitar



Jag har använt de första dagarna av mitt sommarlov till att varva ned, packa upp och kolla på film. Det gör mig märkligt rastlös att inte riktigt greppa att Ljungskile redan är över och borta, jag måste hålla mig sysselsatt; jag blir så lätt disträ av att tänka på det, släpper det jag har för händerna, går till något annat rum för att syssla med något annat, lämnar en labyrint på golvet av halvt uppackade väskor och påsar efter mig. Och så har jag tittat igenom bilder från de senaste månaderna och hittat några obloggade godbitar, som ni ser ovan.

***

I've spent the first days of my summer break packing up and watching movies. It makes me strangely restless to not being fully able to grasp that Ljungskile is already over and gone, I have to keep myself occupied; I get distracted thinking about it, I let go of what I'm working with, go into another room to do something else, leaving behind a labyrinth of half-full bags on the floor. I've also been looking through photos from the past few months, finding some un-blogged treasures, as you can see above.

sista veckan



Flyttstädning av korridorsköket. Det är viktigt med hög musik och att dansa då och då tycker Åse.
Deep cleaning the dorm kitchen. It's important with loud music and to dance now and then, Åse thinks.


Jag är inget fan av fotboll som ni vet, men när min egen klass tävlar i skolturneringen kan jag gå med på att göra en snabbvisit.
Not a fan of soccer as you may know, but when my own class is competing in the school tournament I agree to make an appearance.


Soulbandet avslutningsspelar i Villan. En av årets bästa konserter och jag dansar mig svettig. Veckans höjdpunkt helt klart!
The soul band plays for the last time in Villan. One of the best concerts of the year and I dance until I'm sweaty. Highlight of the week!


Rep av vårt allra sista nummer här, på skolavslutningen, Stad i ljus.
Rehearsing our very last number, Stad i ljus.


Sista veckan fotade jag inte så mycket. Jag har varit upptagen med att ha rent fysiskt ont i magen och vara nere. Sista veckan blev inte så särdeles lyckad för mig på grund av separationsångesten. Märkligt! Jag visste att det skulle bli jobbigt men jag visste inte att jag skulle reagera så märkligt, bli grinig och lättirriterad. Till slut ville jag bara åka hem så att det jobbiga skulle ta slut.

Och sedan knasparadoxen: att när jag och föräldrarna, som hämtade mig, bar in allt mitt pick och pack i foajén härnere kände jag en ilning av rent euforisk lycka över att vara hemma, här i mitt älskade hem. Först då insåg jag kanske till vilken grad det har tärt på mig att bo på två ställen, ständigt vara på väg bort/ hem. Det tog bara tio sekunder att landa. Och nu är jag hemma.

Åh, Ljungskile. Det kommer ta sådan tid att smälta. Allt jag gjort och lärt.

***

Last week of school I didn't take a lot of photos. I've been busy with stomach ache and sadness. The last week wasn't a success for me because of the (I don't know the correct word, but translated it would be something along the lines of:) separation anxiety. Strange! I knew it would be difficult but not that I'd react like that, become cranky and irritated. After a while I just wanted to go home.

And then the paradox: that when me and the parents, who picked me up, carried all my stuff into my building, I felt a surge of almost euforic happiness to be home, here in my beloved home. Not until then did I realise to which point it has been hard to live at two places, loving both and always being on my way. It only took ten seconds to land here. And now I'm home.

Oh, Ljungskile. It's going to take a long time to process. Everything I've done and learned.


Musiklinjen 2010/2011 | Stad i ljus

budapest del 4



Här kommer det sista av Budapestbilderna (för den här gången, vem vet när jag kommer dit nästa gång?). Konstmuseum, mera sol, mera kärlek och ännu mer bakelser.

***

Here are the last of the Budapest photos (for now, who knows when I get there next time?). An art museum, more sun, more love and even more pastries.

vårt folkisrum



Tjo! Nu flyttar vi ju ut härifrån om bara ett par dagar, men jag tänkte att ni ändå kanske ville se hur Viktor och jag har bott det här året. Inte så mycket att visa kanske, men några få kvadratmeter har vi ju i alla fall ... :)

Anledningen till att vi bor extra trångt (internatrum är ju alltid trånga) är att vi ville bo på Hake eftersom det är det bästa huset, men det finns bara enkelrum här, så vi kånkade helt enkelt in en till säng. Och då blev det ju som det blev, men det visste vi ju. Och det funkar eftersom det enda man gör i sitt rum är att sova. Annars repar man eller övar eller promenerar, och när vi vill hänga så hänger vi i köket. Så det har funkat jättebra hela året. Konstigt nog, nu när jag tänker på det, men det har det faktiskt. Viktor är så himla lätt att bo med. <3

***

The school year is ending this week and we're moving out in only a few days, but I thought you might want to see our dorm room anyway. Not so much to show, but here's our few square meters ... :)

They reason it's extra crowded (dorm rooms are always crowded) is that we wanted to live at Hake since it's the best building, but there are only single rooms here, so we simply crammed another bed in here. So well, it is what it is, but it's the choice we made. And it's working since the only thing you do in your room is sleep. We practise or rehearse or take walks, and when we want to hang out, we hang out in the kitchen. So it's worked great the whole year. Strange as it seems, now that I think of it, but it actually has. Viktor is so very easy so live with. <3



lördagkväll vid vattnet



I lördags gick vi som sagt ned till vattnet för att grilla och lördagshänga. Det är så fina människor, det här! Halloumi och körsbärstomater och chips och pärondricka. Kanske min bästa sommargrillkombination. I alla fall kommer den vara det den här sommaren.

***

On Saturday we walked down to the beach to grill and spend some time. There people are so lovely! Halloumi and cherry tomatoes and potato chips and pear juice. Could be my best summer grill combination. In any case it's ging to be the best for this summer.

Veronica Maggio | Inga kläder

helgen


Jag har haft en jättehärlig, blandad, inspirerande helg! Vilat har jag gjort och kalasat, gått på konserter, träffat vänner och varit ute. Allt jag behöver på en enda helg. Såhär såg det ut:


Här står vi och väntar på Veronica Maggio (jag använde Viktor lite som klädhängare för min scarf medan jag rotade efter kameran, det blev väldigt tjusigt tycker jag). Det var mer ett jippo än en konsert kan jag känna såhär i efterhand; så galet hypat och så vansinnigt mycket folk, men egentligen låter det bättre på skiva. Det var roligare att åka Balder ihop med halva klassen sedan efteråt. (Jag älskar Balder!)


På lördagen var jag i stan igen, den här gången för att äta lunch med Kristoffer på Melody Bakery (gott!). Och i vanlig ordning trevligt att träffa honom!


Sedan promenerade jag bort mot Slottskogen. Där satt den här fina men sorgliga lappen.


I Slottsskogen (ja i hela stan egentligen) såg det ut såhär överallt! Jag skulle egentligen försöka få en skymt av Johan medan han sprang, men det misslyckades jag med det här året, det är så tjockt med folk som springer att det är lätt att missa den man tittar efter. Men jag hade stämt träff med honom vid målet, så jag fick se honom ändå. Då var han knarkig och skrattig kan jag säga! Johan är ju beroende av att springa, så när han har sprungit sådär långt (en halv maraton, 21 km) är han helt bubblig i huvudet. 1,33,59 sprang han på eftersom han är en hurtig hurtbulle! Och jag är en stolt bästa vän kan jag säga!


På kvällen åkte jag tillbaka till Ljungan för grillning vid havet. (Mer bilder kommer, såklart.)


Söndagsförmiddagen tillbringade Åse och jag i soffan i köket med bok (Åse) och bildredigering (jag). Lite överblivna marshmallows från gårdagen på det så är det ungefär allt jag vill ha av en söndag: lugn, sällskap, godis och något att läsa/ småpyssla med, utan att man behöver resa sig från soffan på flera timmar.


Sedan kom mina föräldrar och plockade upp mig på väg hem från landet. Så fort vi kom hem till dem i stan gick mamma ut i trädgården och tittade på sina blommor/ jagade efter sniglar. Hennes trädgård är som mina foton, kan man säga. "Men vad ska du ha med alla de här bilderna till?" brukar hon säga när jag går igång med mitt klickande. "Men vad ska du ha med alla de här blommorna till?" svarar jag då, och då förstår hon.


Sedan gick jag bort till kyrkan för att lyssna på en konsert med en av världens bästa och snyggaste körer, Härlanda kammarkör. Jag har ju kör-uppehåll sedan Johannespassionen (framför allt för att jag inte kan följa med till Krakow på grund av sommarjobbet, så då kändes det onödigt att pendla in varje tisdag för att lära mig ett program som jag inte ska sjunga. Dessutom var jag körtrött i allmänhet), så jag var inte med själv.

Det var väldigt spännande att se och höra sin egen kör, det får man ju aldrig tillfälle till annars. (På bilden är de två ungdomskörerna med också, de gör Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson tillsammans.) Jag tänkte på en massa saker som man inte vet när man är med ... till exempel hur otroligt tråkig och konstig kören ser ut! Hjälp, vi har arbete att lägga ned där. Men det låter ju helt otroligt bra.

En tokfin helg, helt enkelt, och vad härligt det är att man mer och mer inser vad som gör en lycklig och som får en att fungera.

***

A brilliant weekend with lots of fun: a concert with veronica Maggio, a lunch with Kristoffer, watching Göteborgsvarvet, grilling by the sea, quality reading time with Åse, spending time in my mother's garden and listening to a concert with my own choir.

Härlanda kammarkör | With A Lily In Your Hand