också i mars

Mars började med att jag var på en fantastisk konsert med Woodlands Bäckafall på Folkmusikcaféet. Alltså wow, blev så glad och kär! Efteråt spelade de till dans och Tove och Lisa och jag dansade schottis och polska (Tove kan på riktigt och vi andra fejkar) och så dansade vi en slängpolska alla tre tillsammans och då tänkte jag (nej, kände - ni vet hur man känner orden): Det här är det roligaste som det över huvud taget är möjligt att ha. I den här underbara slängpolskan till det här underbara livebandet med de här underbara människorna som jag älskar (också: att sitta och titta på när ens vänner dansar, rosiga om kinderna, håret åt alla håll, svaga av skratt - det är något det). Och så tänker jag: Folk som spelar fotboll. Som stickar, som målar, som klättrar, som planterar, som läser. Känner de såhär när de får hålla på med det de älskar, den här lyfta känslan av ett utvidgat bröst, lätt luft och total, slängsprittig lycka, känner de det? Jag önskar dem det.


En fredag kom Sofia med två portioner pad thai och satt på min soffa och pratade i fyra timmar. Värt!


En regnig tisdagseftermiddag och fika med fina Erik.


Sedan var det Swingin' Spring! Är ju ännu mer förtjust i vårt lokala lindyevent sedan det växte sig ännu större förra året.


Fredagkvällen var på Kooperativet på Lindholmen och Gentlemen & Gangsters spelade. Mysigt!


Men lördagskvällen var den bästa för då var det regnbågstema! Någon kom på att vi borde klä ut oss till en regnbåge tillsammans istället för att ha individuella regnbågar. Jag tänkte att det måste vara den vanligaste och lättaste utklädnaden, men vi var den enda gruppen jag såg som gjort såhär.


Och det kan jag ju säga att att röra sig genom en folkmassa som en sådan här regnbåge var underbart. UNDERBART! Jag blev så glad av det. Blir så glad av dem.



En av livets fotosessioner <3


Sista bilden ihop, en drös timmar senare! Ett lite tröttare gäng. :)


Sedan blev vi upplockade av hyrda bussar och skeppades upp till Forum för efterfest.


Fia var där och vi hittade en lucka att sitta och prata i länge, länge. <3


Sedan blev det påskhelg! Paul hade köpt ett Terry's Chocolate Orange-påskägg till mig i England! Lycka!


Långfredagslunch med Lisa, fin med påskkycklingar i håret!


Och sedan hade vi påskaftonsmiddag hos Lisa. Bästa köksgänget!


Vi hade jättegod mat


och gulliga servetter


och choklad (och gullig Anna-Karin)




och fåniga quiz


och efterrätt! Succé alltså.


På påskdagen hade jag inga planer alls och insåg att jag inte varit vid havet på hela vintern (!). Kände en längtan, åkte till Hönö.


Jag promenerade runt nästan hela ön.


Stannade för mackfika.


Och promenerade vidare.


Det var en underbar eftermiddag och precis vad jag behövde för att ladda batterierna i slutet av mars.

Woodlands Bäckafall | Barnbarndances

grövelsjön dag 5-6

Sista inlägget från Grövelsjön! (För den här gången.) Jag fotade mindre och mindre allteftersom veckan gick, framförallt för att vi åkte delvis samma sträckor så att inte allt var nytt.


Men väderomslagen gör ändå allt nytt, förstås, på sitt vis. Den femte dagen började vi vid Valdalsbygget och åkte till Valdalens Gård. Två dagar tidigare åkte vi samma väg, men då var det mulet, så nu såg allt helt annorlunda ut.





Efter lunchpaus åkte vi upp på fjällsidan igen. Den här gången fick vi inget av den silverglittriga dimman från den senaste turen här, och frosten på träden är redan borta; istället fick vi milsvid utsikt, trots molnslöjor. Som vanligt med den här typen av utsikt klarar jag inte att fånga hur majestätiskt det är, fjällen ser så mycket mindre ut på bild - men jag minns det.



Vi tog en lite annan väg upp på fjället den här gången dock. Note to self till nästa gång, och eventuella Grövelsjön-googlare som hittar hit: Den västligaste leden norrut (mot Bergsetskallen) av de två som spåras från Valdalens gård är finast! Det tyckte både Anders och jag.



Vid den här skylten möts de båda lederna man kan välja på från Valdalens gård. Sedan följer man fjällsidan österut.



För att få en lite längre tur än sist tog vi en extra liten ögla ned till vägen och sedan upp till vindskyddet vid Lövknuln där vi åt macka och delade på en kexchoklad - helt otroligt vad god den kexchokladen var just då. :)


Och därefter var det bara att susa nedför backarna och hem över Grövlan. 24 kilometer! Börjar bli stursk!


Sista dagen var Anders ute och åkte med mamma en sväng på morgonen. Hon är lite nervös men det gick visst hur bra som helst, och jag förväntade mig inte annat. Medan de åkte fram och tillbaka en sväng tog jag en egen tur.


Hade egentligen tänkt åka ungefär samma som dagen innan, fast lite kortare ...


... men det var glashalt i spåren och svårt. Jag välte inte, men det var bra nära några gånger, och framför allt var det inte så ... kul? Uppför gick väl an, men det blev för jobbigt att försöka bromsa ned för backar som jag knappt märkt dagen innan. Så när jag kom till korsningen efter Gammeldalen ringde jag och sa "jag behöver lägga om rutten, för det kommer inte bli kul att ta sig ned från fjället om jag åker upp där! Kan jag bli hämtad vid Valdalens gård?" och då sa Anders bara "det var klokt, nu blir jag glad!".


Gulliga systrar! Anders tog med sig mamma och Ninna och så åt vi våfflor för tredje gången den här veckan :) Och sedan var det slut med skidåkning för den här säsongen! Det kändes sorgligt men lyckligt. Som att jag bygger en relation med skidåkning, att jag kan lita på att den finns kvar nästa år. Att jag vet att det inte är sista gången. Nu är det for life etc.!


Och sedan köpte jag skidor :) :) :)

När vi åkte till skiduthyrningen och lämnade tillbaka skidorna jag hyrt såg jag att det var utförsäljning av några andra skidor, så jag bestämde mig för att fråga om jag inte kunde få köpa loss exakt de jag haft under veckan. Och det fick jag! Så nu har jag livets första par alldeles egna skidor <3


Och sedan kröp jag upp i en fåtölj vid eldstaden och åt bulle och tittade på Muren med mamma, moster och morbror. Optimalt slut på en underbar och perfekt vecka!


Och här står vi och väntar på bussen till Mora. Roligt nog klev två kvinnor, Petra och Linda, som vi träffat i spåren flera gånger under veckan, förbi precis då. Liksom som på sommarfjället stannar man ju gärna och byter några ord ibland med de man träffar - det behöver inte vara så allvarligt, bara om vädret och spårförhållandena eller om andra fina turer man tagit - och extra roligt är det såklart när man träffar samma trevliga människor flera gånger. Det var ett fint sammanträffande.


Hemresan visade sig bli ett alldeles eget äventyr, för strax innan Tällberg blev det stopp på tåget, som fick masa sig fram sista biten in till stationen. Vi hamnade på en ersättningsbuss till Borlänge, och sedan fick vi veta att det inte skulle gå att ta sig därifrån alls den kvällen på grund av snöoväder i hela Bergslagen. Men vi fick jättebra hjälp av Tåg i Bergslagen som bokade in oss på hotell och bokade nya biljetter till dagen efter. Tyckte så synd om hon jag pratade med, hon var supertrevlig och hjälpsam men lät helt chockad när jag tackade för hjälpen. Jag fick som en hint av hur folk som ringer till kundtjänst brukar bete sig. Det är väl inte hennes fel att det snöar heller.


Morgonen efter på Borlänge station. Det första tåget var inställt, men mitt på eftermiddagen kom vi i alla fall hem, 22 timmar sena. Men det var den här resan värd!

Carly Rae Jepsen | Run Away With Me

grövelsjön dag 4

Fjärde dagen i Grövelsjön var det mulet och blåsigt, men fortfarande fem minus och jättefina spår.


Anders hade ett ärende på förmiddagen, så jag åkte en sväng själv. Fick skjuts upp till Lövåsen och åkte elljusspåret ned till Storsätern - det är bara platt eller utför hela vägen, rena lyxåkningen. :) Jag fotade bullig snö ...


... och hälsade på lavskrikorna vid vindskyddet. Lika magiskt som förra året.



Fint va?


Vi åt lunch på fjällstationen och jag glömde fota, förutom den här skylten som jag tyckte var rolig :)


Sedan åkte Anders och jag över fjället hem, för den vägen hade jag inte åkt förut.



Det var lite slitigt uppför, men jag kände mig stark och duktig! Och blev belönad med fin utsikt.




Det var som sagt den blåsigaste dagen och jag var glad åt julklappsbuffen i merinoull jag fick av Liam. <3


Innan jag visste ordet av var vi nere på andra sidan, vid Olåns vindskydd. Så kändes det hela veckan - vi var alltid framme fortare än jag trodde, när jag fortfarande hade ork kvar och kände mig glad och pigg. Vilken lyx att få må så.


Min färdkamrat!


Och sedan åkte vi ned för backarna och var tillbaka i Storsätern igen på ett litet kick. 18 kilometer idag, heja mig!

the 1975 | the Sound