annas och henriks bröllopsfest del 1

Festdags i bloggen! Anna och Henriks porträtt har ni redan sett, men de hade ju en bröllopsfest också. En som kommer gå till historien som en av de bästa bröllopsfesterna någonsin, tror jag minsann. Det var så himla mycket fint och bra folk, och bara grymt trevligt hela kvällen. Jag var inte anlitad fotograf under kvällen, som jag hade varit under porträtten och vigseln, utan fotade bara för kul och för min egen skull. Därför är det kanske inte så bra spridning på bilderna som det hade blivit om jag hade varit i jobbmode, ni vet. Men jag tror ändå bilderna ger en ganska bra känsla av hur roligt vi hade.

Finaste brudparet anländer till lokalen!

Skål och mingel! Över lag rådde konsensus bland alla jag pratade med att Anna och Henrik faktiskt har exceptionellt trevliga och roliga vänner. Bland annat dessa:

Extra fint att få träffa och catcha upp med folk jag inte träffat sedan musikhögskolan!

Man får pussas extra mycket när det är bröllop!

Och sedan var det dags att gå till bords. De två eminenta toastmastrarna, Jakob och Elin, roddade tillsammans den här tillställningen med fasta varma händer och lagom mycket galenskap.

På tal om bord satt jag vid det allra bästa bordet bestående av: Amanda (och hennes Ģirts som inte kom med på bild här)

Jim och Fia

Sofia

Liam

Jesper

(Jespers fantastiska naglar!)

Ja, och så jag då.

Fina tal av blandade föräldrar.

Och så hände ju det här. :) (Finns inga bra bilder vad jag vet, så ni får ursäkta den här skärmdumpen från en filmsnutt.) Det var över väldigt fort, men jag hade klurat på det länge, så jag har många ord att säga om det. Mitt bidrag till festen var nämligen att jag hade arrat ett Hansonmedley för fyrstämmig kör. Det var så mycket jag ville lägga in i det: Anna har ju tyckt om Hanson sedan hon var liten, och som så mycket man höll på med och kanske blev retad för när man var liten, kan man reclaima det som vuxen. När vi 2013 åkte till London för att se Hanson live (jag har ju också tyckt om dem sedan första skivan, kanske bara inte till samma grad som Anna) sa vi vi är stora nu. Vi kan bestämma själva vad som är coolt och inte (och så hade vi förstås en underbar resa också). Så samtidigt som jag kunde hylla Anna genom att sjunga Hanson på hennes bröllop, kunde jag hylla vår vänskap och den resa vi gjort tillsammans, kanske bättre än om jag hållit ett tal om det.

Dessutom ville jag förstås representera körsång på bröllopet eftersom körsång (och alla tillhörande konserter, resor och fester) varit en stor del av Annas liv (och musikhögskoletid, och vänskap med många av bröllopsgästerna). Så jag frågade ett gäng av våra kammarkörskompisar från olika sammanhang om de ville vara med och framföra mitt lilla medley, och alla sa ja. Några av oss lyckades ses och repa en gång precis innan bröllopet, och så hann vi smygrepa i en liten klunga utanför toaletterna innan Henrik och Anna kom till festlokalen. :) Och så blev resultatet fint och roligt och lyckat. Så kul att kunna bidra med något som blev uppskattat, helt enkelt.

Och så lektes skoleken, som jag fortfarande tycker är den bästa bröllopsleken. Kommer inte ihåg vad frågan var här, men de verkar inte vara överens i alla fall. :)