På vår tredje (här är dag 1 och dag 2) vandringsdag längs Jämtlandstriangeln vaknade vi på Blåhammarens fjällstation med den här utsikten utanför ...
... och den här vyn inomhus. Alltså, frukostbuffé i fjällen ... så gött. Kommer bli lite svårt att vakna i fjällstuga nästa sommar efter det här lyxlivet och äta knäckebröd och koka vatten till disken. Men fjällstugor har en annan charm, så är det.
Trötta efter gårdagen men glada. Och nöjda med att vi nu hade 12 km nedför och platt framför oss.
Vet att jag nästan alltid kommenterar bilder på Liam med "SÅ SNYGG" men han är ju det?!
Här hade han nog eventuellt sagt något retsamt. :)
Snart nog började vi klättra nedåt och följde ett vattendrag hela vägen.
<3 fota vatten i fjällen
Redan halvvägs! Det gick fort.
Samma känsla som första dagen: Björkskogen som på sommaren bara är ett förhatligt myggträsk, är nu något av det vackraste på fjället. Så märkligt!
ORKAR INTE färgerna
Vi hade mulet väder hela den här dagen, men det gjorde mig absolut ingenting. Vi hade ju haft två dagar med strålande sol, och det var inte särskilt kallt; jag var bara tacksam över att det inte regnade (eller snöade!). Och dessutom ... det här mjuka, varma ljuset över höstfjället! GLÄRH
Ett av mina favoritfoton från hela resan. Silver och guld tillsammans.
När jag inte kan bestämma mig för vilket skärpedjup jag vill ha ...
... för att det blev så fint med båda varianterna.
Liam hade haft en bra vandringsdag eftersom den var kort och vi snart skulle vara framme, så han var på gott humör. :)
Där ligger fjällstationen redan! Men på sluttampen började jag få redigt ont i knät igen, så det gick inte så fort att komma fram som vi hade trott; de sista två kilometrarna dit ned kändes nästan längre än de tio vi redan gått den dagen. Det är ju lurigt att gå nedåt med knäont (trots att jag var försiktig med stavar och allt).
Men så småningom kom vi ned på den här breda spången, och då är det bara några minuter kvar. Framme på Storulvån köpte vi varsin glass och satt i en soffa i mysrummet en trappa upp och bara njöt. Vilan efter vandring alltså, den är något alldeles särskilt! Och sedan satte vi oss i bilen och körde ett par timmar ...
... för att vid halv nio på kvällen vara framme här, på Sörbygårdens Bed & Breakfast utanför Brunflo. Men mer om det i nästa inlägg!
No comments :
Post a Comment