Ja herregud, vad ska jag säga? Jag gick vidare på afrosångprovet! Av 108 sökande tar de vidare 10-20 (och en eller två kommer in). (För er som inte vet vad jag menar nu: Jag läser ju till klassisk sångpedagog på musikhögskolan, men tycker hemskt mycket om jazz och improvisation också och vill bli en vettig och bred sångpedagog som kan lite (eller mycket) av varje, så jag söker över på afroinriktningen för de två år jag har kvar.)
Ja, jag kan nästan inte tro det. Det är ju svårt,
svårt att komma in, men det gör liksom ingenting nu ... (Jag vill ju ändå gå kvar på Ljungan ett år till. :)) Men jag gick vidare, och jag är så stolt över det, och vad ännu bättre är, jag överlevde det andra provet med bravur. Jag tabbade mig massor, men jag kände att jag sjöng som mig själv och ingen annan, och det är vad jag strävar efter. Så jag är nöjd och glad!
Har inte haft varken tid eller fokus nog för att fota under de här dagarna, som ni nog förstår. Utom den där med morgonljuset i mitt vardagsrum och den på Viktor i musikhögskolans foajé. (Han spelade också asbra. Faktum är att
alla från Ljungskile som sökt hittills har gått vidare till prov 2 på sina respektive instrument. Går jag i världens bästa klass? Ja.)
***
It's too crazy, but I actually managed to get to day 2 of the tests! Out of 108 people, they take 10-20 to the next test (and one or two get in each year). (For those of you who don't know what I'm talking about: I'm studying to be a classical singing teacher, but I love jazz too and I want to be a good singing teacher who knows a little (or a lot) about everything, so I'm trying to get into to the jazz program instead, for the two remaining years of my education.)
I almost can't believe it. It's so difficult to get in, but that doesn't matter now, I'm just so proud that I got this far. And that I did loads of mistakes but still managed to sing like myself and nobody else, and that is all I strive for.
Haven't had time or focus enough to take any photos during these past few days, as I'm sure you'll understand. Except for that one with the morning light in my living room and the one of Viktor in the entrance hall at the Academy of Music.
Wayne Shorter | Footprints
