tårtbuffé åt spogardh

I förra veckan fyllde Spogardh år och som alltid firar vi födelsedagar med tårtbuffé på Steinbrenner & Nyberg. För det är bäst och godast. Och det är så skönt att unna sig lunch utan matlåda, kliva ned ett kvarter i ösregnet och lämna musikhögskolan för en stund. Grattis på födelsedagen Spogardh!

Eftersom jag satt bredvid födelsedagsbarnet fick jag själv inga bilder på honom, men här är en som Fia tog på oss och som är söt:



***

Spogardh's birthday was last week and as always, we celebrate birthdays with cake buffet at Steinbrenner & Nyberg. Because it's the best. And it's so nice to have lunch out, just walk a block in the pouring rain and leave school for a little while. Happy birthday Spogardh! (Since I sat next to the birthday child, I didn't get any photos of him, but there's one that Fia took of us and that I adore.)

the Weepies | Riga Girls

hej jag åker till skottland!

En lite nördig grej med mig är att jag älskar reseguider. Särskilt den där sorten, för det är så mycket fina bilder i och illustrerade kartor och framför allt planritningar över alla museer. Hurra! Jag brukar låna dem på biblioteket, det är billigt. De är så bra att drömma över också. Såna där med bara text och priser och adresser i går ju inte att drömma över.

Men nu ska jag inte drömma utan använda den på riktigt, för idag åker jag till Edinburgh med skolans kammarkör! (Det är alltså de som syns på bilderna från den här festen.) Det ska bli himla skojigt. Och seriös som jag är har jag tidsinställt en massa inlägg, ifall ni skulle känna er ensamma! Och sen när jag kommer hem blir det väl en resebildslavin, som det brukar bli (som t.ex. här från Budapest förra året). Vissa gillart, andra inte, har jag förstått. :) Men jag älskar det!

Jag är tillbaka på lördag och har en liten önskan. Det vore roligt om ni ville säga hej i en kommentar under veckan, i alla fall ni som inte brukar göra det annars? Jag är så nyfiken på vilka som läser den här bloggen, och det är så trevligt att komma hem till lite hälsningar, tycker jag!

Ha en fin vecka!

***

A nerdy thing about me is that I love travel guides. Especially the kind on the photo, because it has nice pictures and illustrated maps and above all, floor plans of all the museums. Hooray! I usually borrow them from the library. They're so good to dream over as well. The kind which only consists of text and prices and addresses can not be dreamed over.

But now I won't be dreaming, I'll be using it for real, because today I'm going to Edinburgh with the school's chamber choir! (They are the ones seen in the pictures from this party.) It's going to be so much fun. I timed a bunch of posts, so there's something to look at should you feel lonely when I'm gone. And then when I get home, I'll bring a travel picture avalanche, as I tend to do (like with the Budapest photos last year). Some like it, others do not, I understand. :) But I love it!

I'll be back on Saturday and have a little wish. It would be great if you wanted to say hi in a comment during the week, at least those of you who don't do it otherwise? I'm so curious about who reads this blog, and it's so nice to come home to some hello's, I think!

Have a great week!



Koop | Let's Elope

hurtbulledagen

Igår var det hurtbulledagen nummer ett i Göteborg, det vill säga Göteborgsvarvet. Viktor och jag stod på mitt vanliga ställe ganska nära målet och hejade, men fick inte syn på en enda av de vi hade kommit för att heja på. Nåja! Det är roligt med folkfest och jag är så stolt över alla mina duktiga vänner. Till exempel Johan, som vi hade stämt träff med efteråt, som sprang på 1:33:25 (jag måste skryta lite med det här eftersom han är den enda i världen som inte skryter med sin tid på Facebook). Hallå! Det är ju helt sjukt och knäppt att man kan springa så fort. Men jag är lika stolt över alla de som inte sprang lika fort men som ändå tog sig runt. Och de som startade men fick ont och bröt, fast jag inte kände några såna. Hurtbullar är de hela högen!

***

Yesterday was the day of Göteborgsvarvet (a half marathon in and around the city center) and I'm so proud of all my friends who ran!

Dave Grusin | Mountain Dance

vecka med gråt

Ett av skälen till att jag tycker om att fota är att man minns det fina. Det som man annars hade glömt bort. Den här veckan har varit så svår, allting har känts som en strävan. Jag har stressat och ängslats över alla uppgifter jag ligger efter med, jag har gråtit hos både min psykolog över sjukgymnast (på olika dagar, av olika skäl), brottats med mina prestationskrav och min vilsenhet, grälat med min pojkvän och varit generellt trött och ledsen. Och om jag inte hade fotat så hade jag ju trott nu framemot helgen att det var allt den här veckan var.

Men så tömmer jag kameran och hittar allt detta: En promenad på Kungshöjd, en mojito och en Anna på Etc. där vi var och åt middag i lördags eftersom det är min favoritrestaurang som ni vet, en frukost på Kanolds, en lunch med min kusin Erika, ett rep med världens finaste trio (som jag lånar ut till Anna på en låt till vår lunchkonsert). Alla de här sakerna hände på riktigt. Jag ser på bilderna och minns det som kanske annars hade drunknat i en flod av trött och ledset.

***

This was a difficult week with much crying, but looking at the pictures I took I realised that beautiful things happened, too. It makes me happy to be a photographer, because now these moments won't drown in a flood of tiredness and sadness, I'll remember that there was light this week too.

Andrew Peterson | Dancing in the Minefields

april rusade förbi fort fort

April var mer gymnasiepraktik och soliga promenader genom Kungälv till bussen.


April var en påskhelg i Trollhättan med ledigt från allt, frukost på sängen varje dag och påskdagsgudstjänst i Missionskyrkan.


April var en enveten vårförkylning som alla tycktes få samtidigt och att sedan halvt tillfrisknad men fortfarande raspig i rösten sitta bredvid och lyssna på rep.


April var plötslig blomning och glädje.


April var en konsert med Härlanda kammarkör i Valla kyrka på Tjörn, en vacker vårkväll och det var riktigt roligt att sjunga.


April var ett valborgskalas hemma hos mig som var himla trevligt.


I maj önskar jag mig mer av min egen kärna.

Bonnie Raitt | I Can't Make You Love Me

sol och gräsmatta

Igår rann hela Göteborg ut på gräsmattorna och lapade i sig solen. Vi firade Daniels födelsedag i Slottskogen och kunde nästan inte tro hur fint och gott allt var. Allt utom att Viktor åkte hem på kvällen och nu är jag sådär lyckobakis som jag blir efter att han har åkt om vi har haft det extra bra extra länge (långhelg!). Men jag harvar på.

valborgskalas!

Valborgskalaset inledde vi med att fika på Da Matteos innergård för att lyssna på Svenska Manskören Boyz In Love. Det var en tillställning av typen "alla var där": jag träffade folk jag kände från musikhögskolan pre Ljungskile, musikhögskolan post Ljungskile (de är två helt olika perioder för mig och befolkas av olika människor), gymnasiet, SVF, Ljungskile och kammarkören. Ja hjälp, jag fick lite overload på social stimulans där ett tag, för mycket folk att vinka till! Men det var hemskt trevligt och Boyz In Love är ett fantastiskt charmigt spektakel, som man kan höra på namnet.


Sedan gick vi ett litet gäng upp till Vasaplatsen för att kolla på Cortegen. Jag är ganska utless på den vid det här laget och var mest med som sällskap och för att få mina godisremmar. Men det var roligt att se Johan Strömberg i paraden. Sjukt stel alltså. :)


Sen skulle vi hem till mig och skulle äta lite och ni vet hur det blir, det dyker upp fler och fler frampå kvällen och det blev ett alldeles prima kalas!

***

How we celebrated Walpurgis Night: with fika, listening to the awesome and hilarious male choir Svenska Manskören Boyz In Love, watching a parade and some hanging out at my place.

Väsen | Nitti Pomfritti