stockholmslördag del 1

På lördagsmorgonen i Stockholm klev vi i familjen iväg till Kungsträdgården, där vi mötte min bror och svägerska.



Vi skulle nämligen ta spårvagnen ut till Prins Eugens Waldemarsudde och titta runt. Det var soligt och klart och ett alldeles perfekt utflyktsväder.


Först gick vi in på museet, för vi ville titta in i Prins Eugens sällskapsvåning.



Där var det stiligt värre!


Sällskapsvåningen var min favoritdel av museet, men vi gick vidare och tittade på övrig konst också. (Mamma tittar på konst.)


(Pappa tittar på konst.)


(Henrik och Lisa tittar på konst.)


Sedan stod vi och pratade utanför om planer för resten av dagen och kvällen.


Och sedan bar det iväg vidare till Rosendal, för eftermiddagsfika.




Det var som sagt en sådan här förfärligt fin höstdag, klart väder men inte så kallt, ljust och vackert. Jag kan i och för sig tänka mig att Rosendals trädgårdar är trevligt andra dagar också, men det gjorde sig verkligen fint den här dagen.


Vi fikade goda kakor.



Och promenerade lite till.


Mina föräldrar!

Sedan skildes vi åt och gick åt olika håll en stund, men det får ni se i nästa inlägg! Jag mastodontfotade hela dagen, så jag tyckte att det var bäst att dela upp dagen i två inlägg.

Francis Poulenc | Sonat för cello och piano: II. Cavatine

golvet glappar: strumpologi

Häromveckan hade jag ett fantatiskt roligt fotojobb, nämligen att fota pressbilder åt scenkonstgruppen Golvet glappars föreställning Strumpologi - om vikten eller ovikten av att vara normal. De posade och skrattade och spelade och uttryckte sig med valda delar ur föreställningen i en dryg timme, och så blev det såhär:










Jag kan verkligen rekommendera den här föreställningen - trots att jag bara har sett (och fotograferat) valda delar och hört vissa av musiknumren. Jag tror att den är fantastisk och nödvändig, helt enkelt, för både barn och vuxna.

Till slut, några porträtt av Golvet glappars medlemmar:

tapas i gamla stan

Men vad ser man här då, är det inte ett hotellrum i Stockholm? Jovisst är det det! För i Stockholm var jag med min mamma och min pappa och min pojkvän. (Och min bror och svägerska, men de bor ju redan där.)


Fredagkvällen tillbringade Jens och jag med att promenera bort till Gamla Stan och äta tapas. För när jag får välja blir det alltid tapas. :)



Den där lilla skålen med fikon och getost i tryffelhonung var jag icke missnöjd med. (Inte det andra heller ska sägas, men jag var väldigt icke missnöjd med den.)


Jahaja! Somliga har varit ihop i exakt ett år! Hur fort gick inte det då?! Man får ju fortfarande knas i knäna bara av att titta på denna man och hans ögonfransar.


Ok vi tar en till, for good measure.


Sedan skulle vi egentligen ha gått och dansat lindy, men vi var alldeles för mätta och trötta och dästa, så det blev inget med det. :) Det blev en promenad genom Gamla Stan istället.


Stockholm är ju fint. Det slår mig varje gång.


Och sedan kom vi tillbaka till hotellet och sov gott, precis som Nina Simone sjunger.

Sofie Reed | Peace Loving You

amanda på stora teatern

I torsdags hade vi föreställning med min kör, Sångensemblen Amanda, på Stora Teatern. Jag passade på att fota lite medan några soundcheckade och i de små pauserna som blir när teknikerna grejar med grejer.










Vi hade i vanlig ordning jobbat hårt under dagarna som ledde fram till föreställningen, och till råga på allt hade jag det stressigt med mina jobb och hade sovit dåligt ett par dagar. Men så när man kliver upp på scen är ändå allt det där borta. På scen finns bara scenen och musiken och rörelsen och publiken. Och jag älskar det varje gång. Och vet ni vad? Det var fullsatt. Så nu kan man sätta upp det på sin inre meritlista: Har varit med och sålt ut Stora Teatern. :)

Sångensemblen Amanda | Ballad of a Politician