två strålande promenader

HÖSTEN! Den är finast och bäst och jag älskar den!!!


En oktoberlördag tillbringade jag i Botaniska och Änggårdsbergen med min kärlek. Han har inte vant sig vid att bli fotad riktigt än. Men jag TVINGAR HONOM HEHEHEHE





Och det bästa sättet att vänja någon vid att bli fotad är som vi vet mängdträning. Man bara klickar och klickar tills de inte orkar protestera längre (OBS inte om de säger nej! Men om de bara stånkar och stönar och har sig kan man bara ignorera och fortsätta). Mycket smidigt och bra, så har jag jobbat i trettio år. Ni vet ju att de ändå kommer krypande och vill ha bilderna sen.


Men alltså LJUSET! Jag orkar inte.




Den här gulliga gulliga mannen som vill gå ut i skogen och dricka varm choklad med mig! Vad är det som pågår. Sjukt.

Senare samma dag när jag träffade Liam blev han glad åt hur glad och sprallig och rosig om kinderna jag var, och sa "I'm so glad you have a lover now who wants to go out and look at nature with you!" och jag sa "yeah, so YOU don't have to!" och han sa "yep exactly!". :)



Vilken dag.


Två dagar senare var det måndag och mulet, men det har ju aldrig hindrat mig och Tove och Lisa.


Vi höll oss i Delsjöområdet som vanligt.


Snyggingar!



Av någon anledning går vi sällan rundan upp till Västra Långvattnet på hösten - den vändan är så förknippad med Lisas minisemlor. :) Men nu pallrade vi oss i alla fall upp dit!


Solen kom fram lagom till lunch, och som vi njöt.


Lisa hade med sig bullar som hon hittat i frysen, klappat och klart i en påse med tre bullar "så jag måste ha tänkt att vi tre skulle ha med dem ut". Fint va? (Det var även här en trollslända slog sig ned på bullpåsen och inte rörde sig på en lång stund, vilket fick mig att säga att den nog kände "här finns det bulle, här kan jag dö" vilket blev något av ett citat sedan. :))


Och sedan packade vi ihop och gick hem, utpratade, småtrötta och med fulladdade naturbatterier.

Sofia Jannok | Irene

första helgen i oktober

Första helgen i oktober var en sådan panghelg, bara roligt hela tiden. Tove och Lisa och jag inledde på fredagen med att höra det här superfina bandet, Jaerv, på Folkmusikcaféet.




En riktigt fin konsert var det, men det bästa på Folkmusikcaféet är ju att bandet sedan spelar till dans efteråt konserten. Så himla svängingt blir det! Jag är ju inte något bra på folkdans, men jag tycker att det är svinkul. Min vän Victor dök också upp och han kan dansa på riktigt, och det gör det ju ännu roligare - jag är väl medveten om att han får lösa alla mina problem så som en riktigt skicklig danspartner ofta gör med en nybörjare, men det bryr jag mig inte om, för jag har så roligt :)



Hade kameran med mig och försökte fota Tove och Lisa när de dansade, men de enda rimliga bilderna var de här två. :)


Dagen efter var det lördag och jag gick och tränade. Vem är jag ens! Och sedan gosade jag nog med Ulrik resten av dagen.


Sedan på kvällen åt Ulrik och jag middag med Anna och Henrik och det var ju bara toppen.








Önskar mig ingenting annat en lördagkväll än sällskap av tre underbara människor som dessa.


Sedan promenerade Ulrik och jag bort till Hagabion där han är ideell biografmaskinist. Den här helgen var sista helgen med visningar innan de stängde för renovering, och Ulrik hade nattvisning.


Redan nu är hela fasaden intäckt i byggnadsställningar.


Därinne hade Ulriks kollega och vän Satu dekorerat hela foajén med vimplar, så fint!


Dock var det en skräckfilm som skulle visas denna natt så jag stannade INTE utan gick hem och lade mig istället. :)

Olivia Dean | Man I Need

också i september

September! Jag var förkyld i två omgångar (bu), köttade på med terminsstarten på jobbet mellan förkylningarna, försökte åstadkomma någon sorts rutin för min styrketräning efter sommarens många resor och allmänt slapperi, spelade hela Tiny Bookshop från början till slut (mysigaste spelet på länge - rekommenderas!), var på olika kalas så gott som varje lördag (här, här och här, som ni redan sett), och dessutom detta:



Man ångrar aldrig ett bad! Särskilt inte en morgon i september i gott sällskap och med fika efteråt.


Var på en superspännande kursdag med namnet Körsång och transinkludering. Hurra för fortbildning, det var så kul och viktigt. Körsång är så könat och det är helt i onödan!


Åt lunch på balkongen med den här älsklingen medan det fortfarande var varmt.


En eftermiddag med bokklubben. Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki tyckte jag mycket om. Jag är ju svag för reseskildringar och dagböcker överlag.


Åt lunch med Bersa! Hurra! Det var längesen vi sågs, och det var guld att träffa henne.


Ulrik kom hem från Finland där han varit på semester en vecka med en drös vänner ...


... och hade med sig den här anteckningsboken med gröna blad till mig i present. Stars are my favourite things. Det är som om han känner mig, eller nåt.


Fredag med AW med denna stjärna, det skadar ju aldrig ...


... och sedan gick jag vidare till Operan.


Jag såg Askungen och tyckte mycket om den! Den var så befriande tramsig, på ett sätt som jag upplever att opera sällan får vara. Älskade dansarna och koreografin och att det var så fysisk komedi, och Ann-Kristin Jones i huvudrollen var som alltid en ren fröjd att lyssna på. Verkligen sevärd på alla sätt!


En söndag fikade jag med Johan. Vi hade inte setts sedan hans fjällvandring i Sarek i somras ...


... så som vanligt tog vi fram den fysiska kartan och tittade på bilder samtidigt, så att jag kunde följa med i exakt hur han hade gått och dissekera varje vandringsdag ordentligt. Ett underbart sätt att tillbringa en söndagseftermidag.


Samma dag gick jag och röstade i kyrkovalet eftersom jag är med i Svenska kyrkan och det därför är min plikt att rösta.


Sedan blev jag alltså förkyld, igen, för andra gången samma månad. GRRR. Kurerade mig med Heartstopper, glass, äppelbitar och att bära ut det fluffigaste täcket till soffan och gömma mig under det.


Sedan fyllde Bersa 40! Jag tog en enda bild på hennes fest och den var på Bersa själv. Så fin och glad!


Ganska ofta kommer jag hem från en köröl med ett enda taget foto, vilket föreställer ölen jag drack. Om den var extra god måste jag ju komma ihåg den till en annan gång. Just denna var faktiskt spektakulär!



Och sedan avslutade jag september med en frukostpromenad längs Delsjön med Tove och Lisa i det allra vackraste höstljus.

Vicente Garcia | El Huracán