mastodontkonserthelgen

Kolla kolla kolla det är mina älsklingar! Mina små gullefjun. Mina två popkörer, Vega och Sirius. Så snygga, så duktiga, så härliga. Ni vet ju att jag har världens bästa jobb. Och första lördagen i december hade vi konsert.


Men vänta här nu - vi måste börja redan på fredagen. För det var mastodontkonserthelg med fyra konserter (varav jag arrangerade en och medverkade på ytterligare en). Här har vi Glöggkompaniet på Allégården. Mysigt!


Jag var där med ett helt gäng trevliga personer, bland annat Karin och Patrik.


På lördagen var det alltså dags för terminskonsert med Sirius och Vega. Det är en åtta timmars arbetsdag för mig - först roddning och soundcheck och allt sånt, sedan genrep med båda körerna var för sig och tillsammans, sedan själva konserten - men det känns som mycket längre. Det känns som en hel arbetsvecka i fokus och energi och närvaro och beslutsfattande.


Och det är så värt det, så värt det.


Patrik tog den här bilden efteråt när jag minglade med kördeltagarna. Det är alltid så fint att få krama om dem och önska dem god jul. Och jag är alltid lika stolt och rörd. Stämmer det förresten? För det känns som att jag blir stoltare och rördare för varje termin som går. (Är det medelåldern?!)


När vi roddat ned och plockat i ordning och ställt undan en massa stolar och jag vinkat hejdå till Gustav, min ljudtekniker, åkte jag in till stan och sedan vidare till nästa konsert. PUH! Ulrik hade konsert med Göteborgs Indiekör, som han är med i, och det var jag ju tvungen att se även om jag var trött.


De var så jäkla duktiga. Jag har aldrig hört Indiekören live förut, men jag var mycket impad.


Ny dag, ny konsert! På söndagen hade vi julkonsert - vår första - med vokalensemblen Sot. Jag var nervös i kroppen, men det mesta gick bra. Vi sjunger så fint ihop, det är en fröjd att få blanda min röst med deras. Och att äntligen få sjunga julmusiken jag älskar ihop med dem!


Efteråt gick jag och detta extremt gulliga gäng och åt middag på Tullen som vi gjort efter alla konserter vi haft (och ganska ofta annars också).






Hur fina?

Vi tog också med oss några snygga hangarounds, till exempel:


Jonathans sambo Julia


och vår vän Christin


och min Ulrik.




Och sedan satt vi där och hade trevligt till sent. Så glad och stolt över den här konserten, och över hela den här köttiga och samtidigt ljuvliga helgen.

Cocteau Twins | Heaven or Las Vegas