senegal dag 7: cap skirring



Första morgonen i Casamance. Frukosten känns som mycket annat på detta märkliga hotell: ett försök till någon sorts odefinierad västerländskhet som inte når fram; knallgul artificiell "apelsinjuice", hårda mjöliga pains au chocolat och knastrig baguette.





Efter frukost tog ett litet gäng en promenad in till Cap Skirring för att få massage. Massagen var ganska dyr och överlag sådär, men det var en fin promenad och jag fotade som en tok.


Det här är Jules, som följde oss dit. Adama hade bildat ett "team" av killar som skulle ... ja, vad var meningen egentligen? Ta hand om oss? Följa oss till ställen? Hjälpa oss med grejer? Det mesta av hjälpen som i alla fall jag fick senare under veckan hjälpte precis ingenting - men mer om det senare. Just den här gången var det bara trevligt att ha sällskap med Jules. Och han agerade som en sorts sköld för mig när jag fotograferade på gatan - ingen tittade surt på mig för att jag fotade eller försökte utnyttja det, när jag stod och pratade med honom samtidigt. Som han själv förklarade i raka ordalag: "eftersom det syns att du inte är härifrån så skulle folk komma fram och kräva pengar om du fotar deras bil eller hus. Men ingen skulle kräva det av mig eftersom jag är afrikan, och nu ser de att du är med mig, så då är det lugnt".


Sedan var det dags att byta hotell, till ett annat och väldigt annorlunda på samma ort.


Utsikten var denna.


Och här är stigen ned till stranden.


Julia och Maja utanför vår hydda (stuga? Byggnad?).






Det var ett ganska enkelt hotell och jag trivdes fint. (Förutom med den förfärliga röken från de där eldarna som brann här och var hela tiden.)



På eftermiddagen badade vi. Som ni ser hade vi sällskap på stranden. :)


Och sedan bar det iväg till fots igen. Här en praktisk affär som sålde kläder och allehanda elektriska pryttlar i kantstötta lådor.


Och här är jag!





Ni förstår, alla dessa intryck, allt man såg hela tiden, till höger och vänster vart man än gick ...


Och kvällen tillbringade vi på Cissko Centre (hotellet som vi just hade bytt ifrån alltså) eftersom vi skulle äta middag där. Jag var inte förtjust i den platsen, men det var härligt att sitta på poolkanten ett tag och svalka de trötta, varma fötterna.

Nu när jag redigerar bilder och skriver små texter till dem ser jag att det ser ut som att vi nästan inget gjorde hela dagarna. Eller i alla fall att vi bara slappade: promenerade och fick massage, bytte hotell, promenerade lite till och åt middag. Det låter som en extremt tom och avslappnad dag i Sverige ... Och visst var det avslappnat, men det är också svårt att förklara hur fulla dagarna kändes ... Hur mycket tid man tillbringade med att vänta på saker, en sorts påtvingad vila; men också hur trött man blev av detta väntande, ovissheten, värmen, intrycken och att allt på resa ju liksom helt enkelt bara är lite krångligare än hemma (att hitta sina saker i packningen eller att lyckas med att hålla sig förhållandevis ren och fräsch i all denna sand är ett projekt bara det (till slut är man inte så ren och fräsch längre, helt enkelt :))). Det var ... annorlunda.

No comments :

Post a Comment