Vi gick på hajk igen i helgen! Sex veckor senare på året än sist och femton grader varmare. Det kändes som söderhavet i jämförelse. :) Förra gången gick vi ju etapp 8 på Bohusleden och nu var det dags för etapp 9, Bottenstugan - Lysevatten.
När vi avgick från Bottenstugan strax efter elva på lördagsförmiddagen regnade det rätt kraftigt. Det var jag inte sugen på! Jag tyckte att vi faktiskt hade bestämt att vi skulle ställa in om det blev regn? Tidigare i veckan tyckte väderleksrapporten att det skulle sluta regna vid tio på förmiddagen, och det såg ju bra ut. Dagen innan vi gick ut, däremot, hade det ändrats till att det skulle regna till fyra ... Men då var det väl ingen idé att ställa in, tyckte folk. Jahaja! Jag föreslog att vi skulle åka hem och spela brädspel istället, och några höll med, men hur det nu var visste vi ju alla att vi inte skulle ställa in. Har man kommit såhär långt - själva packningen till en hajk är ju halva ansträngningen - kan man ju lika gärna gå på. Och bra regnkläder har jag ju.
Men det regnade bra mycket, det gjorde det.
Jonas hade gjort illa sin fot, så han bestämde sig för att köra till slutet av etappen och gå därifrån till vindskyddet istället (två kilometer på grusväg istället för tio över stock och sten). Och eftersom han ändå skulle köra dit kunde man ju skicka med en del av packningen i bilen också. Några bestämde sig för att gå med bara en lätt dagsäck medan jag, som behöver träna inför fjällen, bestämde mig för att bära hela min packning sånär som på sovsäcken och en av vattenflaskorna. Och så var det ju väldigt skönt att veden kunde få åka bil. Ved är så tungt och otympligt.
Till slut, efter all ompackning och allt fix med regnskydd på väskorna travade vi iväg genom vacker trollskog.
Redan vid kvart i tolv bestämde vi oss för att stanna för lunch. Dels för att det alltid tar längre tid att laga mat än man tror, och är så trist när man hinner bli för hungrig och sur innan man får maten i sig, dels för att vi kom förbi ett vindskydd. Och eftersom det fortfarande regnade kändes det lyxigt att få sätta sig ned och äta lunch under tak.
Det blev svampbulgur, en hajkklassiker. Så gott!
MER OST
Efter mat och disk och allt kolijox var vi på väg igen.
Regnet varierade lite i styrka under dagen, vilket var gött, så att man hann torka upp lite mellan skurarna. Här är vi ju ändå ett glatt gäng!
Vid Härsvattnet gick vi förbi de här alldeles nya vindskydden. Fina, tyckte jag! Men tänker att det kommer regna in och man har otur och det blåser från fel håll? Roligt ändå att inte bara bygga så att alla ser likadana ut som de vanliga, om man ändå ska bygga nya.
Eldplatsen vid vindskydden låg också jättefint.
Men vi skulle inte stanna än, så vi traskade på.
Längs sjöarna här - Härsvatten och Måkevatten - var det jobbigt att gå, upp och ned och upp och ned. Det kändes i benen.
Och vi blev belönade med vacker utsikt över sjöarna.
Men kolla det här vad coolt. Har någon alltså knutit ett rep runt trädet, och så har trädet bara fortsatt att växa runt repet, och sitter repet kvar därinuti? Funkar det så?
Och hur länge kan repet ha suttit där? Naturen ändå, vilken grej.
Vi undrade lite över varför det på vissa skyltar stod att etappen var 12 km, medan det på andra ställen stod 13,5 km. Men vi märkte också att leden dragits om på flera ställen; den nya sträckningen gör längre kringelikrokar runt branta backar där leden gick förut. Och det var vi tacksamma för när vi skymtade den gamla ledmärkningen på den här bergväggen där det knappt finns en smal remsa kvar att gå på. Hu! Hellre går jag längre och flackare.
Och överallt den här mjuka, mossbelupna sagoskogen. Verkligen en vacker etapp! Och jag får nog hålla med ledbeskrivningarna som klassar den som "besvärlig".
Vid fyratiden upphörde regnet enligt prognos och precis då kom vi fram till ännu en vacker utsiktsplats. Så nu blev det verkligen dags för fika. Så härligt alltså! Vädret var ju milt också, så blöta regnjackor och regnskydd torkade fort.
Skaffa någon som tittar på dig som David tittar på Marie eller som Marie tittar på sin godispåse. :)
Fortsättning följer!
Duomo | Wildest Dreams
No comments :
Post a Comment