Första söndagen i februari, vilken utmärkt dag att gå en sträcka på Bohusleden! tänkte vi ... för ganska många veckor sedan. Sedan ramlade det ned en massa snö helt oväntat, och vi blev genast mindre sugna. Lisa och jag misstänkte att det skulle bli alldeles för jobbigt att gå på kuperad stig och halka runt rötter dolda under halvsmält kramsnö. Men ut i snön ville vi förstås ändå. Så vi bestämde oss för att ta ett varv runt Surtesjön. Sju kilometer kändes alldeles lagom för en söndagspromenad.
Det var jag och mitt vanliga crew, Marie, David (här elegant fångad mitt i en snytning) och Lisa ...
... och så Kristoffer, som mest for omkring och fotade och sällan sågs samtidigt som resten av gruppen. :)
Allt vackert och vitt och grått och mjukt runt omkring.
Vi började sent på förmiddagen och stannade ganska snart för lunch, wraps på resten från fredagens tacomiddag.
Och sedan gick vi lite till. I början kändes det tyngre, men ju längre vi gick desto lättare blev det, och jag vet inte riktigt varför - antingen var det mer kuperat i början, eller lösare snö och halare, eller så blev vi piggare efter lunch. :)
Det började snöa, mjuka, fluffiga, vackra flingor.
Kartkoll. Men hur lång har vi kommit egentligen?
Lisa tröttnade först. Det är väl bara att gå tills man kommer runt, tyckte hon, och det har hon ju rätt i.
Men först eftermiddagsfika!
Fina! <3
Utsikten var denna. Ett mycket bra bord.
Vi fikade på min varma choklad och Lisas Silviakaka och lite annat smått och gott.
Inga promenader utan att fota minst en styck skylt med text på! Om man är jag.
Och sedan innan vi hunnit blinka var vi plötsligt redan tillbaka. Jag avslutar med den här björken, som jag tyckte hade så vacker färg mot det vita. En riktigt fin promenad, och jag är glad att jag hann ut innan snön försvann (man får ju vara snabb med det här i söder). Jag ville ju verkligen ha mycket utevistelse i år, och hittills går det riktigt bra faktiskt!
Derek Klena | My Peterburg ur Anastasia
No comments :
Post a Comment