Veckan före jul var mitt drömmigaste drömliv. Jag ville som sagt maxa julen så mycket som möjligt eftersom jag var borta en vecka i början av december, och den här veckan gjorde jag verkligen, verkligen det. Varje dag gjorde jag något som var varmt, juligt och kärleksfullt.
Vi börjar på tredje advent med den här minen. Få saker har tagit mig tillbaka till musikhögskolelivet så tydligt som denna känsla: den av gudstjänstsjungning dagen efter julfest. :)
Men en fin morgon var det!
Vi sjöng några favorithits (Bogoroditse! Bereden väg, dalakoralen!) med vokalensemblen på gudstjänsten i Utby kyrka, bara för att det var kul. Jag var trött och glad.
Dagen efter var det pysseleftermiddag hos min vän Birgit. Ändå otroligt vad mycket papper och grejer man kan sprida ut över ett bord ... och vad trevligt man kan ha med det!
Tisdag med traditionsenlig uppesittarkväll med Lisa, David och Marie.
David och Marie slog in paket ...
... medan Lisa och jag grejade med julkort.
Och så hade Lisa förstås bullat upp ett fantastiskt fika lite sådär på en höft. Hon är oförbätterlig, tack och lov.
Så juligt, så mysigt. <3
Onsdag! Då hade vokalensemblen julavslutning med middag hemma hos Jonathan och Julia. De hade lagat så smarrig mat och vi hade så himla trevligt.
Om det blev julsång? Ja det blev det! Jonathan satte sig vid flygeln ...
... och så fick Victor agera barytonsolist i Gören portarna höga, med den äran.
Varken Pontus, Tom eller Max lyckades jag få med på bild, men här sitter Anna och Anna med beundransvärt jämn konsonantplacering!
En eller annan psalmbok kom fram för textens skull. :) Och sedan satt vi kvar där och sjöng i ett gäng timmar. Guds son är född, O helga natt, Jul jul, Sibelius julvisa, Förunderligt och märkligt, alla hits. Julglädjen på max hos mig, när jag får sjunga allt detta spontant med så underbara sångare. Så småningom droppade de andra av och till slut var bara Max, Victor, Jonathan och jag kvar, och då avslutade vi med Det är en ros utsprungen, den allra finaste.
Härlanda kammarkör | Guds son är född, arr: Otto Olsson
No comments :
Post a Comment