I början av sommaren blev jag utbjuden av en av mina körsångare. VA! Händer sånt? Ja tydligen! Och jag har ju alltid tyckt att han som frågade är gullig och trevlig, så jag sa ja. Och sedan var vi på date i åtta och en halv timme. Och sedan var det KÖRT! Jag blev så kär. Ja, ni känner ju mig. Och för hans del var det visst kört redan innan det, han var redan där. Berättade han, bara sådär, rakt upp och ned, alla korten på bordet. GUD SÅ ATTRAKTIVT. Också: att han tog mod till sig och frågade, inte i ett meddelande utan rakt ut?! GUD SÅ ATTRAKTIVT. Ja ni hör ju.
Sommaren var:
Promenader och pubquiz, spelkvällar, spellistor, och den här utflykten till Hönö. Sommarens finaste kväll. Så kär att jag knappt kunde prata.
Ljumma kvällar på balkongen och många omgångar Hitster.
Vakna i Vasastan (och att det var så självklart att tillbringa en massa tid där igen. Jag älskade att bo i Vasastan för tio år sedan, och nu när jag är där igen, är det som att det liksom har funnits en ledig plats för Vasastan i mig, och nu var det bara att lägga dit den saknade biten).
En ny underbar människa att lära känna. Timslånga telefonsamtal nästan varje dag vi var ifrån varandra - och det blev ju många dagar. För när vi träffades var våra semestrar redan lagda och våra resor redan planerade, och de överlappade inte särskilt bra; ofta var jag bortrest när han var hemma och tvärtom. Som jag har längtat efter honom. Som vi har längtat efter varandra.
Ulrik heter han, min finaste. Och nu är det höst, och allt det roliga har bara börjat.
John Grant | Outer Space
No comments :
Post a Comment