löst jox i slutet av maj

Här kommer lite mer jox som hände i maj medan jag var upptagen med annat (mest b-uppsats). Jobbpendling till exempel, bussen och färjan, en sju och ett halvt-årig rutin vid det här laget.



Den sedvanliga veckopromenaden med Tove och Lisa.


Jag härjar på med att lära mig spela noterade pianostycken. Nu såhär ett år sedan jag började aktivt försöka med det går det fortfarande låååångsamt, men bättre.


Liam och jag gjorde biskvier igen för det är så himla gott? Och förhållandevis enkelt för hur gott det är. Om man inte bryr sig om det där med att temperera chokladen då, vilket jag inte gör. :)


Vi hade massvis med lime i.


Mjölkchoklad- och limeganache inuti och blond choklad med havssalt på utsidan. Ojojoj vad gott det blev.


En fredagkväll drog Liam med mig ut på en kort promenad runt några kvarter här hemma, för jag var deppig och behövde få lite luft. Det hjälpte! Vilket han såklart visste.




Och en söndag var vi hemma hos Anna och Henrik på eftermiddagsfika, så mysigt! Det blir mycket bröllopsprat bland annat, och det är helt som det ska förstås. :)


Naturen där jag promenerar gick från tvekande livstecken i april och början av maj, till full on supergrönska överallt.



Och promenaderna med Lisa och Tove har blivit så bekväma, så standard att jag kom hem från en promenad med dem i slutet av maj med bara två bilder, och utan att ha tagit en enda bild på någon av dem - så som det ofta blir i mitt liv när jag gör något riktigt mycket; det känns mindre viktigt att fota som en tok när jag blivit van, när något inte är nytt längre. Ibland känns det tråkigt ... men ofta bara som en väldigt fin plats att vara på. Att något får vara självklart.

Daði og Gagnamagnið | 10 Years

skymning i botaniska trädgården

I onsdags bestämde vi oss för att byta både plats och tid för vår vanliga veckovisa promenad: från Delsjöområdet till Botaniska trädgården, från förmiddag till kväll. Det blir en annan sorts promenad men en som jag tycker lika mycket om.


På förmiddagen - vi brukar ses klockan tio och vara tillbaka vid två ungefär - då vill jag gå långt och vara i skog, tillryggalägga sträcka liksom. Då duger inte Botaniska inte till, det är för litet, och Änggårdsbergen är för likt, det ser inte ut som att man kommer någonstans.


Men i kvällsljus visar sig Botaniska från sin allra bästa sida. Då passar det mig utmärkt att strosa långsamt, titta (och lukta!) på blommorna, beundra färgerna, stanna och fota vartannat steg ...



... och klappa på växter, förstås.


Och vad kan det tänkas finnas i detta skåp?


Vi hittade bin! Duktiga fina bin.




Det ser ju ut som att Tove tänkte plocka den men det gjorde hon absolut inte, hon skulle bara känna lite.



Utsikten!



Sedan kvällsfikade vi i perennträdgården


och luktade på några fler blommor.

Och när vi åkte hem skymde det och vi stod på Wavrinskys och väntade på ett byte och huttrade lite och det kändes som livet? Det där livet när jag hade saker att göra på kvällarna och åkte från jobbet direkt till en promenad eller något annat roligt, det där livet när jag står på en hållplats och småhuttrar för att det är vår och man har dansat. Och jag blev så glad. Åt att känna mig så levande.

the Magic Lantern | Holding Hands

löst jox i början av maj

Sen sist! Den första maj kramade jag mina föräldrar för första gången på mer än ett år. Det var ju heltokigt. Jag var lite tårögd och de helt osentimentala som vanligt, hehe. :)


En annan dag var jag på Hisingen, alltid exotiskt!


Jag tittade på båtar


och blomster


och promenerade med Robin.


Pysslade med mina fotoalbum några kvällar.


Och en dag var det alldeles höstigt ute fast det var första veckan i maj.


Jag var ute och promenerade med Lisa och ingen av oss lider ju av hösten, så vi var egentligen inte missnöjda med det.



Och jag var såhär fin! Firar att jag nu har så redigt med silver i håret att det verkligen märks, som slingor i håret. Gillar inte att kvaliteten på håret har blivit strävare nu på gamla dar, men det SER ju bra ut i alla fall! :) Och hur sjukt långt är mitt hår?!


Fin-Lisa!


Eftermiddagsljus.


Diskbänksrealism! Vad vi är trötta på det här köket nu. Liam längtar efter diskmaskin och jag längtar efter ett golv som inte lossnar och släpper i hörnen. Men vi härdar ut och letar lägenhet för fulla muggar.



Tredje promenaden i detta blogginlägg tog jag med Erik, och jag lyckades till slut fånga ett och annat leende på bild! Det var ju på tiden.

Annars har jag mest hållit på med min b-uppsats i musikvetenskap. Det går bra än så länge, men jag är frustrerad på hur svårt det är att börja - det kan ta mig flera dagar att få mig själv till att bara BÖRJA skriva ett avsnitt, men när jag väl börjat går det hur fort som helst att fixa själva skrivandet, och sedan blir jag nästan alltid nöjd med det jag skrivit ... För att sedan ha lika svårt att börja med nästa avsnitt dagen efter. Varför är det så?

lördag i svartedalen

I lördags var vi ute och gick i skogen! Egentligen hade vi - Lisa, David, Marie och jag - tänkt gå på hajk med övernattning, men så skulle det regna under natten och på söndagsmorgonen och då blev vi osugna ... så istället blev det en liten dagsutflykt i Svartedalen (och då fick vi dessutom mer sällskap). Inte så dumt det heller; som ni vet tar jag varje tillfälle att bara komma ut i naturen, allra helst med gott sällskap. Vare sig jag i stunden känner för det eller inte är jag nästan tvungen, bara för effekten det har på min mentala hälsa.


Vi började med att gå upp för ett berg ...


... och titta på utsikten ...


... och stanna för lite snackspaus.



Jag fick till och med med mig Liam på promenaden! Han förstår ju över huvud taget inte vitsen med att gå i skogen men även han fattar att han mår bra av att komma ut ibland.



Sedan klev vi ned för berget igen och gick förbi Svartvatten. Vilket namn va!


Tyckte så mycket om det här glittret mellan grenarna.


Och sedan in i mosskogen ...


... och vidare till hemliga grottan ...


... där vi, eller rättare sagt David, Marie och Kristoffer, gjorde upp eld. Vi andra tyckte att det knappt gick att andas därinne och stannade utanför. Som tur var hade Liam och jag med pastasallad istället för grillmat (den eviga jakten på vegetarisk mat som är praktisk och lämplig att grilla i skogen fortgår), så ingen skada skedd för vår del.


Såhär peppiga och glada kände vi oss med mat i magen!


Och sedan gick vi ned igen ...


... och åkte hem till Kristoffer och Mikaela för middag + spelkväll. Så mysigt! Tog bara denna enda mobilbild på hela kvällen, men tycker att den representerar kvällen väl. :)

REO Speedwagon | Can't Fight This Feeling