den femte årstiden är över

Nämen vad har vi här då? Är det kanske ett alldeles pinfärskt kärlekspar kanske?


Jamen visst är det väl det! Erik och Carro gör entré i bloggen. Tillsammans, alltså. Och jag vill klargöra för eftervärlden att jag tar FULL credit för denna relation. EFtersom vänner som jag först kände var för sig, har träffats genom mig, på nyårsfest hemma hos mig. Jag är mycket nöjd med min planering och timing!


De kan i och för sig också få lite credit för att de är så enastående personer, alldeles i sig själva.


Och såhär såg förresten jag ut när vi var och fikade alla tre häromsistens. Fotat av Erik!


Och i övrigt då? Jo! Jag har varit inne i stan och vårpromenerat. Köpt årets första glass på Råda Gelato till exempel. För den femte årstiden är SLUT! Äntligen ligger allt det roliga framför oss!


Göteborg har ju fem årstider: vår, sommar, höst, jul och februarimars. Februarimars är INTE vår än, och julen är definitivt slut, och det är inte vinter heller, och definitivt inte "vårvinter" som jag har förstått att de har längre norrut. Nej, februarimars är inget av det, och därför har jag bestämt att februarimars är sin egen årstid, den femte.


Detta för att jag ska kunna ha rimliga förväntningar på februarimars, och också kunna förbereda mig i god tid och mildra konsekvenserna av februarimars genom god planering. Om jag förväntar mig att februarimars är vinter, eller för den delen vår, då väntar enbart grov besvikelse. Men om jag förväntar mig att februarimars är vad det är - ett gråbeige tomrum som inte kommer med några egna initiativ eller roligheter, utan som jag själv måste fylla med antingen energi eller trivsam vila - då kan jag klara mig igenom helt okej. I år var jag inte särskilt deppig i februarimars utan hade det till och med bra, och det var för att jag hade förberett mig och bokat in roliga och sociala saker - jag pratar om överlevnadstekniker här.


Men nu är den femte årstiden över. Jag kände vårvindarna i ansiktet i förra veckan, och folk var gladare på stan, allt är ljusare, kläderna lättare - rent fysiskt, jag märker inte förrän vintern är slut hur tungt det är att bära runt på alla lager. Och bara tanken på att det nu bara blir roligare och roligare hela resten av året! Allt det roliga framför sig! Vilken underbar känsla. Nu kör vi, rätt in i våren.

M Field | Andrew

en alldeles lagomt maxad helg

Förra helgen hade jag en så, så fin helg! Några dagar innan hade jag insett (med Annas hjälp i telefon, förstås) att jag varit ensam för mycket på senare. Jag har inte riktigt märkt det, för jag har inte känt mig ensam, men jag märker efter perioder då jag varit hemma och jobbat ensam mycket att jag inte fungerar riktigt som jag ska och inte känner mig så glad som jag vill. Då är det alltid människor som saknas. Så jag bokade hela helgen full med socialt umgänge (Liam var bortrest, så jag kunde inte förlita mig på något sällskap därifrån), och det var TOPPEN.


Gick ut starkt på fredagen med att bjuda in Lisa, David och Marie på spelkväll.


Vi tog oss an Pandemic: Reign of Cthulhu. Förlorade mot spelet första gången och tänkte "jamen en gång till hinner vi innan det blir för sent".




Tre omgångar senare gav vi upp. Då var klockan två på natten och vi hade fortfarande inte vunnit mot spelet en enda gång. :) Det var en svinrolig kväll men alltså, är detta spel omöjligt att vinna?!


Lördag och morgonpromenad!


Och sedan eftermiddagsfika på Ahlströms med Anna och Karin ...


... och Karin ...


... och Olivia, Karins alldeles nybakade lilla barn!


Fikat var gott


och sällskapet utomordentligt.


Frampå eftermiddagen begav några av oss oss till Älvsborgs kyrka för konsert med Härlanda kammarkör. Njöt som alltid av att falla in i deras fantastiska klang.

Efteråt svängde jag förbi Forum där det var öppet hus med prova på-lektion. Satt på scenen och åt en pad thai till middag (inte så konstigt som det låter - det står soffor, fåtöljer och bord där när det inte är liveband) och tittade på nybörjarna, varm i hjärtat. Tänkte "tänk om några av dem precis har tagit det första steget på något som kommer förändra hela deras liv, så som det blev för mig?". Bröstet sväller av tacksamhet.


Sedan åkte jag hem och kom på den strålande idén att titta på Notting Hill i sängen till mitt i natten.


Söndag i Änggårdsbergen! Lisa och jag tog en promenad, men jag glömde nästan fota, förutom den här tallen eftersom den var så grön, så grön.


Och så fotade Lisa mig


och så fotade jag dessa blommor vars namn jag läste på en skylt men redan glömt.


Efter promenaden klev vi upp till Forum där jag DJ:ade på tedansen.


Fint vi har det på Forum nu alltså!


Och efter tedansen kom David och Marie och Lisa hem till mig igen eftersom vi var sugna på Cthulhu-revansch efter fredagens nederlag. TJI FICK VI. Vi överlevde inte nu heller. Jaja! Det var en grym helg hur som helst. Och alldeles lagom maxad för mina behov. :)

Ólafur Arnalds feat. Ella McRobb | and we'll leave it there ...

också i mars

Vad tokigt det är med mars, hur det kan gå från detta den 12 mars ...


... till detta den 27 mars. (Och sedan tillbaka igen några extra gånger i april, förstås.) Men! Nu går jag ju händelserna i förväg!


Vad gjorde jag egentligen i mars? Ja, jag var i Grövelsjön förstås, det har ni ju sett!


Sedan kom Miranda hit en vecka! Vi jobbade alla tre den veckan, Liam och Miranda dagtid och jag kvällstid som vanligt, så vi gick om varandra lite, men på torsdagen när Liam var på sin möbelsnickerikurs fick Miranda och jag lite egentid. Lyxigt! <3


Och den helgen var det ju Swingin' Spring.


Sedan var jag och mitt fina band i Gustavs studio och hade repdag (alltid en fröjd med de här två) ...


... eftersom vi hade en liten onsdagsspelning i Aftonstjärnans kafé. Så trevligt! Och verkade uppskattat! Ovant nuförtiden att spela för en sittande publik istället för dansare, men jag kan nog vänja mig vid det med. :)


Och sedan när det gått tre dagar efter Swingin' Spring blev jag givetvis förkyld. Priset man får betala för dansevent ibland. Jag tillbringade tiden på soffan med att spela Machinarium.


Och när jag mådde lite bättre hade jag chokladprovning med mig själv ...


... samt svampade färg (med en disksvamp) i min anteckningsbok. Det är så befriande att bara kladda dit färg utan att det ska "bli något", om ni förstår hur jag menar?


När jag till slut blev frisk gick Tove och Lisa och jag ut och mötte våren. Lisa rent handgripligen i form av att plocka kvistar att ta med in (obs från ett träd som redan var fällt, obs!).


Baskrar och björkar! Vad mer kan man behöva på våren.


Titta förresten vad fint vi fått det i soffhörnan nu! Vi fick ju stympa tavelväggen lite för att få in bokhyllorna, och det mellanrummet har vi inte riktigt löst. Men strunt i det, det blev ju så mysigt med böckerna!

Och det var allt för mars. Vi tog oss igenom årets sämsta månader, heja oss!

Anna B Savage | The Ghost

swingin' spring 2023

Det var Swingin' Spring! Och West Coast Jitterbugs 40-årsjubileum! Jistanes. I 19 av de 40 åren har jag varit medlem. Nästa år har jag varit medlem i exakt halva mitt liv och definitivt hela mitt vuxenliv. Tänk att jag hittade lindy hopen?


Vi började på fredagen (ja egentligen var det danskväll på torsdagen också, men då fotade jag inget) med att bjuda hem Alex och Patricia (och förstås Miranda som bodde hos oss) på middag innan dansen.


Vi har ju fått ta del av deras gästfrihet i Köpenhamn massvis med gånger, och det var fint att få bjuda tillbaka äntligen, och dessutom härligt att hinna umgås lite innan en helg som jag redan visst skulle bli intensiv.


På fredagkvällen fotade jag inget (jag var ju inte officiell fotograf eller så, utan hade med mig kameran bara för att det var roligt) men på lördagen gick jag kurs och det var GRYMT.


Bäst var Marie (som syns på bild här) och Felipe, och Nils och Bianca. Tyckte jag!


Sedan hade jag bestämt mig för att gå hem och vila, men jag blev lockad att stanna en liten stund och småprata med den här goingen, nöjd med sina minst tre plåster på knät ...



... och Marianne, Pernilla och Paul. (Vet ej vad Liam pratar om här! :))


Senare samma kväll var jag tillbaka på Scandic Göteborg Central, där både danskvällar och en del av lektionerna ägde rum. Det var panelsamtal med några av föreningens egna oldtimers från åttiotalet och däromkring - jubileumsåret till ära - och det var så mysigt och fint att lyssna på. Blev varm i hjärtat (för sjuttiofjortonde gången denna helg) av tacksamhet för alla som jobbat så hårt i den här föreningen för att jag själv och alla andra ska få ha det så bra. Och stolthet över det jobb jag själv lagt ned genom åren, dessutom.


Tove var konferencier! Världsbäst och snyggast av alla! Särskilt på lördagskvällen när det var åttiotals- och glittertema. :)


Det blev dans!









Roligast är det ju att fota folk i luften. :)


De här kompanjonerna va!

Sedan lade jag ned kameran och åkte på efterfest på Forum.


Och under söndagens lektioner var jag ganska mör. :)




Men är det inte lite knäppt ändå att Skye och Frida har hållit på i så många år och så är de fortfarande bäst? Säger så kloka grejer och är så bra pedagoger? Så impad.


Under tedansen som följde på lektionerna gjorde Karin och jag en smart grej och delade på en pizza. Annars kan jag vara så osmart och glömma att äta middag, och sedan måste jag gå hem för att jag är så trött och sur. Men den här tedansen var jag redo! Dessutom var det fint att få lite tid ihop med Karin, eventet var så stort och maxat (på ett bra sätt!) att man knappt såg varandra under helgen.


Karin som "Tove luktar på mat" :)


Tedansen var för mig personligen en himla hit alltså! Jag har ju det alltid bäst på tedansen, oavsett event, och den här kvällen dansade jag mer än jag gjort på en enskild kväll sedan ... i alla fall före pandemin. Var bara så glad och pepp. Fantastisk musik fick vi också, bland annat från Rickard och Åsa (som spelade låtar som det dansats till under varje decennium av föreningens existens) ...


... och Susanna och Kate. Det var toppen helt enkelt!


Och SKYLTEN! Föreningens jubileumspresent till oss från oss själva, och som avtäcktes på torsdagens förkalas. Det har jag inga bilder på, avtäckningen alltså, men jag blev tårögd på riktigt! Det kändes så fint och festligt. Och den är en så vacker färgklick i salen.

Nämen vilken PANGHELG alltså. Önskar att vi kunde ha jubileum varje år, eller i alla fall att Swingin' Spring ska vara såhär varje år! <3

Red Garland | Hey Now