en möhippa för anna del 2



Jo! Vi hade ju möhippa för Anna och efter att vi hade ägnat dagen åt att spela in en fantastisk musikvideo, var det fest såklart! En helt strålande fest, så om du inte är på humör för superlativ, hoppa över det här inlägget.


Tärnorna hade fixat taksviten på Posthotellet. KUL! Utsikten var den här!


Och i soff- och hängdelen av sviten såg det ut såhär.


Temat var nyårsfest eftersom nyårsfest är den bästa festen och för att Anna har ordnat så många storartade nyårsfester.


Malin och Jennie hade lagat fantastiskt god mat.


Vi hade givetvis sånghäften med snapsvisor om Anna, som vi skrivit till allehanda kända melodier.



Nääästan hela gänget på samma bild! Glada människor och allmänt kalas!




Anna fick också smita iväg ned på bottenplan och komplettera musikvideon med en steppscen. :)


Och här har vi mig! Tog en drös med selfies för att skicka till Liam (som var i Köpenhamn och hälsade på Miranda den veckan) men ni får också se.


Efterrättsprepp på soffbordet. :)



Sedan trillade Tove in från jobbet på Operan. På med festskorna!


Omnomnom efterrätt


Sedan fortsatte vi kalasa. :)



Det som gjorde den här festen så härlig var ju inte bara platsen och musiken utan allra mest att den bestod av så strålande människor, rakt igenom trevliga, roliga, intressanta, fantastiska människor. Lyxen att ha ett sånt sammanhang att vara i alltså. <3


På nyår håller alltid Anna ett nyårstal, om året som gått och om livet, men nu gjorde Carro det istället, om Anna. Så fint!




Det skålades mycket




... och sittdansades till Zero till hero (ja, på svenska) ur Herkules. :)


Mer utsikt!


Sedan gav jag kameran till Carro, sa "nu är jag så snygg så nu måste vi dokumentera detta" och draperade mig själv över en soffa. Viktiga saker när man annars alltid är den som tar alla bilder. Tack Carro! <3


Nöjda miner!


En om möjligt ännu nöjdare min!


Selfie med bruden måste man ju ha. <3


Sedan blev det sent och fotokristallerna åkte fram och då kan det ju bli lite hur som helst!







Och sedan mest hängde vi där i sviten tills det blev ännu senare och dags att ramla hem (förutom Anna och tärnorna som skulle sova där förstås). Tack Jesper och Carro för att ni planerade en så fantastisk fest! Jag hade längtat så efter den där livsglädjen som kommer sig av att vara i rätt sammanhang, och den fick jag verkligen. En sådan fest som man kan leva på länge.

Gladys del Pular, Sharon Dyall, Anki Albertsson, Sussie Eriksson, Vivian Cardinal | Zero till Hero ur Herkules

No comments :

Post a Comment