Jamen just ja - vi hade ju konsert med min vokalensemble, Sot! Som jag har skrivit i bloggen flera gånger under vintern har det här projektet bidragit med en helt oväntad mängd guld i själen. När jag och Jonathan lunchade förra sommaren och jag pratade om att jag skulle vilja starta en vokalensemble, hade vi aldrig kunnat ana att det skulle bli såhär bra. Och då menar jag inte ens främst rent musikaliskt (fast det blev jättebra musikaliskt också!) utan jag menar vilket jäkla strålande gäng vi råkade samla ihop. Ni ser ju på affischen, har ni någonsin sett en så mysig ensemble?
Det var så kul så kul att ha konsert. Det är verkligen något helt annat att sjunga i vokalensemble än att sjunga i en kammarkör. Allt ansvar på varje enskild individ, konstant - ett fullständigt fokus och en närvaro som jag sällan upplever annars, åtminstone inte i fyrtiofem oavbrutna minuter. Och glädjen i musiken!
Liam tog de här bilderna under konserten:
Så glad åt dem.
Gustav och Ester var där och lyssnade på sin fru respektive mamma, och jag kunde inte låta bli att fota dem lite. Gulliga familjen!
Sen gick vi till Tullen och åt körmiddag, ensemblen och några medlemmars partners, och jag gladdes åt att fota den här typen av "porträtt medan folk umgås i grupp" - har det ändå inte varit den här bloggens, och mitt fotografis, främsta tema sedan jag började?
Ljuset blev mer och mer eftermiddagsrosa ...
... och sedan kvällsblått ...
... tills jag till slut sa godnatt och drog mig hemåt fyra timmar senare. Som sagt: Tid tillbringad med de här människorna, rent guld.
Voces 8 | Underneath the Stars
No comments :
Post a Comment