Jag har faktiskt inte varit i Grebbestad och hälsat på Liam sedan vi körde upp hans packning i augusti. Han är ju hemma varje helg, och varje helg har vi haft något att göra i stan eller folk att träffa, så det har inte blivit läge. Men samtidigt vill jag ju se hur han har det där på folkis, så nu i november tog jag tåget upp en torsdag ...
... för att hälsa på den här sötnosen.
Vi tog en frostig promenad i skymningen, ned till vattnet och längs bryggan. Så märkligt och vackert med sådana här kustsamhällen på vinterhalvåret, allt är tyst och lugnt.
<3
Sedan visade han mig runt på hela skolan, framför allt verkstaden förstås. Jag fick sådana otroliga folkisvibbar. Att jag tog uppehåll från musikhögskolan och gick på Ljungskile i två år var värt allt, ALLT, det finns inte en chans att jag hade haft det musikliv jag har idag om jag inte gjort det. Och på samma sätt som jag övade och repade till långt inpå nätterna, är Liam ofta i verkstaden till midnatt eller längre, bara för att han kan. Det är så fint.
De har bild och form också; Liam fotar och skickar rapport varje tisdag, men det var ännu roligare att se vad han målat i riktiga livet. Töntigt att han ska vara bra på det också.
Sedan spelade vi biljard. :)
Nästa morgon hade Liam lektion och jag gick på en till promenad. Man får väl passa på när havet är så nära och man har folkisfrukostbuffé i magen och det är tre minusgrader.
Och sedan hängde jag med Liam i verkstaden en stund.
Och på eftermiddagen åkte vi hem till Göteborg och tog helg. Det är så fint att se på när Liam jobbar med händerna. Och att han nu kan göra det på heltid ett år (minst - vem vet vad han tar sig för sen!) gör mig så glad.
James Bay | One Life
No comments :
Post a Comment