Årets vecka i Grövelsjön var såhär i korthet: Jag fick åka skidor och vara utomhus! Jag fick umgås med min morbror och moster! Det var jättesvårt underlag och det blev inte lika mycket skidåkning som jag hoppats!
Här kommer den långa versionen:
Första dagen tog vi bilen över till norska sidan och åkte från Ryan till Valdalens gård och tillbaka. Det var otroligt isigt i spåren och svårt för mig som inte har varken teknik eller styrka för att klara det, så vi valde en ganska platt tur. Det var ändå slitigt och blev bara 11 km.
Macka och saft. Jag vet att jag säger det varje gång jag åker skidor (eller varje gång jag är ute över huvud taget) men: Hur kan det vara så gott?
Det var lite dystert ute eftersom det var så blött väder och ingen snö på granarna, men jag njöt i alla fall.
Hur fina fönster har min moster och morbror? Gröna på utsidan och röda på insidan.
Dag 2! Jag föreslog att vi skulle åka upp till Lövåsen och bli hämtade där eftersom vi då bara behövde åka uppför och slapp läskiga nedförsbackar (uppför är det inga problem med isen - det är ju bara att ställa sig på tvären och gå upp. Men nedför!). Bra idé, tyckte Anders.
Det var strålande sol och underbart, underbart att vara ute.
Fikapaus vid Lappvallen.
Fika även för mina fina kompisar lavskrikorna.
Sen hade jag inte fått nog, så det blev såklart att vi åkte ned för backarna mot Grövelfjäll också. Jag tog mig ned helskinnad trots isen och var mycket nöjd och stark. 15 km blev det sammanlagt.
Dag 3: Mot Olåns vindskydd, en lite kortare tur på förmiddagen eftersom Anders hade ärenden på eftermiddagen.
Fina Grövlan!
Av det här vädret - flera plusgrader på eftermiddagen, minusgrader på natten, i över en vecka i sträck - blir skidspåren som BETONG. Extremt snabba spår, och ont gör det om man ramlar (men jag klarade mig rätt bra i år).
Men alltså det SKA inte vara barmark första veckan i mars. Så obehagligt och nyttigt att se detta överallt, hur tydligt det blir med klimatförändringarna.
Upp till Olåns vindskydd kom vi.
Efter lunch tog jag en egen liten tur för att det var så härligt väder och jag ville få åka mer (18,5 km blev det den här dagen sammanlagt). Åkte mest fram och tillbaka i kraftledningsspåret (det är aningens mindre betong i spåren där det pistats med pistmaskin än där de kör med skoter, så jag valde ett sånt lätt spår).
OCH DÅ SÅG JAG TVÅ KUNGSÖRNAR.
Hann såklart inte få upp kameran och var för upptagen med att stirra för att tänka på det ändå. Men det var otroligt, ett majestätiskt kungsörnspar som seglade över trädtopparna alldeles ovanför mig. Jag blev helt tagen, inte minst av deras storlek: Min hjärna fick först inte ihop storleken och avståndet; hann tänka "de där fåglarna måste vara mycket närmare mig än jag först trodde, för SÅ stora kan de inte vara" samtidigt som den tänkte "jag SER ju hur långt bort det är" och "jag SER ju på teckningen under vingarna att det är kungsörnar". Det var magiskt, en magisk upplevelse. Och lika fort var de borta.
ENGRANE feat. Ryan O'Shaughnessy | Birds
No comments :
Post a Comment