I miss the UK

I miss the Peak District.


I miss Snowdonia.


I miss the Yorkshire Dales.


I miss Mersey Swing. I miss parties and after parties, I miss teaching lindy and balboa and occasionally blues, I miss the Black-E (was not expecting that) and feeling so very welcome from the first moment I set foot at a Mersey Swing event (although of course, I didn't understand a word anyone said at that point).


I miss walking along the waterfront and the docks in Liverpool.


I miss Berry & Rye.


I miss going for daytrips in Liam's black SEAT Leon (which has been sold, of course). Sometimes I get wistful and say "you know, I miss your car ...", but Liam knows it means I miss all the fun things we could do because he had that car; all the daytrips to beautiful places around the UK, all the late nights on our way home from a dance event or other, when he'd scoop me up from a couch somewhere where I'd inevitably fallen asleep, tuck me in under his coat in the front seat next to him, with snacks ready in the door pocket if I needed them.


I miss Tipple Step!


I miss Blues in the Hudd!


I miss singing on stage with David Broad, both planned and unexpectedly. :)


I miss Chester. I miss spring in Chester and autumn in Chester, long walks along the city walls, the Rows, Christmas shopping and Grosvenor park. I miss waking up in Chester while visiting Liam, back when we were long distance. Liam would leave for work quite early and I'd have the whole day to myself to explore the richness and weirdness that was the little corner of the UK where I had landed.


I miss a half of mild at the Brewery Tap.


I miss doing the big shop at Tesco with my love (I know, how weird am I?).


I miss balboa brunch at Edinburgh Lindy Exchange.


Hell, I miss all of Edinburgh Lindy Exchange.


I miss Edinburgh itself.


And I miss Spoonful. OMG, so much. I miss Thursday night when the venue would slowly fill up with faces I love and haven't seen in a long time. I miss the impeccable music from bands and DJ:s. I miss midnight snacks in the café at the Halls. I miss napping on the pile of mattresses in the corner of the dance floor. I miss the Voodoo Rooms. I miss waking up after my afternoon nap, excited to see if I made finals. I miss stepping out of the Halls in Leith in the early morning after a night full of dancing and friends and fika and feeling that I've never been happier and that the dawn has never been more beautiful.


I miss stepping away from dance events to go to dinner somewhere else with someone, in the midst of all the dance event mess proactively choosing to spend your time with a friend whose company you've missed.


I miss competing.


I miss cream tea. And I don't even like tea.


I miss being hosted for dance events (or just traveling) and getting so taken care of (spoiled, sometimes!). Anna & Ryan, Rafi, Rosie, Rachel, Greg & Jess, Vincent, Frida, Michael, Isabelle, Claire, Angus - thank you! And please all come and stay with us in Gothenburg!


I miss the people, the accents, the kindness, the parties, the laughter, the board game nights. I miss my friends.

And if you've cared enough to read this far and are from the UK, I probably miss you.

That's all I wanted to say today.

Four Tet | Lush

rimliga kvinnor äter fredagsmiddag

I fredags bjöd Carro in mig och resten av Rimliga Kvinnor på middag, och det blev en sådan där kväll då man redan på väg på spårvagnen efteråt konstaterar hur guld det här var för våra sinnen och att det känns som att man just kom dit och helst vill ses igen imorgon. <3


Carro hade lagat den här smarriga kantarellpastan!



Den här nöjda minen när Carro får tag i pastan :)


Och den här i allmänhet nöjda minen hos Tove. :)


Sofia hade ont i gravidkroppen men rullade trots det ned för backen hemifrån sig på cykel frampå kvällen, och vi var hemskt glada att se henne. Sen försökte vi övertala henne att ringa en taxi hem, men istället ringde hon sin sambo som fick knuffa hem henne uppför backen på cykeln (hon skickade film så att vi fick beskåda äventyret). Vet inte ens vad mer jag ska säga om detta. :)




Ja, ni vet ju hur mina kvinnor ser ut vid det här laget men där var snyggingarna i alla fall. Det är en himla ynnest att få ha dem i mitt liv och att få gå hem från middagar och häng och känna sig påfylld istället för uttömd. <3

Ludovico Einaudi | the Earth Prelude

en eftermiddag i skogen

Förra veckan gick Lisa, Tove och jag ut i skogen för att leta kantareller. Efter bara några minuter träffade vi på ett litet gäng små babykantareller, men efter det blev det ingen lycka. Det gjorde mig faktiskt precis ingenting. Jag behövde sällskapet och luften och hösten mer.



Och det här sen, att sätta sig ned i ljungen och fika på varm mintchoklad (som jag hade med mig, såklart) och tre sorters kakor (som Lisa hade med sig, såklart).


Vilket drömmigt stilleben!





Efter fikat gav vi upp försöken till svampplockning och tog promenadvägen ned från skogen. Det var sånt därnt vackert blågrått mulet ljus, en härlig dag att vara ute.


Och så gick vi igenom Delsjökolonin. Det var ljuvligt att gå där och drömma, peka ut de finaste trädgårdarna (finns så många!) och de gulligaste husen med de finaste färgerna.





Jag finner sådan tröst och glädje i att tänka på att livet, om vi har tur, blir långt. Det finns ju inte på kartan att köpa en kolonistuga nu. Men tänk om tio år? Om tjugo år? Vem vet var vi gör då, var vi bor då? Det enda vi vet är att det inte kommer vara som det är nu. Och det finns en stor frihet i det, den öppenheten. Att vad som helst kan hända.


Sedan började det dugga lite, men vi var välutrustade och det gjorde oss inget. <3

the Cinematic Orcestra | Transformation

slutet av augusti: att ha vänner omkring mig

Augusti handlade, nu när jag ser tillbaka, helt och hållet om att träffa folk. Och det var det som gjorde att augusti blev en bättre månad. Motto för hösten: Mer fika, fler promenader, mer brädspel, fler vänner omkring mig.

Här är de några fina personer jag träffade i slutet av augusti:


Sara och jag promenerade runt halva Änggårdsbergen. Det fanns mycket att prata ikapp om och var så gott att träffa henne!


En regnig onsdag blev jag bjuden på smarrig tårta (moussetårta no less!) ...



... av fina Mio. <3


Och en söndag hade åt Liam och jag skypebrunch med Rosie och Marshal! Det är så märkligt och fel att inte ha träffat mina brittiska dansvänner på så här länge? När jag tänker på Spoonful och Blues in the Hudd och andra event jag har älskat, blir jag så längtig att jag känner mig lite sjuk.


Liam gjorde eggs florentine till oss, Rosie och Marshal var mycket imponerade. :)


Sedan kom hösten! Helt plötsligt över bara två dagar och nu är den här, det syns inte på träden men känns i luften. Tove, Lisa och jag var ute och "plockade svamp", mer om det i ett annat inlägg. :)


Paul och Marianne kom över en lördag och hade med sig en hel middag inklusive snacks, gin och efterrätt, som tack för att Liam har varit hos dem och byggt hus så mycket på senare. Jag har alltså inte lyft ett finger för detta husbygge men får ändå vara med och umgås och äta för att jag bor med Liam. Ja, och så verkar de ju gilla mig och så. Mycket bra!


Sommarens brädspelstrend i mitt liv verkar hålla i sig över hösten, jag är mycket nöjd med det.




Sötnosar!


Sedan var jag i Trollhättan och suktade efter denna vackra flygel!


Men primärt var jag där för att hälsa på Anna.



Vi åt middag, promenerade och hängde i soffan, och pratade i sex timmar i sträck.


Och morgonen efter vaknade jag i detta fluffiga gästrumshav på septembers första dag. Nu kommer nya och bättre tider, det tror jag att jag tänker hålla fast vid.

Louis Prima | Night Train