rimliga kvinnor badar

De där fina pärlorna jag nämnde, de där som gör att jag trots deppigheten håller mig igång, håller mig i rörelse över huvud taget, även om det känns som en väldigt långsamt rörelse? Den här kvällen var en av dem.


Carro, Sofia, Tove, Karin och jag åkte ut till Lillebybadet en helt vanlig torsdagkväll - då för två veckor sedan när det var så extremt varmt och man bara ville bada hela tiden. Och badade gjorde vi.



Och åt smarrig pastasallad som Carro hade gjort åt oss allihop. Så gott att få umgås på det här sättet med såhär bra personer!



Mer bad! Det var så himla ljuvligt i vattnet - varmt och friskt och klart och bara härligt!


Inför kvällens första dopp såg jag hur fint det såg ut när Carro och Tove gick över den här lilla bron på väg till badstegen, men då hade jag ju inte kameran med mig eftersom jag skulle bada. Så när det blev dags för nästa bad tänkte jag försöka återskapa det ... Men märkligt nog gick de inte ALLS precis likadant som de gjorde första gången! Så jag fick be dem gå fram och tillbaka flera gånger, och ja, det blev visst inte så värst spontant ... Heh. :) Men fint ändå!


På tal om fint, såhär såg solnedgången ut.


Tjugo minuter senare.


Sofia <3


Och när vi packat ihop och var på väg hem vände jag mig om och då såg himlen ut såhär.

början av augusti: att harva på

De senaste veckorna har jag gjort mitt allra bästa för att boka in saker utanför lägenheten, på bestämd tid, med sällskap. Min psykolog kallar det att "lösa problemet mekaniskt" - alltså att inte försöka tänka på något annat sätt för att må bättre och bli mindre deppig, utan att göra på något annat sätt. Problemet kommer ju inte inifrån utan utifrån: att mina sammanhang tagits ifrån mig. Ingen mår bra av det, säger hon. Jag måste komma ut ur lägenheten och göra saker och träffa människor och om jag inte bokar in det och har någon som förväntar sig att jag dyker upp, så tar jag mig inte för. Det är sorgligt men sant.

Det här har jag gjort sedan början av augusti:


Liam och jag var hos Pernilla på hel speldag med både lunch och middag, lyxigt! Pernilla själv fastnade inte på bild, men här håller Liam på med kladdkakan till efterrätt - helt fascinerad över det här med ströbröd! Han har aldrig bakat med det förut! England, va. Vilket ställe.


Sedan spelade vi Everdell heeeela dagen. Så vackert spel! Och komplicerat, och roligt.


Medan min bror fortfarande hade semester och var kvar i stan var vi på Da Matteo och fikade en hel söndagseftermiddag.


Kväll hemma i lägenheten. Sedan försvann Liam iväg till Köpenhamn för att umgås med Miranda och hjälpa henne bygga kök, så nu har jag varit gräsänka i två veckor. Det är skittråkigt faktiskt.


Inte skittråkigt är att jag var och badade och åt lunch med Maria, som jag inte har träffat på ett helt år. <3


Och en annan kväll var jag och badade med David och Lisa som jag träffar jämt och ständigt. <3


En natt var jag husvakt åt mina föräldrar, mest för att jag ville komma bort från alla byggarbetsljud hemma i stan. Satt i trädgården och läste och åt vindruvor (världens godaste druvor som jag fått av Davids föräldrar) hela kvällen.


Kolla mammas rosor då! Så fina!


Sedan var jag och fikade med den här skrutten!


Och när mina föräldrar kommit hem från landet hade vi socialt distanserad trädgårdsfika. Har ju knappt träffat dem på hela våren, bara vinkat lite. Känns konstigt att inte vara där på middag och allt sådant.


Och sedan började terminen på Hönö och på eftermiddagen efter den första planeringsdagen med kollegorna gick jag direkt ned till havet och badade. En himla lyx att jobba på en ö i havet ändå.

Så, ja. Jag harvar på. Men det är just det: Jag harvar på. Det kostar så mycket ansträngning att alls ta mig ut ur lägeheten, och jag kan inte minnas att det har varit så förut.

I det här inlägget ser det ju ut som att jag har jättemycket roligt för mig. Och jämfört med att ha det mycket värre - att vara sjuk, eller jobba inom vården eller med något annat krävande - så har jag verkligen jättemycket roligt! Men i alla timmarna och dagarna mellan de korta ögonblick jag har fotat i det här inlägget, är jag fortfarande så deppig. Och när man är arbetslös (eller som jag då, jobbar en dag i veckan) finns det plötsligt så många timmar på dagen? Det trevliga är bara trevligt medan det varar; när jag kommer hem och blir sysslolös igen, sjunker jag ned i tråkigheten och dysterheten. Jag saknar att ha flow - när något jag gjorde gav energi till nästa idé som gav energi till nästa dag som gav energi till nästa projekt. Nu leder ingenting till något annat. Allt måste startas om från början varje gång.

Usch, vad jag hatar att vara arbetslös.

medeltidskvällen

Det här blogginlägget borde egentligen heta "Medeltidskvällen - eller Vår sämsta idé någonsin". Medeltidsveckan är förstås inställd i år, så vi bestämde oss för att åka ut i skogen och bo i medeltidstält och äta finmiddag och vara finklädda och ja, fira lite egen medeltid. Det låter ju som en fin idé på papperet.

Men vi började ganska snart hålla med varandra om att det här faktiskt är vår sämsta idé någonsin (och vi har ändå haft några idéer som inte blivit så bra :)). Det var SÅ MYCKET JOBB. Alltså att förbereda, packa och sedan kånka (man kan inte köra ända fram till gläntan där vi var) ALLT det här för bara en natt - hur tänkte vi ens? Det är ju värt allt meck när det gäller för en hel vecka, men för bara en natt? Dessutom var det hafsigt packat - folk hade liksom bara slängt ned lite vad som helst som kanske kommer till användning, utan att prova först vad som behövs - vilket resulterade dels i att det tog extremt lång tid att hitta det vi skulle ha eftersom ingen riktigt visste vad som var i vilken väska eller påse, och dels i att vi hade med oss en massa saker, filtar och kläder som inte användes alls. Så dumt!

Summan blev i princip att vi bar och grejade hela lördagen (och handlade och förberedde maten stora delar av fredagen) fram till klockan nio på kvällen, då vi äntligen kunde sätta oss ned och njuta av en fantastisk middag. Och morgonen därpå hann vi mest bara äta frukost innan det var dags att börja packa ned, fälla tält och bära allting igen.

Mest skriver jag det om allt det här för att bilderna från kvällen - då vi hade fantastiskt trevligt! - är så vackra. Det hade inte gett en rättvis bild av helgen om jag bara hade visat det som blev härligt och vackert och inte skrivit om hur jobbigt det runt omkring var. Samtidigt förtar inte de röriga omständigheterna hur fin kvällen var. Alla känslor får finnas samtidigt.

Nu till bilderna!
















Det är ju också så att vi har haft många helt fantastiskt bra idéer i det här gänget också. Och ibland testar man något och så blir det inte så bra och så gör man inte om det. Så får det väl vara.

en roadtrip i norra halland

Häromveckan gjorde Liam och jag en sån himla fin endagsroadtrip! Vi kom inte särskilt långt men hittade många fina ställen (och har många potentiellt fina ställen kvar på listan, att besöka en annan gång).


Vi började här på härliga Gärdets Gård i Fjärås.


Först gick vi bara runt och tittade på alla möjliga grejer de har där.


Men sedan fick jag syn på detta


!!!


De har massvis med typer i trä, typer i metall, skåp och lådor att förvara dem i, alla möjliga sådana saker ...





Jag bara dreglade. Vilket paradis.


Liam var också nöjd, han gillar att gå runt och titta på (men framför allt peta på) grejer i största allmänhet.


Sedan var det baddags! Det var bara ett par minuter ut till havet och vi hittade en badplats som inte var alldeles helt smockfull med folk, trots att det var lördag och toksommar.



Baddags för mig alltså, inte för Liam. Han tittar på och kallar mig sin favourite merperson. <3



Sedan lunchdags med medhavd wrap. Den ser inte mycket ut för världen men var riktigt bra, om jag får säga det själv.


Sedan blev det mer loppis!


Och sedan gårdsbutik! Liam älskar pepparrot, så vi kunde ju inte motstå ett ställe som heter "Mariebergs gårdsbutik och pepparrot".


Förutom pepparrot och pepparrotsvisp köpte vi potatis, morötter, ägg, sallad och jag vet inte allt!



Kolla förresten vad mycket grått jag har i håret nu! Så jäkla tjusigt.




Sedan körde vi vidare och insåg att det redan var middagsdags.


Och då hamnade vi här, på fina Byaregårdens Brygghus.



Där åt vi årets på riktigt godaste pizza. Så himla mjuk och fluffig och bara smaskens.



Liam köpte tonic till sin samling, vi har en hel låda i kylen med bara olika tonics - jag har accepterat detta som en biffekt av att leva med en engelsman.


Sedan körde vi hem till Göteborg och lämnade bilen vi lånat hos mina föräldrar. De är på landet, men istället fick vi en socialt distanserad pratstund med min bror över staketet.


Och sedan kom vi hem och njöt av alla våra fynd. Gladast var jag över två galgar till min samling - jag samlar ju på gamla trägalgar med butiksnamn och adresser. Så glad åt den här dagen och mitt favoritsällskap och turen med vädret och bra ställen! Nu vill jag bara åka på mer roadtrips, det finns så mycket fint att upptäcka.