Och sedan var vi i Gällivare, ett knappt dygn efter att vi startade. Där hände det inte så mycket och inte så många bussar gick. Men vår buss mot Ritsem gick i alla fall.
Och ytterligare några timmar senare var vi framme i Vakkotavare! Och jag greps av den stora fjäll-lyckan, trots att vi inte ens var uppe på kalfjället än utan skulle sova en natt här i Vakkotavare-stugan precis vid bilvägen (eftersom bussen kom fram så sent), kunde jag inte låta bli att ta ett gäng glädjeskutt och jag tror att det bubblade ut en del glädje ur munnen också. Åh vad det är underbart!
Sen skulle Johan gå ned till sjön och bada, för han hade glömt duscha precis innan vi åkte (typ det absolut sista man gör innan man åker på fjällvandring). 10 grader var temperaturen. Jag var nöjd med att stå kvar på land.
***
About 24 hours after we started, we were in Gällivare to switch to a bus. And after a few hours on a bus we were finally in Vakkotavare where we spent the night (since we got there too late to start walking). Just being there, een though we weren't even up on the real fjäll* yet, made me giddy-happy!
*In Norway and Sweden, fjell (Norwegian) or fjäll (Swedish) usually refers to any mountain or upland high enough that forest will not naturally survive at the top, in effect a mountain tundra. It can in some instances refer to other mountains of the same shape as the far northern mountains even when they permit forest growth to the top, but this isn't very common. Without a tree line, it would generally be referred to as simply a mountain. Source.
soundtrack dag II
John Mayer | Where the Light Is
Tomas Andersson Wij | Ett slag för dig
No comments :
Post a Comment