trött konsert

Igår var det dags för Rachmaninov-konserten med kammarkören. Man ska ju inte försköna saker i sin blogg, tycker jag, och därför säger jag som det är: att jag är för trött, att det ändrades för mycket detaljer in i det sista utan att vi hann repa det, att vi var för dåligt förberedda, och jag gjorde inte bra ifrån mig. Jag kände inget: jag bara gjorde. Det är för mycket nu. Den läxan får jag lära mig på allvar den här gången. Bilderna, de enda jag har tagit sedan i måndags morse (det om något är väl en tydlig indikation på att jag inte hinner vara mig själv) är från gårdagens rep.