Sälkamorgon. Jag har trivts här varje gång jag kommit hit.
Det här är Andrew och Claire! Ett brittiskt par som vi mötte dagen innan, när vi delade rum på Singi, och nu gjorde slumpen att vi delade rum igen. De har levt helt fascinerande liv - Claire, som är översättare, har bott i Japan i många år och Andrew, som är skribent, har bott i Sverige i många år. De hade massvis med historier att berätta! Och tyckte förstås det var kul att jag som fjällvandrat mycket tar med mig min brittiska pojkvän upp hit så att han också ska få uppleva detta vackra. Och denna morgon innan vi gav oss av satt vi en lång stund och bara pratade fjäll och stugor och sträckor. Det är en av de bästa sakerna med fjällstugor, att möta andra och höra deras historier, och tipsa varandra om rutter man kan ta nästa år.
Så småningom snörde vi på oss kängorna och gav oss av norrut.
Liam hade denna förmiddag insett att han ju kunde ta värktabletter mot fotproblemen. En halvtimme senare var han som en ny människa!
Efter lunch blev det dags att ta oss upp för Tjäktjapasset. Det är ju inte särskilt farligt egentligen, när jag förberett mig mentalt på att det kommer ta en bra stund att ta mig upp. Om jag hela tiden tror att jag snart är uppe blir det fort jobbigt, men när jag tar mig tid att stanna och pusta och vända mig om och titta på den här utsikten då och då, då går det bättre.
Uppe!
Inne i raststugan undan de kyliga vindarna tog vi eftermiddagsfika med dammsugare jag köpt i Sälka på morgonen. SÅ GOTT.
Den nya utsikten efter passet var denna.
Det var stenigt ett bra tag, tills vi till slut kom fram till Tjäktjastugan och kunde slappa resten av kvällen. Jag har inte riktigt lika mjuka känslor för Tjäktja som för andra platser - det känns så utsatt och kyligt där på sluttningen - men hur som helst är det ju alltid gött att komma fram till stugan, och äta middag, och ta hand om disken, och sedan bara kunna lägga sig och läsa resten av kvällen, för att det inte finns några andra måsten.
Sarah Vaughan | Embraceable You
No comments :
Post a Comment