andra dagen på vinga

Morgon på Vinga, dagen efter den här dagen.


Vi började med morgondopp såklart. Som jag redan konstaterat i förra inlägget var detta en mycket badfokuserad resa (bad var inplanerat i schemat vi fick i alla fall fyra gånger, men vi badade mer än så). :)


Lilly tar stegen, men av Tommy ser man bara ett plums! Folk som är från öarna kliver ALDRIG i från stegen. Man hoppar eller dyker men man kliver inte i som nån jäkla fastlänning.


Sen traskade vi tillbaka upp till Biskopsgården, en promenad på cirka en halv minut.


Där vankades det frukost med björnbär som Eva varit ute runt knuten och plockat samma morgon. Jag skojar inte ens.


Efter frukost hade vi ett pass med planering och handledning, och sedan ... gick vi och badade igen. Ha! :)



Den här gången gick vi allra längst ut på västsidan av ön.




Jag vet att jag sa att jag tyckte att jag hade livets bad dagen innan. Men det här. Det här var livets bad. Vattnet var helt outsägligt friskt. Djupet varierade så att man kunde stå på en klippa under vattnet för att sedan ta ett steg åt sidan och inte bottna alls, och de här djupskillnaderna skapade en helt magisk värld under vattnet! Vattnet var så klart att man såg allting, jag har aldrig sett så mycket färg under vattnet! Sjöstjärnor överallt precis som igår, tång i alla färger man kan tänka sig, och solljuset som spelade och lekte. Det var en magisk värld och jag ville simma omkring därnere för alltid. Jag förstår inte hur man kan föredra att bada i sjöar framför havet, jag kommer aldrig förstå det. Havet!


Till slut var det ändå dags att gå upp och gå tillbaka och äta lunch.


Jag var lycklig, helt lycklig.


Till lunch grillade vi hamburgare och sedan var det redan dags att städa och packa ihop. Det kändes som att vi hade varit borta hur länge som helst, med allt vi varit med om, men ändå för kort.


Men först badade vi igen. Jaja, vi är lite knäppa i huvudet. :) Den här gången hoppade vi från piren vilket var så himla kul! Det finns film på mig när jag hoppar, och skriker för att det pirrar så i magen. :) Sedan lekte vi konstsim och skrattade och skrattade så att vi nästan fick en kallsup. Vi var i vattnet bokstavligen tills vi såg båten som skulle hämta oss tuffa in i hamnen.


Hejdå Vinga! Det var underbart. Tommy, som älskar Vinga och har varit där många gånger, sa "men hur ska man nu komma tillbaka hit, det går ju inte att leva upp till det här?". Jag känner likadant. Men tvivlar ändå inte på att jag kommer tillbaka till Vinga, hur skulle jag kunna låta bli? Tänk höstrusk och regn härute, det är nog en upplevelse!


På vägen hem såg vi sälar. Ja, bara en säl fastnade på kort, men det låg en hel liten familj på andra sidan av det här skäret. Jag satt längst fram och dinglade med benen i skummet från fören, och visste att jag hade sjunkit ned några fler lager djupare i mig själv, än när jag kom dagen innan.