Innan jag ska ha fest undrar jag alltid vad tusan jag håller på med. Varför ska jag ha fest egentligen? Hur himla dum var inte den idén?! Är ju alltid svinnervös. Tänker att alla kommer ha tråkigt och vilja gå hem genast och tycka att jag bor fult och ångra att de kom. Och tycka att jag är världens sämsta person och sen inte tycka om mig mer.
Och sen när jag har haft fest så undrar jag alltid varför jag inte har fest jämt och hela tiden? När det är världens roligaste grej att samla så många underbara människor på samma plats och umgås och äta goda saker? Så himla bra uppfinning liksom!
Min födelsedagsfest i lördags var inget undantag. Är fortfarande helt varm och mjuk i magen när jag tänker på mina älskade vänner. Såhär såg det ut (varning för mastodontinlägg, och det är kanske roligast för de som var med, men man ser hur min lägenhet ser ut också!).
Vi åt våfflor!
Det kom en massa personer. Trettiotvå stycken närmare bestämt.
Trettiotvå och en halv.
Folk satt i hallen också, så jag fick fota utifrån korridoren.
Jag hade gjort ett quiz förstås, som jag gör till alla fester. Har dock aldrig gjort ett quiz till min egen fest förut, så denna gång gjorde jag ett quiz som handlade om mig. Mycket bra ämne för ett quiz.
Alla begrundade allvarsamt de kluriga frågorna.
Sen åt vi mer våfflor.
Det här är jag och min allra nyaste vän Lisa. Hon är också med i bluesfamiljen (som vi kallar blueskvällsplaneringsgruppen i min dansförening).
Det fanns som ingen bordsplats kvar att skära min våffla på, men Jakob stod så gärna till tjänst. (Bilderna som jag är med på har fina Carro tagit.)
Sedan slutade det hela med snabbkurs i lindy hop på mitt köksgolv framemot halv två på natten, men då hade jag ju att göra även utan att fota samtidigt. :) Kan inte tänka mig en mer perfekt fest. Tack, alla kära för att ni kom.
Ella Fitzgerald | 'Deed I Do
Amélie och vimplarna i köket! Och varför oroar man sig så mycket för att andra skall tycka att man bor fult? Jag är också alltid toknervös inför egna fester, oftast för att det inte skall vara roligt, maten inte god, lägenheten inte "tillräckligt" fin och städad, osv. Det är ju helt i onödan, eftersom alla brukar vara väldigt glada över att få komma! Dessutom tänker jag aldrig själv på ovannämnda saker på andras fester.
ReplyDeleteJa, varför? I mitt fall är det ju kombinerat med rädslan för att det ska vara tråkigt, alltså att jag ska vara tråkig, alltså att jag inte ska bli omtyckt ... så egentligen är det ju en enkel uträkning, att allt handlar om rädslan att inte bli omtyckt. Och så visar det sig att man är omtyckt. Den här gången också. :)
ReplyDelete